semester om förtiosju minuter?

JA!

pest eller kolera eller svininfluensan?

Nu är det ju en stund kvar tills vi åker till New York, men jag gillar att vara ute i god tid. Så jag ringde flygbolaget för att berätta att jag inte äter vissa saker längre, sånt som jag inte visste när biljetterna bokades. Mjölk och vete. Kan låta enkelt, men icke. Jag kan nämligen bara välja ett av följande alternativ:

1. Glutenfri mat
2. Laktosfri mat
3. Veganmat

Inget är sådär toppenbra direkt. Inget stämmer. Jag har några veckor på mig att försöka matematiskt räkna ut sannolikheten på vilken mat jag troligtvis kan äta mest av. För äta vill man ju ändå göra under en åtta timmar lång flight.

vi ska lägga kattmat på hennes grav, sa K.

Diva blev sexton år. Tror vi. Halva livet bodde hon hos mamma och pappa. Hon flyttade dit när jag flyttade hemifrån. Väldigt otajmat med tanke på att jag alltid velat ha katt. Vill fortfarande. Men Diva blev mamma och pappas bortskämda bäbis och det närmsta jag kommit en egen katt. Hon var vår och jag älskade att bara hänga med kattskrället när jag var hemma på landet. För med henne hängde man. Var man än var någonstans så var hon i krokarna. Under ens stol, några meter bort, följde med på skogspromenad eller som sist vi var hemma - bara satt på trappen och njöt-spann med halvstängda ögon samtidigt som vi åt frukost i solen. Vi delade på en skiva kalkon. Hon åt rätt illa eftersom halva kinden var uppsvullen. Inflammation i en tand, kanske. Det blev värre. Och värre. Pappa ringde idag. De hade varit hos veterinären nu. Det var ingen inflammation, det var en tumör. Som vandrade, sa pappa. Jag vet inte vad det betyder, för sen sa han att de tog bort henne. Där. Då. Med en spruta. Mamma höll henne hela tiden. Och de hade med sig henne hem i bilen nu och pappa ville bara veta var jag vill att vi ska begrava henne. Någonstans där hon var jättemycket sa jag.
Vid stugan?
Ja.
Då säger vi så.
Hejdå.
Och så grät jag i ett konferensrum och på toaletten och tänkte att skitsamma egentligen, jag har gråtit så jävla många gånger på jobbet att det gör inget. Egentligen. Men jag orkar inte förklara för folk hur jävla ledsen man kan bli över en katt som inte ens egentligen var min, men som kanske var det närmsta min jag någonsin kommer.

har precis ansökt om inresetillstånd till USA.

C) Har du någonsin varit inblandad i spionage, sabotage, terroristaktiviteter eller folkmord; eller var du mellan 1933 och 1945 på något sätt inblandad i förföljelseaktiviteter kopplade till Nazi Tyskland eller dess alierade?

nu har det regnat sedan i lördags, på ett ungefär.

MJ på sergels torg och centralstationen.

Hade faktiskt en tanke på att svänga ner och kolla på det här igår, men glömde totalt bort. Tur att youtube finns. Blev riktigt jävla coolt.

jag vill skrika er i örat.

Solen skiner igen. Snart semester. Michael Jackson är död. Jordgubbarna är billiga. 10 kronor litern. Folk sorterar lådorna för att just de ska få finast möjliga lilla låda med jordgubbar. Plocka bort de som ser lite dåliga ut i kanten, plocka i några nya från andra lådor.
Giriga jävla idioter.

onödigt vetande om egon, del 14.

Hatar att komma hem när jag varit borta. Det börjar ofta redan innan hemresan påbörjat. Idag slog det till med all kraft på bussen på vägen hem. Det kröp i hela jävla kroppen och jag surade ihop eftersom alla är dumma i huvudet utom stackars mig som får lida för att alla är dumma i huvudet. Det har ännu inte släppt, fast vi nu är hemma. K har satt mig på balkongen med laptop och en påse popcorn. Han håller sig såklart på avstånd. Förstår honom. Men jag hatar verkligen att komma hem när jag varit borta. Det är som att någon häller ett lass skit i hjärnan på mig så fort jag bara börjar fatta att vardagen pockar runt hörnet. Fast jag älskar hemma. Och vardag.

jag har dödat pacman och hans familj.

jag klagar inte på värmen, jag klagar på ventilationen.

