måndag, februari 18, 2008

tio minuter.

Ta tio minuter till att läsa Maciej Zarembas artikel från söndagens DN, "Först kränkt vinner". Om du har tio till att spendera kan du läsa artikel nummer två, "Tyst i klassen". Den tredje publiceras på onsdag. Jag får gåshud av den här typen av journalistik.

auf wiedersehen.

Berlin var solsken och isande kyla. Vi bodde fyrstjärnigt vilket var likamed sneglande pensionärer vid den magnifika frukosten. Bauhaus-besöket var gåshudshäftigt. Att se originalskisser på formgivning från tidigt 1900-tal som är näst intill identisk med den formgivning vi hyllar idag är precis så nära i tiden men ändå långt bort att det inte går att bli annat än imponerad. Vi tog med oss en bok och två posters därifrån. Omslaget till Harper's Bazaar 1940 (den som inte svarar rätt på vem som blev inspirerad av den där måste gå raka vägen till Moderna Museet) och en utställningsposter från 1923 kommer bli fantastiskt snygga med ett par ramar på våra väggar. Vi shoppade inget annat. Inga kläder eller dyra skor. Fast vi ville. Istället promenerade vi i solen med latte i handen. Det är något med mjölken i centraleuropas huvudstäder (iaf Paris, Budapest och Berlin) som gör varje liten eller stor latte godast. Däremot hittade vi inte en enda restaurang värd att rekommendera. Men vi fotograferade byggnader och oss själva och turistattraktioner som Berlinmuren och kikade på alla andra turister och besökte konstmarknader och irrade bort oss när vi skulle byta från S-bahn till U-bahn. Så det gör inte så mycket. Att tre olika tyska sällskap försökte fråga oss om vi visste vägen eller kunde peka ut en bra bar eller restaurang tolkar vi som att 1. Vi ser jävligt trevliga ut, 2. Vi ser ut som tyskar, 3. Vi ser ut att ha koll eller 4. Vi ser ut som trevliga tyskar med koll. Berlin måste besökas igen.

onsdag, februari 13, 2008

tusen strålande solar.

Läste Flyga Drake i helgen. Stämmer in i den unisona hyllningskören, även fast jag aldrig grät. Utnyttjade solskenet på lunchen idag till att gå mellan Pocketshop och Akademibokhandeln för att leta efter Khaled Hosseinis andra bok, när jag ändå var i farten så att säga. Upptäckte att den inte kommit ut i pocketformat på svenska ännu utan endast i storpocket på engelska. Det vill säga dyrare än den normala sextiokronorsboken. Och snart är det bokrea. Men jag borde nog skjuta undan mina ekonomiska tankar och köpa boken imorgon, för jag vill läsa den nu och vill man läsa något nu ska man göra det. Dessutom tycker jag inte om reor eftersom mitt ordningssinne blir rubbat och jag blir stressad och arg och lämnar alltid butiken, oavsett om det handlar om kläder/möbler/böcker. Dessutom lovade jag mig själv för ganska precis ett år sen att läsa varannan eller var tredje bok på engelska. Det sket sig efter ett par månader vilket innebär att det är dags att ta tag i det hela igen. Imorgon köper jag boken. Kanske. Nu fick jag beslutsångest. Fan.

tisdag, februari 12, 2008

man lär sig av sina misstag.

Att börja dagen med att upptäcka fel som gjorts är inte roligt. Att börja dagen med att upptäcka fel jag gjort är inte roligt. Att börja dagen med att upptäcka att fel jag gjort visats för tusentals andra människor är verkligen inte roligt. Oavsett hur kass min mage än är så får man dricka två extra starka latte på raken. Nu har jag rättat felet. Svept latte*2. Andats ut. Hatar att göra fel.

måndag, februari 11, 2008

4 dagar kvar.

På fredag inleder vi två maxade dagar i Berlin. Otroligt lite tid för en så stor stad, men det är bättre med två dagar än inga dagar. Jag tror att det blir skitbra eftersom vi är bra på att kunna göra mycket på kort tid. T ex var våra fyra dagar i Budapest maxade på ett ostressigt sätt som gjorde den resan bäst hittills. Då var en av de bästa sakerna vi gjorde besöket på World Press Photo 2006. Årets vinnare i samma tävling blev nyss korade, och som jag önskar att utställningen kan ta sin turné förbi Sverige en sväng under året. Mer fantastiska foton samlade på ett ställe kan knappast hittas. Något som duger mer än gott så länge är ett besök på Bauhaus archiv museum of design Berlin, som antagligen blir det första stoppet när vi landat. Bara måndagtisdagonsdagtorsdag kvar.

söndag, februari 10, 2008

en traktor till.

