önsketänkande.

Igår fick vi sms med Tillställning ikväll? och vi sa ja och jag halkade till systemet och köpte finöl och sen åkte vi till den spontana tillställningen. Tillställningsvärden var kattvakt till två grymma katter. Lyckades tyvärr icke ta kort på dem eftersom de var så in i bomben snabba hela tiden. Men om jag kunnat få dem på bild hade min favorit antagligen varit när katt nummer ett satt i badkaret och kikade på mig genom det blommiga men genomskinliga druschdraperiet samtidigt som jag kissade. Precis som jag önskar att jag hade en skrivare kopplad till hjärnan önskar jag att mina ögon kunde agera kamera emellanåt.

förtjänar lite extra uppmärksamhet.

K har fått fnatt på att fota polaroid, men han gör det jävligt bra. Och så Emma som är en sån där naturbegåvning som antagligen inte fattar själv hur duktig hon är på att fotografera.

förra helgen hängde vi med en massa ungar, mest i åldern tre veckor och ett år.

tjugoåtta trettiofyra.

Egentligen har jag ju köpstopp, typ. Men så säger Below att de har massor med jeans från cheap monday i storlek 28-34. Och det råkar ju vara exakt min storlek. Och jag råkar ju älska jeans. Och jag råkar ju ha planerat att köpa mina första CM jeans här i vår eftersom de är billigare än de märken jag vanligtvis brukar köpa och jag har tröttnat på att acne alltid tappar passformen och älskade ben sherman går icke att köpa i Sthlm (ja, detta är ett försvarstal). Kunde därför icke låta bli att kila förbi och prova mig igenom ett helt bord med jeans. Hittade två som satt som ett smäck till en kostnad av trehundra kronor. För båda. Som hittat. Men nu får jag knipa igen plånboken igen. Köpstopp. Inte kul.

min morgon.

Vaknar. K meddelar att tunnelbanan är igång! Jag dansar en liten glädjedans men säger samtidigt att jag inte tror på något förrän jag ser det. Går mot tunnelbanan. K meddelar att han sitter på tunnelbanan och det fungerar bra. Kommer till tunnelbanan. 2 minuter till nästa tåg. 3 minuter till nästa tåg. 12 minuter till nästa tåg. 16 minuter till nästa tåg. Högtalarna berättar att det är växelfel. Igen. Ingen trafik. Spärrvakten berättar att ersättningsbussar är beställda. Går till ersättningsbussen. Kommer till busshållplatsen för ersättningsbussar och ser samtidigt ett tunnelbanetåg köra förbi min tunnelbanestation åt motsatt håll som jag ska till. Springer tillbaka till tunnelbanan i hopp om att komma med det där tåget när det har vänt och kört tillbaka. Högtalarna berättar att tunnelbanan bara kör en station, sen får vi byta tåg. Åker en station. Byter tåg. Åker sex stationer innan det är växelfel igen. Kommer knappt av perrongen pga mängden människor som ska till ersättningsbussarna. Ger upp. Går fem tunnelbanestationer och försöker att inte tänka på knät som inte mår bra av kylan. Kommer fram till fungerande tunnelbana. Åker de sista tre stationerna.

Två timmar tog det.
Lägg till det på tidigare sju timmars resande med ersättningsbuss den här veckan och gissa mitt humör.

(Och om du ens tänker tanken på att kommentera något i stil med Morgonpromenad är ju så häääärligt, jag promenerar varje dag! så kan du redan nu läsa mitt svar: HÅLL KÄFTEN!)

hålla tungan rätt i mun.

Samma dag som jag köpte min iphone gjorde jag slag i saken och skaffade mig ett twitterkonto i mitt egna namn. Ni som vet vad jag heter på riktigt hittar det på twitter.com/förnamnefternamn. Det är skitkul! Men det innebär samtidigt att jag nu hanterar totalt fem twitterkonton på tre olika språk. Har inlogg till sju. Väntar bara på den dagen då jag kommer publicera fel tweet på fel språk på fel konto.

min killes hårtrimmer gick precis sönder.

