årets midsommar saknade både sill och färgbilder men blev förjävla fin ändå.

onödigt vetande om egon, del 13.

Varje gång jag kliver av eller på ett tåg måste jag koncentrera mig oerhört för att inte trampa ner med foten mellan perrongen och trappsteget. Känner nämligen en väldig skräck över att detta ska hända på riktigt. Har även sett en person lyckats trampa fel, så jag vet mycket väl att foten går att få ner där och detta betyder ju även att möjligheten finns att även fastna. På riktigt. Fyfan. Panik.

hata sladdar!

Från vänster till höger:

1. Sladd från förstärkare till dator för att kunna spotifya med bra ljud.
2. Laddare till ipod. Oklart varför den ligger där.
3. Sladd från tv till dator. Dock ej ikopplad, som synes. Används vid dvd-tittande då vi inte har någon dvd-spelare.
4. Sladd från tv till antenn som gör att vi kan se lite fler kanaler än ettan tvåan fyran. Antennen måste vara i fönstret för att vi ska kunna se kanalerna, därför måste sladden även gå tvärs över rummet. Om vi skulle vilja titta på femman måste antennen dessutom justeras lite. Vi måste öppna fönstret och hänga ut antennen en liten bit.

Skulle sitta fint med lite trådlöst.

hej bokkonsument.

Via Bokhora och en hel del andra bloggar.

Senast köpta inbundna bok: Underdog av Torbjörn Flygt. 10 kronor på Läkarmissionen.
Senast köpta pocketbok: I skuggan av ett brott av Helena Henschen.
Favoritgenre: Oj. Jag läser verkligen en salig blandning, ser alltid till att varva så jag aldrig läser samma genre två böcker i rad. Om jag gör det så tröttnar jag direkt.
Ultimata längden på en bok: 300 sidor känns bra.
Favoritbokhandel: Läkarmissionen och Pocket Shop.
Favoritbibliotek: Kungsholmens bibliotek. Antagligen för att det är det enda bibliotek jag besöker regelbundet.
Favoritplats att läsa (i hemmet): Min fotölj samt på balkongen.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): Tunnelbanan.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Ingen faktiskt.
Bästa lässnackset: Äter sällan samtidigt som jag läser, förutom morgontidningen då.
Bästa läsdrycken: Latte eller en öl om jag är på balkongen.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Det som finns i ipoden, precis så högt att alla andra ljud stängs ute.
När på dygnet läser du helst: På vägen till och från jobbet (dvs morgon och kväll).
Bästa bakfylleläsningen: Någon smaskig liten deckare.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Läser alltid på tunnelbanan, så då funkar vilken bok jag än läser.

onödigt vetande om egon, del 12.

I januari skaffade jag mig ett frikort på sjukvård genom att besöka akuten, husläkaren och röntgenavdelningen på tre dagar och uppnådde därmed den magiska niohundrakronors-gränsen. Jag har nu börjat utnyttja frikortet på allvar eftersom jag fortfarande har ont i magen. Just nu oftare än annars. De hittade inget fel på mig i vintras och än så länge har de inte hittat något den här gången heller.

onödigt vetande om egon, del 10 och 11.

Hade glömt bort att jag skapat den här lilla serien. Vill minnas att det var rätt kul, så jag tror jag återupptar den (10). Senast jag skrev något onödigt vetande var tydligen i februari. Då handlade det om sömn och att jag för första gången lyckats somna sittandes. Andra gången inträffade för en vecka sen (11), även denna gången i en buss. Jag gillade det och hoppas därför på en tredje gång inom kort.

städhjälp?

Igår skickade jag en prisförfrågan till ett städbolag. Jag vill ha städhjälp. Kanske för att jag är lite lat men framförallt för att städning ständigt är på topp tre över saker jag mår dåligt av i vardagslivet. Förut var diskning värst, men när vi skaffade diskmaskin blev livet verkligen bättre. På riktigt. Känns därför dumt att plåga sig själv. Men jag vet inte exakt hur man gör, vad man ska tänka på och fråga efter och vara försiktig med. Hjälp mig! Om man ens vågar säga sånt här högt utan att få ett koppel av kommentarer kring fenomenet hushållsnära tjänster. Fast det skulle i och för sig vara ganska kul och intressant.

tröjan har jag också kvar såklart.

