hejdå amningen.

Gick just ur Amningshjälpens grupp på Facebook. Insåg nämligen att jag slutat amma. F drar, sliter, tuggar och snuttar lite en gång om dagen men eftersom han inte ens sväljer när han gör det längre så är det bara att inse att det är no more milk i tuttarna. Vad fort det gick. Och hur märkligt det är att jag som längtat så mycket efter att få sluta amma nu redan saknar myset. Tänker tillbaka på tiden så jag kunde sitta eller ligga ner och vila samtidigt som F fick mat och det känns så oerhört lyxigt. Hur jag kände då? Långt ifrån lyxigt.

Så hur slutade jag amma då? För två månader sen, när jag frågade er om att sluta amma, ammade jag ju skitmycket! Det hela blev ju ganska enkelt, som med det mesta annat med barn: ta det lugnt, det kommer lösa sig av sig självt när det är dags. Vi märkte att F var ganska gnällig efter att han ammat, trots amning från båda brösten. Jag har aldrig haft lite mjölk, tvärtom. Det har sprutat till förbannelse och läckt mängder. Men så testade jag att ge honom ersättning en gång efter amningen. Han slukade nästan en hel flaska. Ungen var hungrig! Och med endast ett par veckor kvar innan jag skulle börja jobba så kändes det inte aktuellt att försöka öka min mjölkproduktion, så vi började komplettera med ersättning på dagarna. När jag började jobba blev det bara ersättning på dagarna* men jag fortsatte amma på morgonen när vi (F) vaknade. Som vår BVC-sköterska sa: Ett perfekt upplägg! Japp. Åtminstone tills jag sinade. Så svårt var det att sluta amma alltså: inte alls. Inte haft ont heller, inte det minsta.

* Han äter gröt, lunch, mellis, kvällsmat och välling utöver det.