fyi.
Överlevde natten.
Känns bra.
Men jag kommer hålla koll på den där lampan.
Överlevde natten.
Känns bra.
Men jag kommer hålla koll på den där lampan.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
11:11
0
kommentarer
Är väldigt mörkrädd. Det var mycket opraktiskt när jag växte upp mitt i skogen. Men så träffade jag K och jag har sen sekunden vi träffades alltid känt mig så avslappnad och trygg i hans sällskap.
Älskar det. Han är nog den första och enda människan som någonsin fått mig att känna så. Så jag har glömt bort att jag är mörkrädd för jag är det aldrig i hans närhet. Vi kan till exempel kolla rätt läskiga serier och jag blir ej rädd.
Nu är K ute på landet med F. Jag är ensam i stan. Och då fick jag såklart för mig att se de fyra sista avsnitten av Marcella (se den! Som Bron korsat med The Fall) på raken. Blev rädd. Tänkte att det skulle gå över bara jag gick runt lite i lägenheten och släckte för natten osv. Gick in i Fs rum för att stänga ett fönster och inser att en av hans nattlampor lyser. Jag har inte tänt den och den var inte tänd tidigare ikväll.
Alltså.
Nej!
Hjälp.
Kommer nu aldrig våga sova.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
00:20
0
kommentarer
Igår hade vi fest hemma hos oss. Min kille fyllde 40 och en hemmafest har man ju inte varit på på en evighet. Så det var väldigt roligt. Och ganska blött. Och ganska skönt att F sov hos sina kusiner med sin farmor så vi fick ut. Vi sov till 09.30. När F hade vaknat? 08.45. !!!!!!!!!! Alltså det har typ aldrig hänt de senaste två åren att han sovit så länge. Inte ens när han varit sjuk. Väldigt trevligt för farmorn, och det är ju inte så att vi klagar men han kan väl någon gång sova så länge även med oss? Helst en lördag eller söndag då såklart. Tack på förhand.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
19:25
2
kommentarer
Men fan vilket dåligt humör jag varit på idag då. Är fortfarande. Detta är sånt jag är sur över:
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
20:10
4
kommentarer
Åh så kul, hittade denna via Cinderalley.
Vad ville du bli när du var liten?
Alltid haft svårt att förstå vad jag verkligen vill, men såhär i efterhand kan jag se att jag drömde (och delvis fortfarande gör) om att ha en egen butik, att få producera en tidning eller vara florist.
Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Hade faktiskt ingen aning. Det jag visste var att det inte fanns några roliga jobb där jag bodde, så jag trodde nog att jag skulle flytta och börja om. Och det gjorde jag. Gillade allt med datorer också, vilket var rätt tabu om man var tjej och typ sexton.
Gick du någon nishad gymnasielinje?
Mnja. Jag gick natur, men vår klass var en specialklass som fick datorer från skolan (detta var -98) och hade en dag per vecka då vi fick vara hemma och plugga hemifrån istället för att vara på skolan. Väldigt speciellt då. Det var skitsvårt att komma in på just denna klass, men är jävligt glad att jag gjorde det.
Vad hade du för betyg?
I gymnasiet? Typ VG rakt igenom, gick ut med ett snitt på 17,någonting som alla med VG som snitt gjorde. I högstadiet hade jag MVG i typ allt utom idrott.
Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?
Alltid varit skitbra på matte (!) för att jag tyckt det var lätt, men det var inte så roligt i sig. Så får säga engelska och svenska. Men svenska först på gymnasiet då min lärare berättade att jag var väldigt bra på att uttrycka mig. Hela högstadiet hade jag en lärare som påstod motsatsen och därmed fick mig att tro det.
Sämsta?
Idrott. Och kemi.
Utbildade du dig efter gymnasiet?
Ja, men inte direkt. Ett år efter studenten läste jag en termin kriminologi. Sen hade jag uppehåll några år innan jag började på en utbildning som hette Medier, Språk och Kultur som i praktiken innebar att jag fick en examen i Medie- och kommunikationsvetenskap med engelska samt kreativt skrivande som inriktning.
