julklappskusin.

När jag kissade på den där stickan i början av maj så blev jag ganska upprörd över vår ofantligt dåliga planering att ungen skulle vara beräknad precis vid årsskiftet. Jag var verkligen orolig och arg för det. Ju längre tiden gått desto mindre bryr jag mig. Att det blir ett barn alls känns som nummer ett just nu, helst av allt friskt också. Och på tredje plats så skulle det vara trevligt om jag överlevde på kuppen. I alla fall, samtidigt så tänker jag ju på datum nu när det är så jävla nära. Andades ut lite sent igår då jag insåg att det inte skulle bli någon julaftonsunge hos oss i alla fall. Det blev det dock hos brorsan. Hans fru är en hejare på att föda barn snabbt. Tre timmar från första känningen tills mitt tredje brorsbarn föddes. På julafton. Bästa julklappen någonsin.