originalspråk är det allra bästa.

Vanligtvis kostar ju engelska pocketböcker dyra pengar, runt en hundralapp styck eller så. Men eftersom jag hade ett presentkort på trehundra plus att det var köp-4-betala-för-3-erbjudande gick jag ut från butiken fyra böcker och tre kronor rikare än när jag klev in genom dörrarna. Hur praktiskt som helst! Det blev Bright Shiny Morning - James Frey, The White tiger - Aravind Adiga, The sorrows of an American - Siri Hustvedt och The Brief Wondrous Life of Oscar Wao - Junot Diaz. Med tanke på alla priser och utmärkelser och fina recensioner dessa böcker fått har jag antagligen alldeles utmärk boksmak som valde dessa små godbitar. Längtar efter att läsa dem, allihopa. Ska bara läsa ut Sen tar vi Berlin först.

hjärta mkv.

Vad roligt det vore att ta ledigt några timmar från jobbet och gå på det öppna seminariet om Sverigedemokraterna i medierna. Samtidigt blir jag jävligt sugen på att läsa det nya Medievetarprogrammet, fast jag redan har en examen i MKV och ett jobb som passar min utbildning. Men jag längtar ofta efter att få läsa om alla kurser, igen. Inte längtar på ett längtar-tillbaka-till-studietidenlivet-sätt utan ett längtar som i att läsa ämnet igen för att det är så vansinnigt intressant ämne som snabbt och ständigt förändras och för att jag saaaaknar alla intressanta diskussioner. Ska se om jag lyckas jobba in lite timmar så att jag kan vara med på det där seminariet. Utbildningen på känns lite overkill. Tyvärr.

blir trött och fryser bara jag ser dem.

I fredags blev jag en snögubbe bara genom att gå från tunnelbanan hem. Tyckte lite synd om mig själv tills jag upptäckte att det var fotbollsturnering i snöyran utanför. Fotade stackarna. I lördags låg snön kvar, men yrde inte längre. Fotbollsturneringen var igång hela dagen. I söndags hade det börjat smälta bort, och fotbollsturneringen körde hela dagen även denna dag. Igår var all snö borta och till och med en skvätt vår i luften anades. Fotbollsturneringen pågick när jag kom hem från jobbet, fortfarande. Idag var det än mer vår, men även regn. Fotbollsturnering fortfarande, inklusive paraplyföräldrar. Jävligt mycket skönare att ej ha barn i en varm lägenhet än att uppleva ett halvår i väderväg på några få dagar ståendes på en fotbollsplan. Men jag undrar hur länge de tänker spela. Tills sommaren kommer? Typ i juli?

apropå Kenny Starfighter.

Jag blir väldigt inspirerad av Johan Rehborgs vardagsfotograferande. Kolla här, här, här, här och här. Måste börja ta med mig kameran oftare. För övrigt är hela hans blogg en enda stor inspirationskälla, trots att det är smått omöjligt att sätta fingret på vad det är som genererar känslan. Men jag tänker t ex fortfarande på hans Barcelona-film med jämna mellanrum trots att det är ett halvår sen han postade den.

helgen.

- Börjar verkligen bli beroende av lördags-yogan. Nu gjorde vi dessutom för första gången en ställning som uttalat var lättast för de med Långa ben och kort överkropp. Jag tyckte den var sketalätt. Synd att det inte var mer avancerat än "kaninen".

- Såg fyra avsnitt av Lyxfällan. Kände mig oerhört ekonomisk.

- Såg filmen Trainspotting, kanske som sista person i hela världen. Fick mig att jag längta till London. Jättemycket. Jättemycket. Jättemycket. Jättemycket.

- Vårstädade. Alltid lika spännande att upptäcka precis hur mycket damm som kan fastna på dörren till frysen.

- Avslutade helgen med Kenny Begins på bio. Den är nog skittråkig om man inte sett eller gillar serien, annars precis lagom mycket Kenny Starfighter för att det ska vara finfint för själen.

heja SL!

I natt runt tvårycket vaknade jag av att telefonen ringde. Det var K. Han var instängd på vår tunnelbanestation. När jag ringde honom efter en halvtimme var han fortfarande instängd. Efter en timme också. Då ringde även jag SL och frågade vafan som pågick. Efter en och en halv kom han hem, lagom nerkyld och förbannad. Man kan ju ana att kommunikationen fungerar sådär på det företaget eftersom de två gånger ropade ut i högtalarna att personen på den låsta stationen faktiskt var tvungen att avlägsna sig från perrongen nu eftersom stationen var stängd. Det menar du inte?

fråga.

Vad är grejen med Håkan Hellström? Jag fattar inte.

dagens ranson.

Eftersom jag faktiskt inte åt något godis igår så fick jag idag unna mig en liten ranson. Fyra salta döskallar och fyra salta k-märken. Det höll dessutom på att bli ett litet draaaaaama i kassan. En tjurig tant trängde sig helt enkelt före mig i kön, vilket jag ignorerade. Men så gjorde jag misstaget att lägga ner min påse på bandet så den åkte fram mot kassören. VE OCH FASA! Hon skulle ju inte köpa något, så först försökte hon stoppa godispåsen från att komma ända fram till kassören, varav jag vänligt påpekade att Den stannar automatiskt där framme. Det skulle jag inte gjort. Jag fick tillbaka onda ögat och ett väsande Kan du hålla din påse! Jag ignorerade, igen. Hon höll krampaktigt i min godispåse på det rullande bandet och förklarade högt och tydligt för kassören att hon ville framföra klagomål på en dålig vara. En ost. Man förstår ju varför konsumbloggen är så populär. Skulle själv kunna skriva om några spännande historier när jag satt i kassan för sju år sedan, men det får bli en annan dag. Nu ska här jobbas och ätas saltlakrits.

saltlakrits! choklad! åhhhh!

