grattis kniven!

Istället för att se Grammisgalan såg jag Uppdrag Granskning och Grey’s Anatomy och åt vanilj- och chokladglass i strut med chokladsås. Det var inte med flit, även fast galan säkert inte var så mycket att hänga i julgranen. Såg nyss på Aftonbladet att The Knife, som i mina ögon ingen annan i Sverige kan mäta sig med, vunnit sex priser. Allt som det ska med andra ord. Fast jag kan inte bestämma mig för vilket som är roligast, att Karin Dreijer skyllt deras frånvaro på att Vi är på turné eller personen som kommenterat artikeln med orden ”En sak till. Vem sjutton är "the knife"? Jag lyssnar på radion och hänger rätt bra med i musikdjungeln, men jag har helt klart missat dem....”.

förlåt.

Vilken uppståndelse över bilden. Känner mig elak, ifall jag har lurat någon att tro något annat om mig. Ber om ursäkt. Men jag är varken mörkhårig eller blond (det är fejk). Inte heller kort, utan snarare jävligt lång. Långt är även mitt hår som växt som ogräs, tack för alla komplimanger! Blir tyvärr inte heller mer svartvit än att min hudfärg är av nyansen likblek. Förlåt. Jag hoppas ni fortsätter läsa, ändå. Som en ytterligare bortförklaring sa K när jag la upp bilden att det faktiskt inte ens ser ut som jag, riktigt. Så det finns kanske fortfarande hopp.

magiska siffror.

Det var kallt igår. Idag vet jag inte om det är kallt, för jag har inte varit ute än. Men igår, då jävlar. Hade problem med att komma runt gathörnen på grund av blåsten. Tappade känseln i låren, utöver det vanliga känselbortfallet i tår och fingrar. Men vi fick se vår icke-färdiga balkong, byggjobbarna hade lämnat lyset på i köket så köksluckorna syntes och vi kunde spana in vår blivande utsikt. Det kommer bli fint. Det kommer bli så sjukt fint! Vi inflyttade lantisar tycker ju det är trevligt med lite utsikt, och om utsikten bland annat består av ett fält, skog och ett och annat slott så trivs vi. Garanterat. Hoppas det går fort till maj.

Sen drack vi vin och Magic Numbers sa att We’re having our best night since the tour started! och hela Berns tjöt av lycka. Jag är aldrig på dåliga konserter. Det måste vara för att jag har så bra musiksmak. Den här gången började det säkert och avancerade till något helt absurt bra. När halva sällskapet hade avvikit, av olika skäl, flyttade vi oss lite bakåt, med mer plats för rumpsväng. Inte en enda gång fick jag de annars så obligatoriska svimningskänslorna. K sa Jag vill också vara en glad tjockis och vi köpte varsin pin och svängde på rumpan ännu mer. Köpte fyra kolabullar och smågodis på 7 eleven på vägen hem innan vi somnade i soffan. Känner mig glad, och nöjd. Och lite proffsig eftersom jag köpt baristamjölk till min espressomaskin. Vi ska införskaffa medlemskort på Cinemateket inom kort. Det går nog inte att leva utan musik och film. Faktiskt.

essäerna förföljer mig.

Skolan är igång igen. Första delkursen på c-kursen avslutas med att vi ska skriva en… ESSÄ! Känner mig något trött på formatet så att säga. Men om jag får den specialisering jag vill ha i nästa kurs (alternativa medier) och att vår idé till c-uppsatsen är så bra som vi tycker att den är kan jag tänka mig att sluta klaga. Och eftersom den här bloggen heter egoistiska egon skiter jag i att det blev tre jag i förra meningen.

två år senare.

Igår var det två år sen vi sågs för allra första gången. Då hade jag, med en viss baktanke, ordnat förhandsvisningsbiljetter till En långvarig förlovning, eftersom Jeunet är hans favoritregissör. Baktanken fungerade så att säga, då filmen följdes av sju öl och hångel. Efter några om och men och en dumpning och ett läskigt mail och många månader senare så blev det officiellt vi. Fast det egentligen var klart redan den där kvällen för två år sen. Fotot får symbolisera varför vi passar så bra ihop. I höstas drack vi champagne ur samma glas och fick därför synkroniserade minnesluckor och ingen av oss vet vad vi håller på med. Men vi gissar på att det är någon slags pardans. För vi är ett bra par. Det bästa.

no more hantverkardagbok.

