en bebisnatt.

Schmarro undrade hur en bebisnatt kan se ut. Såhär ser det ungefär ut för oss just nu, det vill säga nu och några veckor bak i tiden, då F började vända sig om i sömnen och sova på mage. Han sover mycket bättre på mage. F är alltså snart sex månader och vi har relativt stabila kvällar och nätter.

När vi äter kvällsmat får F äta gröt och fruktpure. Beroende på vad klockan är så får han pyjamas direkt efter det eller efter en stunds lek efter kvällsmaten. Sen ganska tidigt i hans liv har F själv bestämt att runt 19.30 är det dags att sova för natten. K fixar med bebisen på toaletten i lugn och ro, och sen liggammar jag i våra sängar i sovrummet. En väldigt bra nattning innebär att vi ammar och F somnar vid tutten eller med napp i munnen, samtidigt som jag håller om honom med mina jättelånga armar. När jag är säker på att han sover ordentligt krånglar jag mig sakta, sakta ifrån honom och lämnar honom sovandes i vår säng. Det här tar en bra kväll cirka 15-20 minuter. Han somnar då fort, men jag ligger kvar ganska länge då han kan vara mycket lättväckt.

En lite sämre kväll, typ ikväll, ammar han lite och börjar sen böka runt. Snackar, ålar omkring, vänder sig om, snurrar runt i sängen. Jag ligger bara bredvid, säger inte ett ord och blundar när han tittar på mig. Låter honom hållas tills han blir så gnällig att han nästan blir ledsen. Då tar jag honom och vi börjar om med amningen och att jag håller om honom. När utdrivningsreflexen börjar då så slocknar han ganska fort, alternativt vill ha nappen ganska omgående och somnar med den samtidigt som jag som sagt håller om honom. Och sen är det samma procedur att jag krånglar mig ifrån honom sakta men säkert. Då tar nattningen cirka 30-45 minuter. Det är dock hundra gånger bättre och lättare än innan då vissa nattningar kunder ta tre timmar (!). Fyfan. Nu är till och med en bökig kväll helt överkomlig.

Vi (till 99% är det K som gör detta) flyttar över F till hans spjälsäng efter kanske en timme eller så, när han sover djupt. Sen sover han där tills första uppvaket som en dålig natt inträffar 02.30 och en bra natt 06 (!). Vanligtvis är det cirka 04, men häromnatten vaknade han första gången 00.30 och natten före det sov han till 06.30. Så spannet är minsann hur brett som helst. Under den här ganska långa sovperioden så vaknar han och gråter allt från två till tio gånger och då stoppar vi i nappen och det hjälper alltid på sekunden.

När han vaknar så är han nästan alltid en glad bebis. Det är hundra gånger trevligare än som det var de första månaderna då han vaknade och var ledsen. Den glada bebisen får då en ny blöja av K som sen ger mig den glada bebisen som dessutom är VRÅLHUNGRIG och attackerar mitt bröst. En bra natt somnar F om efter en stund vid bröstet och vi sover alla tre vidare i vår säng. En lite sämre natt vill F inte sova mer trots att han är trött. Då kämpar jag först med att försöka få honom att somna om, pågår kanske en halvtimme-timme. Ibland somnar han om, ibland inte. Om inte så får någon gå upp med honom ett tag. En timme eller så, tills han fattar att han är trött. Då ammar vi igen och han somnar vid tutten och vi sover alla vidare.

Han vaknar för morgon på riktigt vanligtvis 06.30-08.30. Ganska stor skillnad, och det beror på hur natten varit. Han vaknar ju så väldigt olika under natten, så det har nog med det att göra. Imorse gick t ex K upp med F vid 06.30 och de var vakna till 08 samtidigt som jag fick sovmorgon. Sen så ammade jag igen i sängen och vi somnade alla om till klockan 10. HELT OKEJ MORGON minst sagt. Iaf ur mitt perspektiv.

Sådär, det var skitlångt. Men typ så fungerar en bebisnatt hos oss. Och bara för det så kommer väl allt att ändras nu. Jag har för övrigt ganska mycket funderingar kring hur man kan natta utan att jag ska behöva amma bebisen till sömns, inklusive frågan om det ens är värt att försöka ändra på något som ju faktiskt fungerar väldigt bra.