nittonde frågan.

Och så undrar jag om du ibland känner en längtan efter att bo på landet (för visst är det så att du växte upp mitt på vischan?).
Skojja inte. När vi är i sommarstugan eller hos mina föräldrar eller hos min bror kan jag fundera vad fan vi håller på med egentligen. Varför vi inte bara flyttar från Stockholm och köper värsta huset för noll pengar i jämförelse med vad man får ge för en skokartong här. Varför vi inte bara varvar ner och nöjer oss. Men jag älskar mitt liv i Stockholm. Jag älskar mitt jobb (och skulle nog ha väldigt svårt att hitta liknande utanför någon stad), mina finaste vänner finns här och det här är hemma. Stockholm är mitt. Mitt och Ks. Han känner likadant och vi har sagt att för nu stannar vi här, men vi får se vad som händer i framtiden. Kanske ändras allt den dagen vi får barn (om), kanske ändras allt bara sådär. Vi får la se. Men jag lider uppriktigt emellanåt när jag tänker på att vi (antagligen) aldrig kommer att kunna ha möjlighet att kombinera livet på landet med storstadsliv fullt ut.