Vilket var ditt allra första jobb?
Flyttade till Stockholm dagen efter studenten (!) och började jobba i kassan på Gröna Lund. Sålde åkband och det var en av de roligaste somrarna i mitt liv.
Vad har du mer haft för yrken?
McDonalds (tre veckor, hatade varje sekund), i kassan på en matbutik, som telemarketingförsäljare, allt-i-allo på ett företag som budade ut mat till folk, som redaktör, som webbredaktör, som pr- och crm-ansvarig, som marknadsansvarig, som digitalt ansvarig för allt digitalt på ett av sveriges mest välkända varumärken. Plus en massa ideella saker som skribent, serveringsansvarig på kårpuben och sånt. Hehe.
När hamnade du i den banan du är i idag?
Eftersom jag alltid haft svårt att visualisera vad jag vill så har jag gått mycket på vad som verkat kul. Alltså, jag visste att jag ville plugga vidare men visste inte till vad. Hittade kriminologi och pluggade det. Insåg att jag inte ville bli kriminolog, hoppade av. Ville verkligen jobba med typ reklam ett tag, sökte massor med jobb men fick inget så då gick jag igenom hela studiekatalogen trehundra gånger och hittade den utbildning jag sen pluggade. Lagom bred och ändå som gav en konkret nisch. Sen har jag alltid scannat arbetsmarknaden som en igel, och när webbredaktör-yrkena började komma så insåg jag att det var helt perfekt: en kombination av att få vara digital och den kommunikation jag älskar. Och sen har det liksom bara fortsatt på samma sätt. Ett tag gjorde jag det aktiva valet att inte bli journalist/kommunikatör/copywriter utan mer jobba med digitala lösningar, och det tror jag också var bra. Har även haft flera möjligheter att nischa in mig väldigt tydligt inom det digitala, men har valt att vara ganska bred i min kompetens. Det har varit bra val. Jag kommer mer till min rätt nu.
Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?
När jag fick ett jobb som kändes som ett drömjobb (då) redan innan jag hade tagit min examen. När jag nu nästan får komma på arbetsintervju på alla jobb jag söker (obs, söker ej aktivt jobb).
Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
Att jag verkligen kan det jag gör, jag har ofta väldigt stort förtroende bland alla jag samarbetar med (vilket är många). Att jag alltid levererar, och om jag inte gör det har jag en ärlig och rak approach till varför jag ej lyckades.
Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?
Hatar att göra fel eller fatta fel beslut, vilket ofta gör att jag lägger ner lite för mycket tid på före-arbetet. Men det gör å andra sidan att slutprodukten ofta blir väldigt bra istället. Jag kan också ta vissa saker personligt, tycker lite för mycket om att jobba. Vill att allt jag gör ska vara väldigt, väldigt bra. Får också kämpa för att delegera och inte göra allt själv.
Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?
Att jag vågade flytta till Stockholm och börja jobba direkt efter studenten.
Att jag aldrig varit arbetslös en dag av mitt liv.
Det jag jobbat med hela denna vår: att som ny på jobbet varit ansvarig för att byta varumärke i alla digitala kanaler i tre länder samtidigt, och lyckas med det.
Vad går ditt jobb ut på mest?
Att bestämma hur vi ska utveckla våra digitala kanaler i åtta länder samt se till att det fungerar optimalt, både på kort sikt och på lång sikt, och få en hel massa människor att göra detta. Alltså få stöd från högre chefer att mina förslag får genomföras till att jobba med IT så att det görs, till att få berörda parter i varje land att faktiskt få ut det ordentligt och fokusera på rätt saker. Plus att fungera som digital expert i en väldig massa projekt som jag inte driver men som har en digital del.
Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?