Jag är en periodare gällande det mesta. Av eller på. Allt eller inget. Glad eller ledsen. Pigg eller trött. Hungrig eller mätt. Sällan ett mellanting. Oftast är det kul, men ibland är det jobbigt. Just nu är det jobbigt. Sedan cirka en vecka tillbaka vill jag äta godis hela tiden. Hela tiden. Saltlakrits, mest saltlakrits. Men även choklad, typ kinderäggschoklad och polly. Spelar ingen roll hur mycket frukt, nötter eller till och med kakor jag äter, suget efter saltlakrits och choklad verkar aldrig sina. Men nä, jag är inte gravid. Det här händer emellanåt. I perioder, framförallt när jag bodde själv, har jag köpt stora påsar smågodis varenda dag. Ibland två gånger om dagen. Så illa ska det inte bli den här gången, men det är så trist att tvinga sig själv att bli avvänjd av godis. Skittrist.

fin lördagskväll.

Franz Ferdinand @ Cirkus. FOTO: Olle Kirchmeier/ROCKFOTO

Sittplatser, ovanligt bra förband med ett namn som sätter sig i hjärnan, fin spelning av FF med sinnesjukt bra extranummer, mycket god öl efteråt och så två påsar m&m's som färdkost på vägen hem.

dagens bästa artikel.

Den här krönikan i dagens DN är nog bland det mest vettiga jag läst hittills i hela Fritzl-historien. Jag vet inte hur många gånger jag hört (och läst) kommentarer som Men frun måste ha vetat! Ibland har jag försökt kommentera att det nog snarare är smått omöjligt att kunna föreställa sig det här scenariot, men folk har tittat på mig som om jag vore knäpp alternativt återupprepat sin åsikt om att Hon måste ha förstått. Det verkar finnas ett likhetstecken mellan att ana att något är galet eller en känsla av att något är fel till att förstå vidden av alltihopa. Innan det här uppdagades, hade någon överhuvudtaget konkret tänkt tanken att det skulle kunna gå att göra något så vidrigt som han gjort under så lång tid? Och som någon österrikisk expertperson sa i en intervju, polisen har ju med allra största sannolikhet utrett hennes och andras eventuella medverkan. Hade de hittat något som tyder på det hade ju inte Fritzl stått som ensam gärningsman i rättegången.

För övrigt är det nästan ironiskt att tänka sig att karln nu själv kommer vara inspärrad resten av sitt liv.

nuförtiden heter det bibliotekskort.

Idag har jag skaffat mig ett lånekort på biblioteket. Alldeles gratis är det. Visserligen kostar det tio kronor att reservera en bok om den inte finns tillgänglig för lån, men tio kronor för att läsa en helt ny bok istället för att köpa för dyra pengar eller vänta ett år tills de kommer på pocket känns inte som någon summa att ens reflektera över. Jag satte upp tre böcker på reservationslistan direkt:

Karlstad Zoologiska - Hanna Hellquist
Oscar Waos korta förunderliga liv - Junot Diaz
Ängelns lek - Carlos Ruiz Zafón (Samma författare som Vindens skugga)

multitasking.

Detta möttes jag av igår när jag kom hem. Min fina kille verkar kunna laga mat och jobba samtidigt. Förbannat gott blev det också. Idag möttes jag av två nybakta kaksorter när jag klev innanför dörren. Vet inte riktigt vad som har hänt med honom, men jag gillar det. Jag kommer dock att bli väldigt tjock inom en snar framtid. Men det känns ändå lite mysigt på något vis.


Han har köpt en kakreceptsbok också. Som han läser innan han somnar.

heja new mexico!

Igår avskaffade New Mexico dödsstraffet. Guvenören kommenterar det hela med "Om delstaten ska ta på sig det enorma ansvaret att råda över liv och död, måste systemet för att utdöma detta slutgiltiga straff vara perfekt och aldrig gå fel. Men i verkligheten är systemet inte perfekt — långt därifrån. Oskyldiga människor har satts i dödsceller över hela landet." Undrar om han även kan få de andra trettiofem (?) delstaterna samt Obama att förstå det.

det ständiga dilemmat.

Trettio centimeter snö på en skvätt hygge är ungefär som uppvärmningen på ett träningspass, fast med sol och kvittrande fåglar. Vi hörde tranor och såg färska spår efter två älgar, ett lodjur, en räv, en mårdhund och så ett nygnaget rådjursben. Pappa visade vad som hänt sen förra skogspromenaden, vilka träd som tagits ner, vilka tre ekar han sparat, vilka granar han var med och planterade för femtio år sedan och så vidare ungefär som alltid. Så stannar han och säger Där ska ni fota i sommar, du och K och pekar bortåt. Jag vet svarar jag, för jag vet ju att det är det vackraste stället i hela skogen. Även fast så mycket ändrats sen jag byggde min koja och lekte Ronja Rövardotter i samma skog så finns sagoskogen kvar på sina ställen. Att bo på landet är bra fint, fortsätter han. Det är bra fint att bo på landet. Synd bara att landet alltid är så långt från stan.