Vi tänkte om efter Kims kommentarer här. Nu ska vi bo på något hotell i Bastille. Hotellet verkar helt galet. Men det spelar mindre roll. Vi ska till Paris! Min kille är oerhört pepp. Och vi åker redan om några veckor, vilket är galet kort tid mellan bokande av resan och avfärd. I alla fall med mina mått mätt. Tar fortfarande emot tips såklart, på saker vi ska göra, äta, se.
Yogar. Måste få bort kliet i kroppen på något sätt. Vandrat runt sur halva dagen. Nu: helt slut och skakig i armarna efter hundraåttio solhälsningar.
Kan erkänna att jag är lite negativt inställd till hela läkargrejen efter nu drygt trettio år med diverse åkommor de aldrig hittat felet på. Men jag kommer aldrig över hur stark man måste vara för att orka ta sig an hela läkarkarusellen. Det gäller att svara snabbt som fan på alla frågor, våga och komma ihåg att ställa tusen motfrågor och orka ringa, tjata och tjata lite mer. I helgen utspelade sig den här konversationen när de ville att jag skulle åka hem från akuten:
- Ja alltså, nu har vi ju uteslutit en av de två allvarliga sakerna det kan vara, så det är antagligen inget superakut.
- Men kan vi kanske utesluta den andra också?
- Visst kan vi det, följ med här.
Alltså. Alltså! Att jag var tvungen att be dem kolla? De menar ju inget illa, men jag tänker på alla som är sjuka på riktigt, på allvar, som inte orkar tänka och agera själva i det utsatta läget man ändå är när man besöker en läkare. På så sätt är iofs mitt klippkort hos läkarvården bra, jag börjar lära mig att ställa en miljard frågor.
Här vare låttips! Den första hörde jag för första gången i fredags och blev kär redan andra lyssningen. Det är en låt som man gråter till, skrattar till, ligger på golvet och stirrar i taket till och vill ha överallt i livet hela tiden. Om livet skulle vara reducerat till en musikvideo vill man att det här är låten till videon. När nissarna som bestämmer vilken musik vi får höra i P3 introducerade den benämnde de den som en låt som kan gå till historien som en av världens bästa låtar. Och de kan ha rätt. Lyssna!
Och så den andra då, den som gör en så orimligt glad. Jag vill spontant starta ett dansgolv så fort jag hör den, oavsett var jag befinner mig. Peppen!
Jag är inte den som lätt ger mig av till en läkare. Ofta blir jag dittjatad av någon i min närhet, alternativt att jag ringer sjukvårdsupplysningen som ber mig omgående ta mig till närmsta akutmottagning. Har tappat räkningen på hur många gånger jag varit på akuten. Det trista är ju att jag bara kan minnas tre gånger de faktiskt hittat felet på mig:
- När mitt knä hoppade ur led när jag gick i åttan.
- När mina ögon klistrades igen av var från ögoninflammation när jag var sexton.
- För ett år sen när jag efter två akutmottagningar på en dag fick veta att jag hade cystor på äggstockarna.
Idag var ytterligare en sån där gång då de meddelade att de inte ser något fel på proverna, så jag får återkomma om jag "blir värre". Att må skit utan att få veta vad som är fel är jävligt jobbigt. Just sayin. Börjar bli trött på det.
Blondinbella svarar på frågor:
"Har du och odd kommit så långt att ni kan fisa inför varann?
Ha ha nej det kommer ALDRIG att ske. Inte heller kissa med öppen dörr eller sådant. Jag har till och med svårt att snyta mig så att han hör. Alla ljud och lukter får vara privata .. Jag tror att det också är en nyckel till en bra relation. Ibland har jag hårstubb på benen men det är nog that´s it. Jag tycker om att göra mig fin för Odd, han är likadan."
Att en av nycklarna till en bra relation skulle vara att inte kunna fisa eller kissa med öppen dörr? Jag vet inte, men jag skulle nog känna lätt panik om jag under resten av mitt liv inte skulle kunna råka fisa i vårt gemensamma hem. Vi är ju alla olika, men jag har verkligen svårt att förstå hur det skulle kunna förstöra en relation.
Plötsligt är vi nära att boka en liten resa till Paris. K har, jättekonstigt nog, aldrig varit i Paris. Eller ens Frankrike, trots att det mer eller mindre är hans favoritland. Jag har varit i Frankrike flera gånger, och även Paris. Men den där Paris-resan var fylld av spöregn plus att vi blev runtskjutsade överallt och jag har ingen koll på vad vi såg. Mer än Eiffeltornet. Så, hit me med era tips! Gärna var man ska bo. Vi funderar på Montmartre. Och ja, det har jättemycket med Amelie från Montmartre att göra.
Idag hade jag bokat in massage*. Helt jävla perfekt tajming eftersom jag gått hela helgen med galet ont i nacken. Jag berättade för massören att jag är van att bli knådad rejält, så han fick gärna ta i. Det gjorde han. Trodde han skulle knäcka mitt revben där ett tag, men det överlevde. Generellt ser jag det som ett gott tecken när den som masserar mig spontant utbrister "Oj, här var det stelt du", eftersom människor generellt inte verkar förstå hur ont det gör när det verkligen är illa ställt. Samtidigt är min smärttröskel ganska hög. Och hallelujah efteråt! Nu däremot, helt groggy och öm på hela ryggen. Tur att soffan är mjuk.
Ingen aning om vad detta inlägg ska bidra med, mer än att jag är så nöjd över att vara knådad. Mmm.
* Fin grej med mitt nya jobb = massage!
Angry Birds Star Wars-edition. JAG ÄLSKAR DET. Tidigare idag fick jag upp en liten ruta att jag nu spelat i mer än fem timmar den här helgen. Men ja, man är ju trots allt ledig på helgerna?
Blöder näsblod ganska ofta. Eller ja, i perioder blöder jag ofta. Ibland blöder jag jättemycket. Jättemycket. Sådär att jag står lutad över handfatet och det rinner blod från näsan. Det droppar inte, det rinner i en snygg stråle. Ganska fascinerande faktiskt. Men jävligt smetigt. Idag lyckades jag blöda ner mina kläder innan jag fattade läget, och innan jag kom fram till handfatet hann jag även smeta ner köket, golvet och hela badrummet med blod. Opraktiskt. Men fascinerande.
Sen slutade det forsa blod. Då spillde jag rödvin på köksbordet istället. Och så bet jag mig i kinden så att jag skrek rakt ut. Blodvite uppstod. Igen.
ATT GOOGLE READER STÄNGS NER.
Jag blev uppriktigt ledsen. Vill inte alls använda ngt annat för RSS och bloggar.
Fan.
