då var det klart!

Klart enligt statistiken ja. Detaljen om att människan praktiskt ska ut genom min kropp är icke avklarad ännu, och än så länge verkar inget vara på gång. Under tiden: herreJÄVLAR vad tråkigt det är att vara hemma, och insikten att det kan gå två veckor till innan något händer känns som psykisk terror. Och jag vet att jag ska vila, ta hand om mig, njuuuta av tiden som är bla bla och alla dessa o-ombedda råd jag får. Men jag tycker inte om det. Idag har min kille gjort en plan för mig för att få mig på lite bättre humör, och vi har till exempel redan tagit en promenad runt kvarteret. Jag tänkte även försöka mig på Lisas januarikalender, för då måste jag förbereda en hel massa blogginlägg. Om jag inte klarar detta eftersom jag föder barn istället tror jag att ni har överseende. Tack på förhand.