Dagarna efter jul. Pappa frågar om fotokursen är slut nu, och ger mig en ljusmätare. En proffsgrej säger han, använd av en proffsfotograf alltså. På femtiotalet. Tjockt läderfodral. Vi inspekterar byrån från 1800-taletnågonting som pappa renoverar. Klurar på vilket lager färg som är original. Pekar på de färger som kan funka. Hos oss i den sprittnya lägenheten. Går runt den stora stora logen. Den röda veterantraktorn står under tak. Fungerar fortfarande felfritt och jag minns när jag satt i pappas knä och styrde. Eller hur jag vred på ratten så mycket det bara gick när den stod parkerad. Lekte att jag var vuxen och traktorn var min bil och självklart pratade jag påhittad engelska. Den blå traktorn med en expressengeting på står utan tak lite längre bort. En gång i tiden tjänstgjorde den på cirkus. Har aldrig fungerat. Alltid bara stått där i bakgrunden av alla minnen. Pappa vill sälja dem båda. Han kan få någon tusenlapp på sin höjd och jag säger nej innan han pratat klart. Nej. De är fina. Jag vill ha dem kvar. Några veckor senare står de kvar på samma platser. Den röda under tak och den blå utan. Vet inte om jag är delaktig i att de fortfarande står där. Frågar inte. Solen skiner januariskarpt och det visar sig att den blå traktorn knappt är blå längre. Fotograferar för att minnas. Nästa gång är den kanske inte här. Byrån är grundmålad och kommer bli skitsnygg. Vi måste bara bestämma oss var den ska stå. I hallen eller i sovrummet?

torsdag, februari 07, 2008

faster egon, del två.

I lite drygt två veckor har jag varit faster. Imorgon ska faster, och fabbo K, äntligen få träffa den lilla människan. Den lilla människan är en han och går än så länge under namnen Killen, Kaninen, Knyttet och Grabben. Vi har köpt en gigantisk gosedjurskanin som Killen/Kaninen/Knyttet/Grabben kommer att gilla bäst om några år. Det gäller att tänka långsiktigt. Jag älskar dem redan nu. Båda.

onsdag, februari 06, 2008

gnällspik.

Ibland känner jag mig som en jävligt gnällig typ. Ibland verkar det som att det är lättare att gnälla än att prata positivt och berömma. Jag jobbar på det här. Försöker bättra mig. Men så dyker det upp de gånger då jag faktiskt inte tycker att jag gnäller, utan tar upp sådant som känns som ett problem. När jag bodde på centrala Östermalm trivdes jag egentligen inte speciellt bra i själva lägenheten. Emellanåt fick jag närmast klaustrofobiska känslor som gjorde mig otroligt stressad. Men mina kommentarer kring detta bemöttes då, och även fortfarande om jag tar upp ämnet, med kommentarer om att jag bor ju så otroligt bra, och fattar du inte hur många som vill ha din lägenhet? Jo, jag vet. Men på vilket sätt motverkar det mina känslor och minskar min stress? Samma sak med min längd. Jag är 183cm lång. Hur mycket än andra vill vara långa eller påpekar att det är snyggt att vara lång så har jag alltid haft komplex och alltid haft väldigt svårt att hitta en långärmad tröja eller ett par jeans som passar.

Men nu bor jag i en stor och ljus lägenhet med utsikt över skog och fält. Jag har accepterat att jag inte kan krympa mig själv, hur mycket jag än duschar varmt. Jag trivs. Så jag ska sluta gnälla nu och istället sova en skvätt.

bakfyllan försvann direkt.

Vi stod som sex fågelholkar i hallen hemma hos den schweizertyska familjen. De bodde så nära den norska gränsen att C fick ”Välkommen till Norge”-sms från mobiloperatören. Vadå köra själva? Vi skulle ju alla trängas i ett enda hundspann, under en jättefilt, och bara njuta i några timmar? Nejnej, jättetråckigt! Nej. Köra helt själva. Varsitt hundspann. Inga alternativ. Det enda problemet var att vi måste ha varma skor. Lånade fem nummer för stora skor och såg ut som en seriefigur. Tydligen precis som det skulle vara. Trettiotre hundar blev överlyckliga när vi kom och smekte sig som katter kring våra ben. När de förstod att några av dem skulle få ut och springa blev de ylande lyckliga. Tre spann fick köra i taget. Jag körde i omgång nummer två och såg därför de första tre susa iväg över den snötäckta isen på sjön precis när solen tittade fram. Efter ett par timmar var det min tur. Rakt in i solnedgången på fjället och så vackert att det knappt var sant. Hundarna älskade att springa. Enda chansen att få dem att stå still var att lägga all tyngd på bromsen och inte falla för deras bedjande blickar om att få springa ännu mer. När vi vände hemåt igen hade solen gått ner och hundarna sprang i skenet av en pannlampa. I två timmar var vi ute, och det var lätt två av de häftigaste timmarna hittills i mitt liv.

tisdag, januari 29, 2008

det kommer bli en vit helg.