Här har jag mina favoritjeans på mig. Bilden är taget för tre år sen på min och Ks första utlandsresa tillsammans. Vi var ett dygn på Åland. Han fyllde 30 och jag var fattig student, men ett dygn på Åland är icke så illa som man kan tro. Vi hade skitkul. Även om jag fortfarande har ångest över springnotan. Men jeansen är borta, de försvann någon gång förra sommaren. Kan omöjligt ha slängt dem, för jag slänger inte kläder och sånt så gärna. Framförallt inte när det handlar om favoritplagg. Skorna på bilden är ett gott exempel. De tillhör mina favoritskor genom tiderna. Nu kan jag dock inte använda dem längre eftersom lädret spruckit sönder i hälen. Men de står intryckta under skohyllan i alla fall eftersom jag inte klarar av att slänga dem. Ibland tar jag fram dem och suckar lite och minns våra fina äventyr ihop. Jeansen kan alltså inte vara slängda. De får inte vara det! Så jag måste ha glömt dem någonstans. Det känns bättre att tänka så. Men jag saknar dem. Mycket.

med bruce på stadion i färskt minne.

För länge sen sa vi att vi bara måste gå på WTAI. Vi bestämde att vi skulle köpa biljetter. Sen bokade vi en resa till New York och sa att vi verkligen måste försöka spara pengar dit. Så vi bestämde att vi inte skulle köpa biljetter. Sen droppade det in fler och fler finfina artister till festivalen och det kändes inte alls okej att inte gå dit. Men vi sa att vi inte skulle köpa biljetter ändå. För dyrt. Så berättade min chef att vi kanske behövde folk på festivalen som gled omkring lite grann bara sådär och jag sa Jag kan! Men det rann ut i sanden. Så började regnet ösa ner både igår och idag och det kändes plötsligt helt okej att vara inomhus istället ändå. För inomhus är man torr och slipper frysa och kan lyssna på musik högt högt och laga mat samtidigt. Just nu: Peter, Bjorn and John - Lay it down samt köttfärsås med potatis på spisen.

dagens rea-fynd.

Jag gör inte fynd speciellt ofta, så det känns ganska fint att ha hittat den här tröjan faktiskt. Egentligen var det nog inte ens ett fynd, för den kostade fortfarande en slant. Men det var på rea, och jag och rea är fan inte en bra kombination. Så jag känner nog mest att jag skötte mig väl på något sätt, lyckades köpa något som jag gillar. För även om den nog inte är riktigt lika snygg på mig som på henne kan man ju låtsas. Värt mycket.

världens spretigaste blogginlägg.

Igår var det långkalsonger, mössa, vantar, vinterjacka och regnjacka och tre timmar Bruce på Stadion. Det var fint, det var det. Och jag blev mindre nerkyld än vad jag trodde. Idag är det oväntat en halvdag, vilket är mycket välkommet. Helgen kommer gå i vilauppsig-anda. Det behövs. Och man ska ju inte skryta, men måste bara berätta hur FINT det känns att få spontana mail från okända personer som öser beröm över ens arbete. För övrigt röstade jag igår. Ni ska väl rösta? Tycker också att ni ska läsa igenom A Versatile Girls bloggserie crime-time. Det är värt varenda sekund!

deodoranten.

Ni är flera som frågat efter deodoranten. Här är den! Det är alltså en till synes helt vanlig deodorant. Just den här specifika färgen finns dock inte överallt, även om märket säljs i många länder. Vad jag vet finns den specifika färgen i Spanien, UK och Danmark. Samt åtta exemplar i mitt badrumsskåp.

stockholm.

Juni 2001.
Fredag: Tog studenten.
Lördag: Packade ett par väskor.
Söndag: Flyttade till Stockholm.
Måndag: Började mitt första riktiga jobb. På Gröna Lund. Hon bredvid frågade vilket lag jag höll på och om jag gillade Eskobar. Jag sa Djurgården och Ja och så bestämde vi att vi skulle festa ihop den fredagen. Och så hade jag fått min första kompis i Stockholm.

Juni 2002.
Skrev min sista tenta i kriminologi på en filt på Gärdet. Fattade ingenting eftersom jag fattade att något var jävligt fel när ens pojkvän inte ens kunde ringa en enda gång under den veckan han var bortrest. En vecka senare gjorde han slut på telefon och världen rasade. Blev sjukskriven eftersom ryggen-axlarna-skuldrorna låste sig och jag kunde inte lyfta armarna mer än ett par decimeter.

Juni 2003.
Så mycket vänner, så många att träffa, så mycket roligt. Vaknade med halsont varje morgon men tänkte Vad gör det när livet är kul? Var på fest varje fredag lördag varje helg hela tiden. Vi var världens bästa lilla gäng på jobbet och blev stammisar på stället där vi käkade kebab varje fredag.