Det är ingen idé att ni väntar er fler hantverkardagböcker. Om ni nu gör det. Inte just nu i alla fall. Det är nämligen inte roligt längre. Jag hatar hantverkare. Hatar dem. Har mått dåligt hela veckan över de jävlarna och nu har det gått så långt att hantverkarchefen ber mig faxa protokoll till honom som hans underhuggare tydligen ska ha skrivit. Varför skulle jag ha de protokollen? Varför ska jag faxa dem? Sköt ert jobb istället! Tvivlar starkt på att hantverkare någonsin har fixat något utan att antingen förstöra något annat materiellt eller förstöra någon annan människas liv. Jag hatar er, hör ni det? HATAR.

jag vill se Children of Men.

Det kan ju knappast vara sant att den bara visas på Göteborgs filmfestival? Den här typen av film ska ses på bio. Ska. Eftersom jag är en envis jävel vill jag inte heller ge mig. HJÄLP!

gubbjävlar.

Det sitter en elak gubbe i mitt högra öra och skär mig med kniv. En annan sitter i min vänstra näsborre och öppnar kranen minst en gång om dagen. Det är inte lite blod heller som han låter välla fram, det är enorma mängder. Igår räknade jag ut att mitt BMI ligger på 17, om antagandet att jag har gått upp ungefär ett halvt kilo sen nyårsafton stämmer. Svimmar jag på grund av blodbrist så vet ni att det är gubbarnas fel. Bådas, eftersom örat gör överjävligt ont när han skär mig. Undrar om hantverkaren tror att jag blivit slagen. Öppnade med rötgråtna ögon och en blodig tuss i näsan. Ingen mat har jag hemma heller. Men csn är rappa, pengarna är på kontot imorgon. Jag är inte säker på att jag klarar allt det här.

till er som missade 24 Hour Party People.

konsten att slappna av.

Jag stiger i popularitet bland cheferna på jobbet. Igår kallade redaktionschefen mitt förslag för Genidrag! och när min idé nu är genomförd verkar det vara mer eller mindre succé. Tycker om att göra bra saker. Annars har jag mest varit jävligt trött, grinig, slutkörd och matt. Försökt bota det hela med jobb, promenader i Vinterviken med Kudden och hans mamma, sömn och film (The Squid and The Whale kan rekommenderas!). Inget verkar dock hjälpa, så vi drar till Roslagen om ett par timmar. Kan inte beskriva med ord hur skönt det ska bli. Att vara ledig, ta det lugnt och vara avslappnad i Stockholm är inte direkt min starka sida.

Idag registrerade jag och T oss inför vårterminen. Med tanke på de senaste årens extremt struliga registreringar så kan jag fortfarande inte riktigt tro att det gick så smidigt som det gick. Det verkar som att vi, efter tre terminers spridda kurser, bara är ett tiotal personer kvar i klassen. Jag tror jag tycker det är bra. Att bestämma ämne för c-uppsats lär däremot bli svårare. Men det visar sig. Nu ska jag faktiskt ha lite ledigt, både från jobb och skola, i åtminstone ett par dagar. Ingen alkohol ska det blir heller, i söndags var jag så bakfull att fingrar i halsen var ett måste för att överleva. Och om det var någon som såg ett okänt barn som stod och skrek VAKNA! HALLÅ VAKNA! framför en sovande person på tunnelbanan i fredags mot Ropsten så var personen jag. Ungen har jag ingen aning om vem det var.

något nytt under mina fötter.

Mitt allra första blogginlägg här handlade om min fina granne som kort och gott gick och dog. Jag vet fortfarande inte hur det hände, och vill nog faktiskt inte heller veta. Men hans lägenhet är sanerad, eftersom han rökt inne i lägenheten varje sekund sen han flyttade in i början av sjuttiotalet, och renoverad och såld nu. Idag sprang jag in i den nya ägaren i trappuppgången. Jag hörde på hans iiii:n varför han betalat nästan två miljoner för en etta. Men det känns konstigt. Ingen mer flamencomusik eller tysk tv långt in på nätterna. Inte för att det varit det på mer än ett halvår, men ska det vara ljud från lägenheten under ska det vara hans musik, eller tyska. Nu kanske hans fönster blir fyllda med blommor och gardiner och aldrig mer att det kommer lukta rök i trappuppgången. Undrar om jag någonsin vänjer mig. Det kanske är bra att jag flyttar om tre månader. Fast jag kommer säkert att sakna det när jag väl har flyttat, som vanligt. Min granne saknar jag fortfarande.

hantverkardagbok, femtonde januari.