Precis lika säkert som att solen alltid lyser på söndagar blir måndagar alltid helvetesdagar. Igår var det ytterst nära att jag gjorde en Falling Down. Att strypa en eller annan arbetskamrat kändes som en lösning så att säga. Idag hade jag än mer än igår att göra, men effektivteten slog i taket och helvetesjävlar vad jag producerade. Prickade av nästan hela dagens lista med saker att göra och gick från jobbet som en duracellkanin på högvarv. Men det slog slint när jag provade skidkläder i butiken, sådär att tankarna inte kan tänkas och jag behöver bli beordrad om vad jag ska göra. Köp den och lägg undan den där, så du kan gå hem och prova de du redan har först. Igår insåg jag att de kläder jag lånat ihop inför jobbets kickoff i fjällvärden med avfärd torsdag inte räcker eller passar, alls. Har sms:at nästan alla som jag känner som är längre än meddellängd, och kanske fått napp. Inte helt lätt att låna kläder när jag har storlek XL på längd och storlek S på bredd. Eller ens hitta i butik. I värsta fall får jag gå omkring i ett par täckbyxor som är lika breda som långa, men då fryser jag åtminstone inte.

söndag, januari 27, 2008

one flew over the cuckoo's nest.

Bounce kan dansa. Det visste jag. Det var coolt att se i verkligheten, men häftigast var hur jävla bra de gjorde Gökboet. Som att se filmen, fast ur dansperspektiv. Och det var väl tanken med hela föreställningen, så jag fattar att den gått i flera år och nu ska ut på turné i Europa och världen. Synd bara att jag upptäckte föreställningen ett par år försent för att kunna ge alla jag känner som snart fyller år en biljett. Alla skulle gilla det. Men nu är det slut och jag har inte råd att ge alla en resa ut i Europa utöver själva biljetten. Tyvärr.

om det luktade vitlök är vi skyldiga.

Vi somnade nästan i stolarna på Södra Teatern i tisdags. Jag skulle inte vilja påstå att det var i en negativ mening, även om det är svårt att få nästan-somning till något helt positivt. Brakmåltiden innan Iron & Wine på Baras, bestående av hamburgertallrik med världens starkaste vitlöksdip som gjorde att vi rapade nått så in åt helvete gjorde säkerligen sitt till. Lite kräsna börjar vi nog bli också, med tanke på att det har blivit en hel del konserter och spelningar de senaste åren. Jag önskar varje gång att kvällen ska bli en spelning med stort S. Som när Anna Ternheim inledde sin turné på Rival och vi kastades bakåt i stolarna. Tyvärr var det inte så den här gången. Även fast det var bra. Lugnande, vackert, sövande, småjammande. Tyvärr med vissa skärande toner rakt in i trumhinnan. Musikerna såg inte heller ut att ha så roligt. Singer-songwriters måste göra något extra för att det ska bli minnesvärt. De kan sjunga, de kan spela. Det vet vi redan. Men de spelade House By the Sea, och det räcker för mig. Hade de även draigt av Such Great Heights hade både jag och K blivit ännu nöjdare.

(foto: Rockfoto.nu)

fredag, januari 25, 2008

snart behöver jag semester.

Det är så jävla mycket filmer jag vill se just nu. Det medför två problem.
1. När ska jag hinna se filmerna?
2.
Om jag får tid, vilken film ska jag se först?

- Paranoid Park
- Fjärilen glaskupan
- Control
- Darjeeling Limited
- Försoning
- Juno

onsdag, januari 23, 2008

faster egon.

Mitt nya liv som faster började för ett dygn och en timme sen.
Det känns otroligt fint.

tisdag, januari 22, 2008

pepptalk.

Jag tycker om att uppmuntra mina arbetskamrater.

-----------
From: egon
To: webmaster
Subject: Texter till xxxx.

Här kommer texterna. Copypaste. Det klarar du.