men jag kämpar på.

I stort sett all vaken tid jobbar jag. Så har det varit de senaste två veckorna, om man tar bort tiden då familjen äter och hänger innan F ska sova. Samt att jag pausat på lördagar. Det är lite extremt och inte så nyttigt. Dessutom har jag varit förkyld och F har sovit ganska stökigt en period, haft mycket mardrömmar och sånt. Kombinationen av detta är inte helt strålande. Inte heller att jag drack vin förra fredagen hemma, var på middag med vin i lördags och åt tapas och drack vin i måndags.

Jag får skärpa mig, det vet jag. I torsdags morse grät jag till frukosten för att F vaknade med feber, det var min vabbdag och jag fick ställa in sju möten (!). Dagen efter skulle jag på begravning, men då skulle K till Köpenhamn så jag riskerade att inte ens kunna gå på begravningen. Som tur är kunde en vän komma och ha F några timmar medan jag tog taxi till begravningen och åkte hem direkt efteråt. Det var jävligt fint att få vara där, att få säga hejdå och tack för allt hon funnits i mitt liv.

Sen kollade jag inte jobbmailen på 24h, vilket var otroligt svårt just då men väldigt välbehövligt. Imorse skummade jag det 30-talet mail som dundrat in under gårdagen och insåg att ingen dött trots att jag var ledig. Bra.

Det tråkiga med att F är sjuk är ju att vi skulle ha åkt till mina föräldrar i helgen eftersom K är bortrest. Men min pappa ska inte bli sjuk, så det sket sig liksom. Vi är ensamma hemma alltså, jag och F. Det är mysigt men också väldigt påfrestande eftersom han är aningens sjuk och i en väldigt jobbig period sen typ... i förrgår? Så det hör säkert ihop med sjukan, men ändå. Minsta lilla motgång gör att han bryter ihop till ett litet vrak och bara gråter och mässar "ja e lessen mamma, ja e lessen". Jo, jag märker det. Men ibland måste jag få kissa, eller laga mat eller ta en kopp kaffe. Eller låsa dörren när vi ska gå ut, eller försöka övertala barnet att det ÄR bra med vantar när det är -5 utomhus. Han har mer eller mindre brutit ihop så fort jag gått ett par meter ifrån honom idag. Jag vinner inga pris för världens bästa förälder under dessa omständigheter. Men! Jag har lyckats klippa honom samt att vi var i Aspuddsparken i fem minuter. Under dessa minuter hann han bryta ihop av följande anledningar:
- Han hade vantar på sig
- Han ville inte se djuren utan leka
- Jag gick till fel lekplats
- Vid rätt lekplats blev han kall om händerna
- Jag försökte få på honom vantarna

Det är inte lätt att vara liten eller stor. Nu ska jag äta fruktsallad med jordgubbar som varken är ekologiska eller svenska.