07.03
Elektrikern ringer och frågar om jag är vaken för han är precis utanför min port och behöver komma in till elskåpet. Försöker harkla bort morgonrösten, klär på mig och går ner och låser upp. Han berättar att en annan person ska komma klockan 11 för att ordna det sista. Jag har inte blivit informerad tidigare och blir lite arg men det är knappast mycket att göra åt saken.

12.30
Jag ringer hantverkarchefen och frågar om det ska komma någon person, för jag sitter ju och väntar. Nej, det kommer ingen, han hade bara hittat på det för att elektrikern skulle få arslet ur vagnen och göra klart sitt arbete. Taktik! menar han. Jag skrattar lite, för trots att hans taktik inneburit att jag blev väckt tidigt och har gått hemma och väntat så gjorde ju elektrikern klart sitt jobb, dessutom med lite humor. Men bara lite.

hantverkardagbok, tolfte januari.

08.13
Går till jobbet, ska vara på kontoret för första gången på en vecka.

08.20
K ringer och säger att elektrikern nyss ringde på dörren och ville ha nyckel. K hade meddelat att jag inte var hemma och därför inte kunde låsa upp. Elektrikern undrade varför jag inte var hemma för jag hade ju sagt att jag skulle vara hemma och var var jag då? På jobbet svarade K, och att jag sagt att jag bara skulle vara hemma då de från början sa att de skulle behöva jobba. Tisdag och onsdag. Jag fick vända i tunnelbanan för att gå hem och låsa upp.

08.22
K ringer igen. Nu har elektrikern kommit tillbaka och sagt att det ju var upplåst dit han skulle så jag behövdes inte. Väldigt intelligent att kolla det först. På måndag däremot, då skulle han komma tillbaka och jobba i de utrymmen som kräver nyckel. Då bör jag vara hemma. Vänder och går tillbaka till tunnelbanan igen för att precis missa det andra tåget för dagen.

08.45
Anländer 15 minuter för sent till jobbet. Har fått mail från hantverkarchefen om att de avslutar jobbet om en och en halv vecka och jag måste skynda mig att svara om det är ok. Svarar ok.

the science of sleep.

Vi var på bio igår och såg The Science of Sleep. Samma regissör som bland annat gjort Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Skön film! Kanske inget för den som gillar action eller highschool-komedier, men det hade ni nog redan listat ut. Filmen är, ovanligt nog, bara drygt en och en halv timme lång vilket är helt perfekt. Själva handlingen, ung kille kan inte skilja på dröm och verklighet och blir kär i sin granne, är kanske inte den starkaste, men hela filmen är fin både för ögat och själen. Tro dock inte att det är någon ny Eternal Sunshine, så långt räcker den tyvärr icke.

Hämtade ut boken idag också. Det tog sin lilla tid att få hem den eftersom Bokus meddelade att de bytte leverantör och därmed makulerade min order samt höjde priset med typ 50%, så jag beställde den på annat håll istället. Kommer bli finfin läsning i vår.

hantverkardagbok, nionde januari.

07.30
Mobilen ringer. De ska åka från firman nu och hämta upp saker och så kommer de om femton minuter.

08.15
Det ringer på dörren. Två hantverkare som inte är den som tydligen är chef som jag trodde skulle komma. Det var svårt att hitta hit. Jag vet inte om de skämtar, de verkar inte skämta. Låser upp dit de ska vara, visar var ventilationsfläkten sitter som ska bytas ut. Frågar om de vet hur lång tid allt det här kommer ta. De har ingen aning. Den ena frågar om vi har någonstans där de kan värma sin lunch, kanske en micro? Jag är påväg att fråga honom om han tror att lunchrum ingår i alla bostadsrättsföreningar och att klockan förihelvete inte ens är halv nio men svarar istället beklagande Nej tyvärr.

08:45
Det ringer på dörren, igen. Hantverkarna, som liknar Piff och Puff, står återigen utanför. Den ena utbrister Sådär, då var vi klara då, höhöhö och lägger för säkerhetsskull till ett Vi skämtar bara när jag ler lite snett. De behöver komma in i lägenheterna. Jag säger att de har bett om tillgång till lägenheterna imorgon, inte idag, så de får ringa på hos folk på egen risk.

08:50
Det ringer på dörren. Nu vill de kolla min lägenhet. De verkar lite smartare än förra gången de ringde på. Jag låser upp den tomma lägenheten under i samma veva som jag är ytterst nära att låsa mig ute för andra gången i mitt liv. De kollar själva de andra lägenheterna, säger att de ska köpa plåt och pyser iväg.

12:30
De återvänder från plåtköpandet. Klättrar på taket och bankar och ropar Leffe! Matte! Kalle! och andra hantverkarnamn i trappuppgången.