Han är sur. Jag kan inte sluta skratta.

stockholm är magiskt vackert idag.

Faktiskt. Och jag kan inte riktigt med att tycka synd om mig själv, trots att det tog två timmar med ersättningsbuss att ta sig till jobbet. Jag fick ändå befinna mig "inomhus". Lyssnade på radio. Försökte få killen bakom mig att förstå att jag inte uppskattade att han tryckte sig mot mig varannan sekund. Men ändå. Jag kom till jobbet, om än lite mör i benen. Frågan är bara hur fan jag ska ta mig härifrån? Siktar på att låta rusningstrafiken passera innan jag ens gör ett försök.

idag är det ostdag!

söndagspromenad lite lätt bakis ute på landet är bra fint. och kallt.

och detta är en storlek för stort. jösses.

premiär!

Imorgon firar jag och muskelinflammationen i mitt högra knä sex veckor tillsammans. Det firar jag med snyggskorna på fötterna för första gången offentligt. Allt för att förlänga min och inflammationens relation lite ytterligare.*

* Närå. Det börjar faktiskt ge med sig nu.

idioteridioteridioter.

Läser både Cecilia Blankens och Hanna Fridéns inlägg och många av kommentarerna kring tafs. Blir lika mörkrädd över hur många som råkar ut för tafsande idioter som de som vill påskina att det inte är någon fara med lite kläm på bröna eller röven. Själv var jag tjugo-tjugoett och gick hem från Stureplan en sen natt/tidig morgon när någon greppade tag om ena bröstet. Jag blev så jävla paff att jag såklart inte fick ur mig ett ord. Vände mig istället om och drog till med den internationellt gångbara fuck-you-gesten och fick ett hånflin tillbaka.

idag känner jag mig som en tv-apparat.

ibland är internet extra fint.

Googlar lite på mjölkallergi. Hittar en symptomgrupp som kallas Allmänna besvär där allmän irritation, gråt, huvudvärk, håglöshet, oro, rastlöshet, slöhet och överaktivitet ingår. Tjena bingo liksom! Det är inte min mage som mått bäst av den mjölkfria dieten, det är resten av kropp och hjärna som varit stökigt störande hela livet. Som jag aldrig riktigt kunnat förklara. Inte för att jag vet om det gör folk så mycket klokare nu heller, de brukar mest se förvirrade ut när jag svarar Mnja sådär, men jag är gladare och sover bättre och livet känns fint! på frågan Är magen bättre?

veckans planer exklusive jobb.

Måndag: Yoga.
Tisdag: Massage.
Onsdag: Ansiktsbehandling.
Torsdag: Vila.
Fredag: Åka till havet och hälsa på en ny människa.
Lördag: Middag i ett fantastiskt hus mitt ute i ingenstans.
Söndag: Vila.

Varje aktivitet innebär dessutom mycket trevligt umgänge med några av de finaste människorna som finns. Det är alltså inte det minsta synd om mig. Alls.

recept.

Vår favoritrecept-pärm är så himla fin! Iofs inte så konstigt att jag tycker det eftersom det är jag som gjort den, men jag tror jag skulle tycka den vore fin även om någon annan var upphovsman eller upphovskvinna. Jag gav bort den till K i julklapp för ganska länge sedan, men den används fortfarande dagligen. Blir hungrig bara jag ser framsidan med bild av mig när jag smickrande trycker i mig en hamburgare av storlek gigantisk och så bild på K som äter så fort att han är suddig. Själva innehållet består av våra favoritrecept som har blivit fler och fler med åren. Inget avancerat såklart, sånt håller inte vi på med. Men jag har till exempel precis gjort en köttfärslimpa som står och gottar sig i ugnen med hjälp av receptet i den här pärmen. Känner mig väldigt husmorsaktig, vilket såklart är en illusion.

kort bokenkät.

1. Vad heter boken du läser just nu?
Världens lyckligaste folk.

2. Hur långt har du kommit?
Sidan 183 (av 317).

3. Beskriv boken med tre ord.
Intressant, skrämmande, humoristisk.

4. På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3,8 (!).

min kille bakade litegrann.

fashion.

