håller det i sig, tro?
Det känns som att jag är en mycket bättre människa som preggo. Bättre mot mig själv. För första gången kan jag liksom göra det där som alla säger att man ska göra jämt: lyssna på sin egen kropp och sina egna signaler. Det har jag aldrig riktigt förstått hur man praktiskt gör förut. Nu bara: plättlätt! Jag är gladare, snällare, tänker inte lika mycket, tar allt mycket mer som det kommer. Oroar mig mindre.
Jag hoppas det här håller i sig även efter att ungen på något magiskt sätt hoppat ut ur min mage, men det är väl antagligen alldeles för mycket begärt.
3 kommentarer:
När barnet kommer lyssnar man på sitt barn och det kommer först. Alltid. Man blir som en rabiat varg av alla försvarsinstinkter, haha. Det är ganska spännande. Och skönt. Att något annat blir viktigare. Det blir lättare att säga nej, följa bebisens rytm och bara... Följa med, liksom (iallafall efter ett tag, när första tiden lagt sig). Så ja, det kommer säkert hålla i sig! Men med lite mer fokus på att lyssna mer på ditt barn.
Anna Granström.
Men vad härligt!
Jag tror det kommer att hålla i sig!
Skicka en kommentar