13:00
Det ringer på dörren. Ny människa som undrar om jag har nyckeln till fläkten på taket så han kan komma in i källaren. Jag ber att han ska förtydliga sig en smula och får veta att han är elektriker. Vi letar elskåp i två källarutrymmen innan vi hittar rätt. Känner mig dum. Han frågar om vi har städdag när städfirman råkar vara här samtidigt. Han frågar om känd person bor här. Jag säger att det är känd persons son som bor här. Han mumlar oavbrutet och jag slutar att lyssna. Han frågar om jag är hemma på dagarna så att han kan komma tillbaka när han vill. Jag säger att jag är hemma idag och imorgon eftersom det var då de skulle utföra arbetet. Han skriver upp mitt namn och nummer och säger Vilket konstigt namn! när jag säger vad jag heter.

13:05
Elektriker skriker från gården till de på taket att NU DRAR JAG!

13:20
Elektriker ringer och ber mig flytta på lådan. Jag ber honom återigen förtydliga sig, vilket han gör genom att samtidigt prata extremt mycket långsammare än tidigare. Förstår och flyttar på lådan, samtidigt som jag noterar att hantverkarna på taket är borta.

15:00
Ringer hantverkschefen och undrar om de är klara för idag. Han meddelar att det är de nog eftersom de fixade plåten imorse. Nu är det bara elektrikern kvar, han kommer nog tillbaka någon gång den här veckan. Frågar om de alltså inte behöver tillgång till alla lägenheterna imorgon, som de sagt hela tiden? Gud nej. Nästa vecka, kanske onsdag eller torsdag. De hör av sig på måndag. Okej.

lycka i en julklappskopp.

egon svarar på frågor om egoegon.

Jag har aldrig påstått något annat än att jag gillar att svara på frågor om mig själv, så även om den här enkäten antagligen är old-news bland alla nyhetsflashbloggare så tänker jag svara på frågorna nu. Läs om du har lust. Lite av vad frågorna handlar om, och mina svar, är även resonemang jag faktiskt skrev om i min ena essä (som jag, för ordningens skull, skrev innan jag svarade på dessa frågor). Sluttramsat, nu kör vi!

BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, 2006

1. Hur länge har du bloggat?
April 2006. Hade jag börjat redan i januari hade jag nästan varit veteran, nu är jag nästan nybörjare. Men jag har skrivit på andra ställen på nätet regelbundet sen 2000.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag var rätt anti gällande hur bloggen helt plötsligt hade blivit så populär. Såg den som ett verktyg för ord som inte blev skrivna någon annanstans, och var därför inte helt glad över tanken på alla som skulle blogga som inte ens vet att man skriver och talar olika. Men, jag måste erkänna att jag ganska snart såg mig besegrad och idag tycker jag det är spännande hur bloggen faktiskt utvecklar människor och deras skrivande på ett sätt jag aldrig hade kunnat ana.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Den första jag började följa regelbundet var nog Carreca, eftersom han flyttade från stället där jag läste honom förut. Men den riktiga nyförälskelsen gällde nog Jenny. Även om jag också läst henne förut hade jag inte läst henne på det sättet och blev helt överväldigad över hennes ord och formuleringar.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Det är inget fel på dem, egentligen. Smågrejer jag skulle ändra på idag, samt lite grafiska detaljer jag lärt mig hantera på bloggen nu som jag inte kunde då. Men det jag skrev då, som ändå inte är för så länge sedan, känns okej. Det jag skrev 2000 däremot, det har jag till och med raderat. Tyvärr.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Jag skulle gissa på 20, mer eller mindre regelbundet.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
En stooor majoritet är de så kallade dagboksbloggarna. (Jag protesterar dock mot att bloggen skulle vara en dagbok. Dagboken har ingen mottagare, bloggen har alltid en mottagare. Det som skrivs på bloggen är alltid mer eller mindre genomtänkt och redigerat samt styrt av bloggaren, på ett sätt som en dagbok inte är. Men därför har ju bloggen antagligen ett mycket högre läsvärde än exempelvis en dagbok.) Har även ett par modebloggar jag återvänder till, mest av fascination faktiskt.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Shelob verkar ibland skrämmande lik mig, både i sätt och hur jag skriver.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
K tycker nog det är roligt, han har ju en själv. Vet att några vänner läser, men de flesta säger nästan aldrig något om det eller vad jag skriver om. Tror att endel jag känner också tjyvläser mig, fast ni inte erkänt det för mig. Ha! Fasar inför om mina föräldrar skulle läsa bloggen, eller brorsan! Min värld på nätet är nämligen inte säker längre sen mamma lärde sig googla.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vet inte. Jag tror det. Det är ingen som har sagt något annat iaf, vilket jag gärna tycker att ni ska om ni anser annorlunda.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
I våras, när jag började blogga, så hade jag lite problem med hur officiell jag själv skulle vara. Har det fortfarande ibland, trots att det finns tydliga bilder på mig här och var, samt detaljer som säkert skulle göra det lätt att lista ut vem jag är. Ibland känner jag att det inte gör något, ibland känner jag att jag vill vara jätteanonym. Dock har jag under ganska många år nu haft som regel att aldrig skriva om vad andra människor i min närhet sagt eller gjort, om det inte direkt handlar om mig, eftersom jag vill undvika att trampa någon på tårna. Det funkar, då vet jag att jag bara kan ha ångest över saker jag skrivit om mig själv.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Som ovan, vad andra människor i min närhet sagt eller gjort, om det inte direkt handlar om mig. Jag skriver inte heller alltför privata saker.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Jag måste ha någon som läser, en mottagare, till det jag skriver, annars kan jag inte skriva. Tror på teorin att skriva är viktigt på så sätt att det visar på ett eller annat sätt vad den som skriver tycker är viktigt, därför är det nödvändigt med en mottagare/läsare eftersom det som skrivs annars kan tas för att det inte betyder något, inte är viktigt, trots att den som skriver själv tycker det. Blogga för bekräftelse i den bemärkelsen är därför stor, men inte nödvändigtvis den konkreta responsen man får. Även om den självklart är duktigt bekräftande den med och efterlängtad.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Delvis. Hur man är som social person i det verkliga livet går inte att utläsa på en blogg.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Inga direkt via bloggen.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja. Det kan väl vara skadligt med allt om det inte brukas på rätt sätt?