Juni 2004.
Började precis hitta rätt i det nya studentlivet med alla nya människor när det blev sommarlov. Ångest. Återigen en sommar i en liten instängd lägenhet mitt i stan. Närmsta gräsplätt för många kvarter bort och ingen att vara ledig med. Längtade redan till hösten. Precis som jag gjort vid alla skolavslutningar i skolan.

Juni 2005.
Fotboll och fest och fest och fest och en skvätt destruktivitet. K ville inte vara mer än vänner och jag visste att jag var bra nära den där väggen och tänkte att det ju är bättre att köra på i hundraåttio sista biten. Vad det var bättre än vet jag inte. Men jag körde på. Och tyckte livet var skitkul när jag drack öl med fotbollsfolket innan matchen och efter matchen och på efterfesterna hela nätterna. Ångest sjutusen däremellan med gråt ensam på golvet.

Juni 2006.
K flyttade till Lidingö och jag cyklade dit min cykel. Äntligen en sommar med balkong, gräs utanför och framförallt någon att dela den med. Jag var livrädd för att sommaren ändå skulle bli en besvikelse, som alltid annars. Men K lugnade mig och lovade att vi skulle ha den bästa sommaren någonsin. Det hade vi.

Juni 2007.
Månaden då jag hade blivit sambo, bytt alla nycklar på nyckelknippan, avslutat mina studier och fått ett riktigt jobb var över. Livet började på riktigt nu. Jag visste inte hur man skulle bete sig. Fick panik om jag kom till jobbet 08.30 istället för 07.55, fast det var flextid. Grät på kvällarna för jag var så nervös och rädd för att göra fel. Fattade inte hur jag någonsin skulle vänja mig vid att gå upp 06.30 på morgonen.

Juni 2008.
Åkte tåg genom Europa, var i Italien en vecka på semester, i London en vecka på utbildning och blev än mer kär i landet med heltäckningsmattor överallt. Firade midsommar i norra Roslagens skärgård för andra året i rad. Livet kändes sådär surrealistiskt verkligt när allt bara flyter overkligt bra.

Juni 2009.
Min nionde sommar i Stockholm har inletts med drastiskt väderomslag. Magen är ungefär lika oberäknelig. Kostomläggningen är inne i en svacka just nu, både fysiskt och psykiskt. Det tar så mycket kraft och energi och ibland undrar jag om det kanske var dumt att försöka ta reda på orsaken till att jag mått fysiskt dåligt så länge. Alltid? Jag vet egentligen inget annat. Men jag vet ju att det blir bra i slutändan. Tror jag. Är bara så jävla trött på att laga mig själv att jag ibland tror att det är hittepå. Hjärnspöken. Mytoman? Ibland funderar jag inte så mycket. Ibland bara vet jag. Som att jag visste att jag var tvungen att flytta direkt efter gymnasiet. Däremot visste jag inte att jag skulle älska Stockholm och att staden efter åtta år skulle kännas som min.

dagens.

DAGENS VILL HA: Fint väder på torsdag.
DAGENS KLÄDSEL: Tisha, cardigan, jeans och sneakers. Kläder som passar väder inklusive humör.
DAGENS SMINK: Concealer, lite puder, ögonskugga, ögonbrynspenna, mascara, lite rött på kinderna.
DAGENS FRISYR: Utsläppt på dagen, uppsatt i knut på kvällen.
DAGENS HÄNDELSE: Upptäckte att man kan söka smågodis på Karamellkungen.se utan laktos, mjölkproteiner och gluten. Haha!
DAGENS LÅT: Hela Jenny Wilsons skiva.
DAGENS PLANER: Har jobbat. Har lagat mat. Ska blogga lite till och tänka. Planera.
DAGENS SAKNAD: Bregott och "vanligt" hårdbröd (Läs normalgräddat Leksandsknäcke)
DAGENS DUMMASTE: Att jag inte gick ut på lunchen. Hade behövt den friska luften.
DAGENS SJUKA: Väderomslaget.
DAGENS DROG: Smågodis. Fast jag inte ätit något känner jag mig helt besatt.
DAGENS KRAM: K.
DAGENS PUSS: K.
DAGENS KÖP: Regnjacka.
DAGENS GODIS: Chokladen jag fått av Beatrix Vnuk utan mjölk.
DAGENS HUMÖR: Ok. Lite stress blandat med nervositet blandat med kul.
DAGENS ORD: Nyhetsbrevsanalys.

18 graders temperaturskillnad.

På torsdag ska jag på konsert. Utomhus. Utan tak alltså. Enligt SMHI bör jag kanske göra klokt i att ta fram vinterjackan igen samt köpa regnkläder och gummistövlar. Men variation är ju kul.