Jag följer en hel del så kallade modebloggare men är rätt kass på mode egentligen. Men jag är mycket fascinerad över modevärlden och vill egentligen lära mig mer mer mer. Och då snackar vi inte hur man bäst sätter ihop en snygg dagens outfit. Blir därför så glad över inlägg som Om McQueen även om det kommer till pga något oerhört tragiskt. Mycket läsvärt för alla, även om intresset för mode är sisådär.

pop art blue.

När jag såg Zero 7 live på Debaser fanns det bara ett enda Debaser i Stockholm och Sverige. Vi spekulerade innan om alla olika röster med tillhörande personer verkligen skulle dyka upp och tänkte Nä, icke troligt alls. Men det gjorde de! Minns inte antalet idag men skulle gissa på åttatio personer. Det var himla fint och en spelning som jag alltid minns fint i hjärtat. Längtar tills de kommer till Sverige nästa gång och älskar deras Pop Art Blue från senaste albumet. Här lite live:

kön på systemet en fredag är inga problem med en iPhone.

Jag är värdelös på vinsorter. Det enda jag vet är att jag brukar gilla Merlot-viner. Vår första kväll i NYC beställde jag ett glas vin och fick frågan vilken sort jag ville ha. Kunde självklart inte svara eftersom jag inte hade en aning mer än att jag ville ha rött. Så jag var smart och frågade vad hon själv skulle välja. Merlot sa hon och jag fick ett gigantiskt glas med väldigt gott vin. Sen dess kör jag på merlot om situationen uppstår så att säga. Och idag när försökte minnas vilket av igelkottsvinerna som är det bästa blev jag lite lycklig när det ena faktiskt var merlot. Det har jag inte tänkt på förut, men fan om det inte visar sig vara det godaste. Då spricker liksom hela grejen.

(Men ÅH vad jag stör mig på att det blir så fult när man publicerar via applikationen! Bilden tre rader ner och så glapp igen till texten som alltid blir en storlek större än vad jag brukar ha. Måste gå in och redigera i efterhand sen, annars mår jag dåligt.)

premiär!

Jaha, då var det dags för det första inlägget från min fina fina iphone. Just nu går det sjutton gånger långsammare än om jag skulle skriva på datorn, men tydligen ska man vänja sig. Har en stark känsla av att det kommer bli en kraftig ökning av inlägg här. Välj själva om det ören varning eller en present. Bilden föreställer för övrigt vårt köksbord. Skulle ta pångt helt annat, men jag kan som sagt inte riktigt hantera allt ännu. Och nu upptäcker jag att jag håller telefonen upp och ner.

saker man kan göra en solig men tråkig onsdag:

Köpa en iPhone!

inte hoppa ner på spåret, okej?

Mycket obehagligt med den påkörda mannen som dog. Jag har många gånger försökt tänka ut någon bra plan över vad som skulle vara bäst att göra om jag tappade något viktigt på spåret. För det kan ju hända. Till exempel såg jag en tjej som tappade ner sin ena sko på spåret i somras och hysteriskt skrek åt sin kille att Hämta den då! Hämta den då! Och att hoppa ner på spåret och hämta det tappade föremålet har ju ändå alltid funnits med i resonemanget, med villkoret att det skulle vara långt kvar till nästa tåg. Men jag tror det är bäst att glömma det alternativet, oavsett hur många minuter det rör sig om.

bokcirkus är fina grejer.

Har ju helt glömt att berätta att vi hux flux startade en bokklubb häromveckan! Till den första bokklubbsdejten lästes Monica Alis Alentejo Blue (Sommaren i Mamarrosa) som fick snittbetyget 3,05 av oss (av 5). Till nästa gång, som jag redan längtar till, ska vi ha läst Purple Hibiscus av Chimamanda Ngozi Adichie och jag fick just mail om att boken är på väg. Tror den kommer att landa i min brevlåda ganska exakt när jag läst ut Patient 67, som för övrigt snart kommer på bio under namnet Shutter Island. Och så funderar jag på att lägga ner lite energi på att registrera mig på Bok.nu. Är det värt det?

helt okej en måndag.