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Inte sett att någon skrivit något om mig som jag skulle kunna ta illa upp av. Däremot vet jag att jag har blivit lite småirriterad då jag märkt vilka fördomar människor har, både om mig och om andra, till och med såna som verkligen borde veta bättre.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Inget större som jag minns nu. Har dock påbörjat kommentarer i andras bloggar som jag aldrig postat, eftersom jag inte haft ork att följa upp en eventuellt efterföljande diskussion.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Att det i mitt tycke inte längre går att prata om bloggar generellt, utan att man faktiskt måste börja tänka i uppdelning dagboksbloggar (uttrycket används ju trots mina åsikter ;)) och temabloggar. De som skriver dagboksbloggar skriver mer litterärt, de som skriver temabloggar skriver mer journalistiskt, om man nu ska hårdra det. Fast det behöver ju inte vara negativt, det är väl mer det att bloggar generellt fortfarande buntas ihop och ses som samma typ av text. Dessutom blir det en slags intern hets bland bloggare om vem som är populärast, har mest läsare, får mest beundrarbrev, skriver om en nyhet fortast eller länkar till en bra låt först. Tagga ner gott folk, tagga ner. Fast även jag rycks ju med i hetsen ibland, så tro inget annat.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Jag har skrivit på nätet i sju år, mer eller mindre i denna typ av textform hela tiden, så jag ser ingen anledning till att jag inte skulle göra det om två år till heller.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Den är redan en del av vår kultur. Däremot så är den fortfarande inte riktigt accepterad.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag har äntligen hittat en form på mitt skrivande på nätet som jag gillar, där jag även kan styra över den grafiska delen (exempelvis foton och utseende), dock inte till 100%. Har utvecklat hur jag skriver och vad jag skriver, vilket jag också kommer fortsätta att göra.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Har blivit så satans inspiration av era ord, jag har blivit förbannad på era åsikter och jag har tyckt att ni är genier och töntar. Att läsa är lika viktigt som att skriva.

var är ni?

Mitt huvud är helt pluggurblåst. Jag tycker faktiskt inte om de som säger att de längtar tillbaka till den slappa pluggtiden. Det känns nedvärderande mot oss som faktiskt satsar stenhårt på skolan. Men det är nog mest för att jag är trött nu, och extremt varm om benen eftersom jag haft den bärbara datorn i knät hela jävla dagen. Har i stort sett avslutat de två essäerna, samt skrivit om den ena essän i ett kortare format som ska kunna passa i Kamratposten. Har kvar korrläsningen, en två sidor lång reflektion över kursen samt att sova och äta frukost innan jag ska åka till skolan och lämna in mappen. Igår skrev jag kursutvärdering över hela kursen och skrev som avslutning att ha gått kreativt skrivande antagligen är en av de bästa sakerna jag gjort i hela mitt liv. Därför är det lite vemodigt, och läskigt, att det är slut nu. Sista lektionen imorgon, hejdåsamling för klassen på fredag. Sen står jag och mitt skrivande på egna ben igen. Jag hoppas vi klarar oss.
Och var har ni läsare tagit vägen?