Det är så satans varmt att jag blir svettig när jag pratar. På riktigt. Detta i kombination med förra inlägget kunde ha blivit en total katastrof, men som tur var fick min armhålor sig en omgång med en lånad deodorant strax efter ankomst till jobbet. Väldigt väldigt bra. Nu ska jag dricka rosé eller kanske en liten drink i en park.

årets sämsta dag att glömma att ta på sig deo?

Antagligen.

punktform är skitbra när man inte hinner orkar vill skriva.

- Återbesök hos kinesiologen är ungefär raka motsatsen till ett återbesök hos läkaren.

- Idag var illrosa favoritfärgen under färgterapin. Märkligt.

- Min kille tycker att jag är rolig. Själv tycker jag att jag verkar ganska klok.

- A Versatile Girl har på min uppmaning skrivit ett inlägg om fotboja på unga. Klokt och intressant inlägg och ni måste läsa.

københavn på en dag.

Har helt glömt bort att svara på Whynjas fråga om tips på mysiga ställen att i Köpenhamn. Förlåt. Här kommer några tips i alla fall, ni andra får väl fylla på i kommentatorsfältet om ni vet andra mysiga ställen eller saker att göra på en dag.

- Ta en båttur med sightseeingbåtarna som avgår från Nyhavn. Kostar kanske 40 danska pengar, tar en timme, är mysigt och kul och turen visar staden från vattnet inklusive sevärdheter. En guide sitter och snackar lite också.

- Drick en öl i Nyhavn. Sketadyrt men så jävla trevligt att bara sitta där och glo på folk. Framförallt om solen skiner.

- Ät brunch/lunch/middag/ta en öl på Bankeråt. Det tar ca 10-15 min att gå från Rådhuspladsen/Strøget, men det är värt det. Jag lovar.

- Parallellgatan "ovanför" Strøget (minns ej namnet) är bra om man vill slippa värsta turistträngseln. Roligare butiker, caféer, småaffärer och såklart mindre folk men ändå centralt.

- Knalla iväg till lilla gatan Værnedamsvej. Det är lite franskt och himla mysigt med bagerier, caféer, charkbutiker, blomsterbutik, lite second hand samt ett par riktigt bra klädaffärer.

återbesök hos farbror doktorn.

- Hej.
- Hej.
- Jaha, är du frisk nu?
- Öh, nej? Idag har jag faktiskt riktigt ont i magen.
- Okej, för dina provsvar visade ingenting.

Blaha blaha upprepande av samma sak som sist. Om symptom, oro för att något i kroppen är trasigt fast ingen jävla läkare hittar något fast jag vet att det finns ett fel någonstans. Men jag sa såklart inte Jävla. Känna på magen och såklart kunde han inte hitta något som kändes fel den här gången heller. Upprepande frågor om hur jag mår, om jag har ångest, om jag gråter mycket och som slutkläm kom den fantastiska frågan

Upplever du att du hade en lycklig barndom?

Ångrar att jag bara inte reste mig upp och gick. Men hey, det viktiga är ju att få ett riktigt resultat av en riktig läkare. Istället reste han på sig när ungefär åtta minuter passerat och han faktiskt hunnit berätta att jag kommer få genomgå en datortomografi om några veckor och visar den inga fel kommer jag skickas till en specialist som kan skicka upp en slang i röven för att kolla läget. Och hittas inget då heller kommer de att diagnosticera mig med IBS. En sjukdom som ingen riktigt vet varifrån den kommer eller hur man botar. Men det brukar räcka för de flesta att få en diagnos, sa läkaren. Inte för mig, jag skulle vilja ha hjälp att må bättre fysiskt och inte bara få en stämpel i pannan ville jag svara.
Men det gjorde jag ju såklart inte.

vanlig konversation hemma hos familjen egon-kentson.

k: Tabasco!* Vi måste börja använda mer tabasco!
e: Nej.


* Utbytes med jämna mellanrum mot valfri stark krydda.