Även om jag svär och är grinig emellanåt är mitt jobb trevligt. Framförallt när det är helt naturligt att på arbetstid besöka nyöppnade hotell och proväta deras frukost och kolla in de snyggaste rummen.

jag som trodde detta skulle bli en lugn helg.

Världens finaste unge har varit hos oss. Både jag och K blev helt slutkörda efter ett dygn med en tvååring som lever i 180 knyck. Efter en snabb powernap kom Linda över och vi såg District 9. Tänkte mig denna som skön söndagsunderhållning. Helvete! Hade vi sett den på bio, som var tanken när den gick på bio, hade jag antagligen avlidit av stress. Nu klarade jag mig med två timmars hjärtklappning och handsvett. Fortfarande rätt skakis dock. Men bra var den, vill jag lova. Det var även Where the Wild Things Are.

tappade räkningen på hur många flaskor bubbel som gick åt.

Idag har det varit nittioårskalas. 90 år! Födelsedagsbarnet fick bland annat en laptop och hon blev tårögd så fort hon pratade om den. Hennes bästa vän var där, de träffades 1942. När jag blir gammal vill jag bli exakt som hon.

elvis is in the building!

Det är fredag! Och livet är ju bra fint faktiskt.

ännu ett inlägg om min bräckliga kropp.

Idag har jag varit på återbesök hos läkaren samt röntgat knät. Läkaren sa nämligen Vi kan röntga knät om du vill? och jag visste inte vad jag skulle säga annat än Jo, ja? Men jag kan sätta en tjuga på att de inte hittar ett skit på de där röntgenbilderna. Som vanligt. I alla fall är jag halvvägs till att få mitt tredje frikort inom sjukvården. Och jag har inte ens fyllt tjugoåtta.

läskigt!

gnäll.

Är mycket medveten om att jag är en gnällig tjatkärring som svär i varenda jävla blogginlägg. Men. Snart en månad med ont i knät. Börjar likna klaustrofobi. Och plågeri! Skorna står nämligen vid garderoben därhemma och är galet snygga varje morgon och det skär i hjärtat att jag inte kan ta dem med mig på fötterna. Vet att jag borde gå till läkaren igen, men det tar emot eftersom jag känner att tiden inte räcker till plus att mitt förtroende för dem stadigt sjunker.

chevrette har en plats i mitt hjärta.

Jag är lite lycklig förstår ni. Mitt sketalånga tips-inlägg gav utdelningen av ett mycket värdefullt tips till mig från Linn att jag skulle testa ost gjord på getmjölk. Eftersom jag både är feg och noggrann ville jag dubbelkolla med min kinesiolog först. Sagt och gjort så kollade hon mig idag för getmjölk med resultatet Det kan gå, om du är försiktig. Max en gång i veckan, ok? Jag lovade max en gång i veckan och gick till matbutiken och frågade efter hårdosten hon tipsade mig om eftersom det är hårdost jag saknar mest mest mest mest. Fick fatt på en och tjackade samtidigt en bytta Becel-smör. En av deras sorter är nämligen helt vegetabilisk och med tanke på att allt måste vara bättre än det vegetabiliska smöret som smakar margarin. Gick hem. Rostade fyra mackor, bredde med Becel-smör och skivade ost. Åt. Blev lycklig. Från tårna genom knäna och rumpan och lungorna och ögonen och MAGEN. Osten var magisk och smöret var salt och nu är det bara en vecka kvar tills jag får trycka i mig mackor med ost igen.

måndagskomplimanger.

Idag har jag fått höra att jag passar ihop med ordet grace eftersom jag är stilfull. Det tyckte jag var en mycket fin komplimang. Och så har jag fått massor med komplimanger för kjolen som ingen brukar se att jag har på mig. Men idag har folk sett folk och de frågar alla om den är ny. Icke! Men den ser ut som kjolen på Dagmars visning idag fast i annat material. Och koftan jag har på mig liknar kavajen (?) från visningen. Men bara ben och klackskor lämnade jag hemma. Tyvärr.

Bilden är lånad från Metro-Marcellas blogg.