Som smörande för att få er tillbaka från julledigheten kommer lite David Brent-dansande från The Office. Såg klart de sista avsnitten plus julfesten idag. Hur kan jag inte ha sett serien förut?

åh en sådan härlig dag!

Om jag var där? Klart jag var där!

koncentrationspaus.

Jag skriver essäer för glatta livet. Glatta livet är när jag kliver över skräpet som ligger på golvet, hämtar ett äpple i kylen, spottar ur tuggummit, äter äpplet, tar nytt tuggummi, gör konstiga rörelser med händerna till den elektroniska musiken som fyller lägenheten, slår mig själv i huvudet med händerna och väser koncentration koncentration och skriver fem meningar och fattar kopplingarna med det jag skrev innan och tycker att fan vad bra jag är. För en timme sen gick det skit. Då var det inte glatta livet, utan då var jag mest tyst och klickade lite oplanerat på ikoner på min dator och tittade på nyårsbilder. Jag kan inte välja ut vilka nyårsbilder jag ska visa. De när jag och K är söta paret, de när jag grimaserar illa efter alla äckliga romsnaps eller de när jag ivrigt försöker fästa ballongerna på väggen, utan lyckat resultat? Eller de på drinkarna som gjorde att jag blev helt tokigt full? Eller de från tolvslaget då jag gör v-tecken och ser förbannat glad ut i trängseln på Mosebacke? Eller på maten vi åt? Svårt det här. I år missade vi i vilket fall som helst inte dagsaktiviteten. Bakfyllan efter fixa-maten-dagen-före-och-spela-sällskapsspel var betydligt vänligare den här gången. Förra året ställde vi klockan på 14 för att hinna till systemet och det var då jag trodde jag såg i syne när Orlando Bloom traskade förbi mig i mina bakisångor på Folkungagatan. Men nu åkte vi till Södertälje och badade i äventyrsbad och aktade oss för idiotiska småkids som sköt raketer rakt på folk. Sen svidade vi om för middag med ungefär samma människor som förra året, men en något högre grad av fylla och väldigt mycket mindre utsikt över Stockholm vid tolvslaget. Jag lyckades locka över T till festen med orden Min nyårsafton får en helt annan dimension om du kommer hit. Sen gick vi genom hela stan hem. Dagen efter hade vi bakisdag. Bakisdag innehåller L & Freddie, mat från pizzerian, mängder med cola, chips och latte och tre och en halv film. Sen somnade jag. Minst sagt lyckade nyårsdagar. Nu ska jag slå mig själv i huvudet igen och väsa koncentratioooon. Ikväll är det hockey.

tretton av fjorton.

Jenny bad mig nämna några rader om varje bok jag fick. Eftersom det kommer ta ett tag att plöja alla så kan jag ju börja med att räkna upp vilka som faktiskt låg i paketen. De med en fin stjärna (*) efter är såna som pappa sniffat upp på loppis och auktioner och därför är gamla, coola, häftiga böcker. För pappa hittar aldrig skräp, bara fina grejer. Faktiskt.

Selma Lagerlöf – Gösta Berlings saga *
Karen Blixen – Sju romantiska berättelser *
Selma Lagerlöf – Nils Holgerssons underbara resa, första bandet *
Selma Lagerlöf – Nils Holgerssons underbara resa, andra bandet *
Margaret Atwood – Oryx & Crake
Nick Hornby – Fallhöjd
James Frey – My friend Leonard
Anna Gavalda – Tillsammans är man mindre ensam
Anna Gavalda – Jag älskade honom
Selma Lagerlöf – Mårbacka *
Kerstin Ekman – Häxringarna *
Fjodor Dostojevskij – Bröderna Karamazov *
Truman Capote – In coold blood

Det var tretton det. Fick även en dubbelbok (precis så ja) av någon okänd författare i julstrumpan, antagligen som mamma krängt från någon jultidningsförsäljare. Jag läste tre sidor och tröttnade när jag såg att författaren använt ”…” på fyra ställen på samma sida samt andra big nono’s i min författarvärld. Så jag bemödar mig icke med att vända mig om och titta in i bokhyllan för att se vad han heter.

best of 2006.

