det här med att sova.

Vad intressant det är att upptäcka att vissa egenskaper som jag tagit för givet att alla mer eller mindre har inte är standard. Vissa är mer förvånande än andra. Det här med sömn till exempel, det är väl ingen nyhet att jag verkar sova sämre än genomsnittet men jag får fortfarande en aha-upplevelse varje gång jag hör någon som somnar så fort de lägger huvudet på huvudkudden. Som inte minns sina drömmar. Som inte vaknar av spända käkar. För mig går det i perioder, vissa veckor däckar jag ganska fort (vilket betyder inom en kvart) efter att jag lagt mig i sängen och sover som en stock natten igenom. Vissa veckor drömmer jag mardrömmar, pratar i sömnen och vaknar med en känsla av att jag aldrig somnat. Vissa veckor tar det två, kanske tre, timmar innan jag somnar. De veckorna är jobbigast. Att veta att jag måste gå och lägga mig tidigt för att varva ner kroppen så jag förhoppningsvis somnar innan 01. Och sen försöker jag ändå ta mig upp vid 06 (vilket aldrig lyckas, surprise suprise!). Ironiskt nog är jag en person som behöver mycket sömn. Att sova tolv timmar är inga problem. Och sömn blir därför så jävla viktigt, dels för att jag behöver det och för att jag i många fall inte kan sova. Ond cirkel? Jo. Jag har aldrig testat sömntabletter. En gång, för många många år sen, tog jag en halv lugnande tablett en gång. Det funkade, men jag gillar inte tanken på tabletter för att sova. Vill inte. Ibland funkar johannesört-te precis innan läggdags. Ibland inte.