Drömmer ju fortfarande om att ha en butik ibland, samt att bli den nya Leif GW Persson. Känner att butiken ligger mer realistiskt till än att bli Leffe faktiskt.
Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Något med barn. Jag är inte så bra med barn.
Vad gör du om fem år?
Trivs med mitt jobb, det är det viktigaste. Har kanske en högre position, eller ett helt annat typ av jobb.
Vad gör du när du är 60 år?
Trivs med mitt jobb. Antingen med något som liknar det jag gör nu fast på en nivå där jag känner är lagom, eller något helt annat.
Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?
Har inte haft visitkort på säkert fyra år? Men om jag ska sluta vara extremt petig och istället prata om vad det är som skulle vara min titel så skulle det nog vara Head of Digital, Senior Director Digital eller något sådant med vad det faktiskt innebär (och inte bara en tom titel på ett litet företag utan att man har mandat att göra något).
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
13:49
2
kommentarer
Slog nog rekord i användandet av ordet "fint" i inlägget imorse, eller hur? Nåja, det var inte det jag skulle blogga om nu. Vi såg nämligen klart på säsong två av Bloodline igår. Har någon annan kollat klart? Vill diskutera detta, så ni som ej sett - gå och läs något annat blogginlägg nu.
Spoiler alert!!!!!
!!!!!
!!!!
!!!
!!
!
Alltså. Wtf? Jag ville verkligen att serien skulle få ett avslut, men nu måste det ju komma en tredje säsong. Eller hur? Och vad fan ska de göra i typ tio avsnitt till? Hatar när serier blir såhär. När det blir segt och utdraget bara för att hålla kvar tittarna.
Och så ville jag att de skulle åka fast. Hela säsong två har ju varit som att se en bilolycka i slow motion (men jävlar vad bra John spelar och helvete vad se lyckas sätta fingret på hur deras ångest måste kännas). Men så förvånande att Kevin slog ihjäl (?) Marco! Såg inte den komma. Och vad ska John göra, fly? Och kommer Sally få veta sanningen eller bara någon halvsanning? Jag ville ju veta. NU. Inte få tio avsnitt till på halsen om ett år eller så.
Blä.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
21:14
2
kommentarer
Sitter i en taxi på väg till Arlanda och tänkte passa på att berätta att jag inte alls hade de skorna jag köpte på bröllopet. Ha! Jag hittade ett par skor i garderoben som passade skitbra. Med klack. Men det fick funka. För jag kände mig faktiskt fin med de skorna och inte alls som en tant. Så i lördags svassade jag omkring närmare 190 cm lång, men det gick väldigt fint. Hade med mig sneakers till dansgolvet sen, och det var ju tydligen den bästa planen jag haft på länge. Andra var avundsjuka på mig.
Men sicket roligt bröllop det var! Det var gymnasievänner som gifte sig, och förutom det roliga så var det sjukt kul att träffa ett antal människor jag säkert inte sett på tio år. Alla har blivit vuxna! Märkligt. Höll ett tal också vilket jag är glad att jag gjorde, det gick fint.
Annat spännande som allt detta innebar var att vi sov utan F för första gången. Om någon hade berättat för mig att det skulle dröja nästan 2,5 år tills vi tillsammans sov utan barnet för första gången hade jag nog blivit livrädd. Nu? Inte konstigt. Men det var aningens nervöst, F är mycket mammigpappig. Det gick fint i alla fall, förutom att han hade brutit ihop ett par gånger när han sett bilder av oss. Stackars liten. Och igår när vi pratade om det så var hans fokus att "ni kom tillbaka!". Gud, att han inte trodde att vi skulle komma tillbaka? Hjärtsnörp.
Hur vi firade vår natt i ensamhet på hotell? Vi sov. Vilket var nödvändigt då vi var rätt bakis faktiskt. Zzzz. Och nu är jag i sånt semestermode efter denna långhelg att jag inte alls vill jobba, jag vill ha semester resten av sommaren. Olämpligt att ha bokat in ett flyg kl 07 idag med andra ord.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
05:47
0
kommentarer
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
22:37
1 kommentarer
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
19:25
12
kommentarer
Mors dag. En sak som då och då slår mig med full jävla kraft rakt i magen är insikten om att när jag föddes så tog det fyra dygn innan mamma eller pappa ens fick hålla i mig.