8 januari.
Jag har fått ett nytt smeknamn. Egon.

16 januari.
Fråga: Fula konamn?
Svar från K's brorsas flickvän: Rosa, Mu, Kossan, MuMu
Svar från K's brorsa: Cp-ko, Brunt-jävla-djur, Kul-å-välta-djur, Många-magar-djuret

24 januari.
The Knife – Silent Shout. Herrejävlar. Både albumet och låten. Jag vet inte hur jag ska beskriva det bättre än med lite svordomar. Så, igen: Jävlar. Men jag har ju visserligen en förkärlek till elektronisk pop. Hej vad det svänger.

7 februari.
Sägs det inte att killar letar efter flickvänner som liknar sina mödrar, och tjejer letar efter pojkvänner som liknar sina fäder? I så fall har jag hittat rätt. Min pappa är en sån pappa som borstar tänderna med min peelingkräm och försöker byta kanal på tv’n med min bärbara telefon. K är en sån pojkvän som försöker tvätta ansiktet med tandkräm istället för tvål.

21 februari.
”How you gointuh do dat, Sam, when Ah arrived dis conversation mahself? Ah’m askin’ you.”
“Askin’ me what? You ain’t told me de subjick yit.”
“Don’t aim tuh tell yuh! Ah aims tuh keep yuh in de dark all de time. If you’se smart lak you let on you is, you kin find out.”
Typ så. I 200 sidor.

15 mars.
Det kan hända att premiäromgången av Allsvenskan ställs in. Tydligen kan det också hända att inga allsvenska matcher visas på tv innan VM heller. Jösses.

19 april.
Kreativt skrivande, grundkurs, 20 poäng
I grundkursen får du arbeta med både skönlitterära texter och sakprosa. Kursen vänder sig till dig som vill skriva mycket, experimentera med olika uttrycksformer och analysera egna och andras texter. Du får pröva olika metoder för kreativt skrivande, göra korta improviserade övningar och arbeta med längre, mer omfattande skrivuppgifter för att utveckla dina skapande resurser, ditt skrivande och din språkkänsla. Kursen är teoretiskt förankrad. En viktig del i kursen är att reflektera över skrivandet, både som process och tankeverktyg. Kursen bedrivs i seminarieform.

4 maj.
Ikväll fick jag mina misstankar bekräftade. Han finns inte mer. Min kära granne. Min gubbe under mig. Han som alla andra rynkade på näsan åt och som jag inte kunde låta bli att tycka om. Han som var 160cm lång och la armen om mig och kallade mig för hans dotterdotter. Han som ständigt var alkoholpåverkad och ständigt hade en cigg i mungipan. Han som bad om ursäkt ifall han spelade flamencomusik ibland. Han som uppskattade så mycket att jag la en lapp i brevlådan då jag skulle ha fest, för då behövde han inte oroa sig för att höga skratt och skrik betydde att någon blev knivmördad.

10 maj.
Inom kort kommer nog min blogg bli öppen för allmänheten.

15 maj.
Jag har precis gjort min första latte, alldeles själv.

22 maj.
Idag traskade jag med en liten lapp till coop och bad att få hämta ut ett paket. Vilket roligt paket du verkar få sa killen på coop. Ett par gratis skor sa jag.

28 maj.
Katten, som heter Diva och antagligen kan klassas som en av de fegaste utekatterna i världen då hon exempelvis är rädd för vinden och inte vågar stanna kvar på gården själv om mamma och pappa tar en promenad, är utsatt för en massiv mobbing. Av en koltrast.

3 juni.
Om VM-hjältarna skulle drabbas av en kollektiv sjukdom och vara tvungna att åka hem från Tyskland redan innan VM startat, eller efter en match eller två, skulle det likförbannat samlas tusentals människor på Sergels Torg, Medis, i Rålis eller Kungsträdgården för att hylla "hjältarna". Carola skulle nog sjunga en trudelutt också.
13 juni.
Det är VM. Brasilien - Kroatien spelar. VM har knappt börjat. Min TV har uppenbarligen kastat in handduken. VAD HAR JAG GJORT FÖR ONT FÖR ATT FÖRTJÄNA DETTA?

25 juni.
Midsommar blev som midsommar ska vara.

4 juli.
För ett par år sedan hjälpte jag en vän att bryta sig in i sin egen lägenhet. Nu kan jag även lägga till cykelstöld av min egen cykel till den brottsliga banan. Det tar sig!

