"A-M dog idag."

Sms:et från mamma kom klockan 16.50. Jag stod i hissen i vårt hus och började gråta på en sekund. Ringde på ringklockan på dörren och både F och K såg lite förvirrade ut över att jag grät och samtidigt sa "Grattis på födelsedagen F!" och pussade halvt ihjäl mitt nu tvååriga barn. "Hon dog" sa jag till K.

Det var inte oväntat. Snart 96 år gammal och senaste halvåret har varit så himla förvirrat. Vi har sagt att det gått utför. På sjukhus sen några dagar tillbaka. Hon ringde mig av misstag för ett par veckor sen och jag tänkte att jag skulle ringa tillbaka och prata lite någon dag. Jag hann aldrig det.

Har skrivit om henne förut. Att hon är den person jag vill vara när jag blir gammal. Den som är nyfiken på allt. Som blir gråtfärdig av lycka över att få en laptop på sin 90-årsdag. Som varit den första av alla jag känner som skaffade bredband.

När jag fyllde trettio skickade hon mig ett tjock paket. Hon hade sparat alla brev jag skickat till henne när jag var åtta, nio, tio, elva år. Och så fick jag dem, som trettioårspresent. Antagligen en av de finaste presenterna jag kommer få i livet.

Hon var det närmaste jag hade en mormor efter att min riktiga mormor dog.

Vila i frid fina du, jag kommer fortsätta att berätta om dig för alla jag känner. Jag kommer berätta för F om dig och visa bilder på när hon håller om dig. Jag kommer berätta om din inställning till livet, dina skratt och din värme.

Som jag saknar dig, redan.