åh tandläkaren!

I veckan ska jag till tandläkaren. Det är ju knappast något jag ser fram emot, men jag går fortfarande i den förort vi bodde i förut. På andra sidan stan. Nästan en timme med tunnelbana. Förstår ni? Två timmar där jag kan lyssna på musik och läsa, ostört!!! K föreslog att han och F "kanske ska följa med som sällskap?" och jag blev helt förtvivlad. Det är väldigt gulligt tänkt, men jag tänker inte släppa ifrån mig dessa timmar av ensamt tunnelbaneåkande. Så om någon ser mig i veckan och jag inte hälsar vet ni varför.