13 juli.
När vi for över åkern mitt i skogen med vitklöver som luktade gott vrålade pappa Välkommen till lilla turistvändan, visst är det vackert? och jag skrek Ja och frågade när jag skulle få åka på stora turistvändan. Det fick jag aldrig något svar på för då for vi över ett dike och kärran jag satt på har inte direkt den bästa fjädringen. När vi kom fram stod mamma där och påpekade Varför tror du jag gick? när jag ojade mig över mina inälvors omplaceringar.

31 juli.
På gräsmattan nedanför balkongen stod fyra poliser och två polisbilar. Två av poliserna tittade på mig men frågade en annan person på en annan balkong om de Sett något? och Där måste det vara för där är det ett trasigt parasoll och så pekade dom på andra änden av huset. Men mig frågade dom ingenting så jag gick in igen.

8 augusti.
Något måste väl ske för att jag ska förtjäna att åka på riktig ordentlig semester. Så förutom att jag har magkatarr och antagligen en vattenläcka i badrummet hade jag idag turen att få en defekt TipTop.

25 augusti.
Kasta sig i vågorna, torka sig i solen, läsa i skuggan, kasta sig i vågorna, flyta på ytan, torka sig i solen, läsa i skuggan och om och om igen. Livet är rätt behagligt på en strand, förutom att vi fick träningsvärk av allt strandtennisspelande och att dromedarerna luktade fa-an.

29 augusti.
Redan efter att insläppet hade forcerats och det bara var att knalla rakt in med polisens uppmaning till mig och Blondie om att bli inte ihjältrampade nu bara! så sa vi att det aldrig mer kommer vara ett derby på Söderstadion. Inte kunde jag ana att bajenfolket själva skulle hjälpa till så föredömligt med att se till att vi kommer få rätt. Det tråkiga var väl att 55 minuter DIF-dominans inte är lika mycket som 90, men man kan inte få allt här i världen.

11 september.
Eller varför inte grupparbeten som innebär att åka buss och sitta på fik eller gå på utställningar eller teater? Me like.

13 september.
Då slog det över totalt för stackars K med obefintlig simultanförmåga och han satte omedvetet spinn på en falukorvsbit som wobblade upp i luften och gjorde piruetter ett par decimeter ovanför stekpannan för att sen landade längst in bredvid spisen. Dit det är svårast att nå. K blev rädd och skrek.

12 oktober.
Watch out Donald Trump! You've got a head for business and money.
You'll make it rich some day, even if you haven't figured out how yet.

13 oktober.
Jag förstår inte allas upphetsning över rosa.

24 oktober.
Eftersom området kring Budapest var det snyggaste lapptäcket ever så blev vi lite kära i staden redan innan vi landat. Fick privatchaffis från flygplatsen till vårt hostel där vi möttes av ett ”You book private room for two? You get apartment, ok?” samt en flarra vin.

31 oktober.
Nu är jag själv det som kallas vuxen, och då går man på Springsteen-konsert. Jag var inte riktigt laddad, Ternheim-spelningen låg för nära och hade lämnat för mycket avtryck.

6 november.
Där stod vi, mittemellan två tv-apparater som visade två olika matcher av högsta intresse, där alla DIF-anhängare i lokalen hejade fram Elfsborg och alla gnagare utstötte läten som kunde liknas vid Kom igen Djurgårn!

23 november.
Vi tyckte ju att det var mer än dags för Kudden att möta världen. Så med lite hjälp på traven tittade Kudden, som visade sig vara en liten pojke, ut strax efter 03 inatt.

29 november.
Jag älskar honom. Jag gillar måndagar! Jag gillar skolan. Jag får skrivkramp i armen. Allt löser sig till det bästa. Jag är inte så dum jag inte.

5 december.
De hade liknande kroppsbyggnader vilket gjorde det omöjligt att förutspå vem som skulle vinna i ett eventuellt slagsmål. Jag vågade inte tränga mig emellan.

6 december.
Jaha, då har jag låst mig ute för första gången i mitt liv. Skönt att ha det avklarat.

19 december.
Programmet America’s Funniest Home Videos borde, om det inte redan är gjort, utses till världens bästa hälsoprogram

21 december.
Efter fem månader i bostadskö har vi nu fått ett förstahandskontrakt på en helt nyproducerad lägenhet. Man tackar och den gamla slagdängan Ingenting är omöjligt! känns mer aktuell än någonsin. Grattis till oss, i maj blir vi sambo!

27 december.
Bland annat fick jag fjorton böcker (!) och en espressomaskin (av K såklart, vem annars är bättre på och är orsaken till mitt latteberoende?).