Fyra.
Dygn.
Det är ju helt orimligt. Men så var det. Förstår inte hur min mamma stod ut. Eller min pappa.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
19:49
2
kommentarer
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
10:09
0
kommentarer
Det var ju förskolans dag idag. På vår förskola var inte föräldrar välkomna men barnen hade förberett flaggor som skulle hissas och målningar, det var politiker där och klippte band för att officiellt inviga förskolan (den är nybyggd) och en massa saker och sång och dans och allt. Vad mitt barn fokuserade på samt berättade för allt och alla som det största som hänt under dagen? Att han tappade ner ett sugrör i ett hål.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
21:39
0
kommentarer
Nä men om jag skulle ta och återgå till ett någorlunda normalt liv igen och typ blogga lite mer frekvent? Det vore skoj. Ser att det cirkulerar någon 10-bilder-från-din-telefon-lista på vissa bloggar, och tänkte härma lite. Men ändå inte. Här är i alla fall 10 bilder från min telefon som visar lite hur livet varit de senaste månaderna, om man bortser från de bilderna som hamnat på insta till exempel. Nu blev de i jättekonstig ordning, men men.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
19:59
0
kommentarer
Okej, så allt jag jobbat med senaste halvåret kulminerade i början av veckan. Jag lanserade tre webbplatser tre dagar i rad, släppte två nya appar och en massa annat jox. Det gick jättebra. Kanske för att jag och teamet slitit som djur och haft en minutiös planering? Anyway, så jävla skönt att jag klarade av detta.
Sen tog jag långhelg. Så väldigt bra tajming. I torsdags var vi i en park hela dagen med barnets BFF från förskolan och hens föräldrar. Världens bästa koncept när barnet skaffar kompisar på egen hand och kompisen visar sig ha väldigt trevliga föräldrar. I fredags hälsade vi på en kompis kontor inklusive kontorshund till Fs stora förtjusning (innan hunden snodde hans napp). Sen kom mina föräldrar och vi käkade middag. Igår var jag och mamma och storhandlade, sen åkte vi till Skogskyrkogården och det var himla härligt.
Och idag väcktes jag av F som stormade in i sovrummet och utbrast "du fjylle åj mamma!!!". Japp, trettiofyra år idag. Fick frukost, paket och vinkade sen av mina föräldrar. Snart kommer några vänner och dricker bubbel och jag tänker vara stora delar av dagen på vår balkong.
Är väldigt trött, men också väldigt glad faktiskt. Känns fint.
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
12:29
0
kommentarer
Okej, det finns tusen miljoner oskrivna regler kring hur man som förälder ska agera och göra eller inte göra med sina barn. Även om jag inte håller med så har jag ändå förståelse för argumenten för många. Men en oskriven regel jag inte fattar är det här med iPad till barn på restaurang. Vad är det för fel med det? Föräldrarna och barnet får en lugn stund och har möjlighet att äta. När vi var i Thailand så kollade F på sin iPad nästan varje middag. Perfekt tyckte vi som inte ville ha honom springandes i strandkanten i mörkret (vilket var alternativet). Folk fnissade och påpekade minsann att där var barnet som åt middag med film varje kväll. Han är två. Det är inte så att vi kunde ha djupa samtal med honom ändå och ipaden kom fram först när vi märkte att han blev rastlös. Det gav oss en möjlighet att i lugn och ro få äta vår mat och prata med varandra i trettio minuter istället för att slänga i oss den på tio. Men detta koncept är ju tydligen tabu.
Fattar inte. Varför?
Publicerad av
egoistiska egon
klockan
21:15
7
kommentarer