torsdag, april 12, 2007

vad händer om jag överdoserar vindruvor?

Det stod en Situation Stockholm-försäljare utanför ica när jag skulle gå in och köpa ett halvt kilo röda vindruvor för sexton kronor. Han stod där igår när jag köpte ett halvt kilo gröna vindruvor. Han stod där i förrgår när jag köpte ett halvt kilo röda vindruvor. Ganska ung kille verkade det som. Hade lite lösa sedlar i väskan eftersom jag hämtat ut lönen från utbetalningskortet och tänkte att nu ska jag göra något bra. Sen den där dagen i början av december har jag blivit lite bättre på att göra bra saker. Jag tog fram en hundralapp och tänkte att har han bara en femtilapp som växel så säger vi självklart så. När jag klev fram till honom insåg jag att jag inte sett någon försäljarbricka runt hans hals, men var då så nära att jag inte bara kunde gå vidare. Jag vill köpa en tidning av dig. Orange bricka med baksidan mot mig runt halsen och knark i ögonen. Han gav mig en tidning, tog min hundring och gav mig en femtilapp. När jag vänt på klacken sa han de första orden. Vänta! och så kontrollerade han att han bara gett mig en femtilapp och inte två. Läser på tidningen att tidningen bara ska säljas av de med grön bricka. Minns alla artiklar jag läst om försäljarna som är drogfria nu, som sköter sig. Att mina egna upplevelser av försäljarna stämmer med artiklarna. Ser framför mig dessa stackars skötsamma försäljare bli rånade på sina tidningar. Ser framför mig hur jag lika gärna hade kunnat vara rånaren istället för att bara köpa stöldgodset. Jag känner mig som en mycket dålig människa.

Det som möjligtvis skulle kunna väga upp mitt försämrade människovärde är att jag har skrivit en hel massa teori om kunskapsproduktion inom de alternativa medierna till vår uppsats, att jag har ringt viktiga samtal, att jag hämtat ut mitt smink på posten (jippie!) och att jag är duktig med flyttandet. Två lådor är packade och massor av sådant som inte är värt att spara har slängts. Det är befriande att slänga, när jag väl tar mod till mig att göra det. Hittade en recension av en utställning min pappa hade för snart tre år sen bland papper som skulle till pappersinsamlingen. Det var en fin recension, med fina ord om fina pappa. Jag plockade ur recensionen och la den i lådan med minnen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

det finns typ aldrig erbjudanden wien-sthlm och jag får alltid betala minst 300 euroner. skitdyrt, jävla råneri. inga billigflyg heller, såvida man inte flyger med ryan och får sitta och uggla i frankfurt i ett dygn (!) i väntan på anslutande plan. men jag tror det finns mer erbjudanden sthlm-wien - grabbarna betalade bara 2000 riksdaler sist de flög tror jag.

Anne sa...

För varje gång man flyttar blir det lättare att kasta saker tycker jag. Lättare att veta vilka minnen som ska sparas i lådor och vilka som ska sparas i hjärtat.

It´s all about me sa...

oh nej, typiskt!!! Men hur som helst är det tanken som räknas.

Hur går flyttpacket? Jag har inte ens börjat, fy fan.

egoistiska egon sa...

anne: du har antagligen alldeles rätt. mitt problem är ju då att det är första gångne jag flyttar, "på riktigt".

annaluna: jag har packat tre lådor och slängt väldigt mycket. det känns som att det går framåt med små steg iaf...