me like.

Idag klättrade Bengt Ohlsson ett par snäpp på min gilla-lista. Många författare brukar vara duktiga på att romantisera författartillvaron, trots att alla hävdar att det är ett slitgöra. Ohlsson skippade romantiserandet. Att höra hur han bara kläcker ur sig extremt träffande metaforer på löpande band var häftigt. Han pratar som han skriver. Såna människor tycker jag om. Favoritcitat från dagen: Man kräks ju i stort sett hela tiden när du skriver.