glenns glada.

Min laptop är uråldrig och rymmer 20 gig. Det är katastrof. Därför får jag ibland rensa lite både bland foton och musik, tyvärr. Måste ta tag i det här med att köpa ny dator, men innan dess så händer det ju att jag hittar gamla guldkorn i rensandet. Som detta foto. Under min första termin i skolan hade vi i uppdrag att skapa en webbplats. Alla andra skapade siter för deras frisörer eller egna företag eller något annat trist. Vi hittade på en fiktig dansbandsgrupp från Tyskland, Glenns Glada, och gjorde en groteskt ful sida med allt från intervjuer, historik, låttexter och så vidare. Att originalbilden sen används till en reklam över hela stan nu några år senare är ger bara fina minnen. Och min fascination för mustascher fanns alltså redan då.

kriget trappas upp.

Kriget är ett faktum. Gift på sprayflaska är införskaffat. Imorgon inleds motattacken.

ett plus ett.

För exakt ett år sen skrev jag det här inlägget.
Två är bättre än en, och ännu mer kärlek.

mer turban.

Den fina turbanbilden har jag som presentationsbild på msn. Då skänker den glädje även till mina vänner.
C says:
va fan håller du på med på fritiden? :) snygg bild.

För övrigt är vi 2 av 5 på min avdelning just nu, varav en är bakis som ett as och den andra (jag) också är ganska sliten. Deadlines upp över öronen. Mmmm.

beach 2008.

Något av det hurtigaste som finns, och därmed också omänskligt deluxe, är att träna innan jobbet. Imorse avverkade jag ett antal längder i simbassängen tillsammans med en drös med pensionärer vid 07.00. Det var oväntat skönt och herren 60+ som gjorde bomben är hittills dagens höjdpunkt. Min envishet säger mig att jag lätt kan fortsätta vara såhär hurtig, åtminstonde en gång i veckan. Min lathet säger att det håller max ett par veckor och sen låtsas jag som om alternativet aldrig funnits. Jag behöver någon som tror mer på min lathet än min envishet, bara då tror jag att envisheten kan vinna. Får återkomma i ämnet.

är det krig nu?

Växten lever fortfarande, men ser något plågad ut på sina håll. Mina planer på kolonilott har jag för tillfället slagit bort totalt. Jag har fått ohyra på tre av mina andra växter (kallar dem för mina och inte våra eftersom jag är blomchef här och växterna är mina barn, även om jag är en dålig dålig mamma) och vet inte alls hur jag ska hantera det hela. I lördags duschade jag dem och gav dem motgift, men det verkar ännu inte ha hjälp. Mamma gav mig tipset att isolera de utsatta växterna så de som inte är smittade klarar livhanken. Var jag ska isolera dem har jag ingen aning om, och jag är mycket skeptisk till att det här kommer få ett positivt slut. Det här är säkert en hämnd för sockerdrickan (som var fruktsoda). Växtens polare blev arga och tog till växtvärldens svar på självmordsbombare. Ohyra.

my name is t. urban.

I fredags övade jag och K på att göra turbaner i flera timmar. Det är verkligen en hel vetenskap. Tillslut tröttnade jag och blev sur på turbanen och la mig i sängen för att läsa en tidning. Somnade och sov i stort sett tolv timmar på raken till kl 10 dagen efter. Har sällan känt mig så utvilad. Precis som det ska vara. Tills vi fick till perfekta turbaner, fixade mustascherna och ögonbrynen och högg in på alkoholen på den bästa festen för en av de finaste människorna. Min kropp tyckte det blev lite för mycket av det goda. I söndags kom jag därför inte ur sängen på hela dagen, bokstavlig talat. Mådde fortfarande illa när jag vaknade igår, men fick på något konstigt sätt i mig tre öl innan derbyt alla pratade, och till viss del fortfarande pratar, om. Blev irriterad på alla snorungar som ska spela allanballan så fort det vankas stormatch, glad över målet, arg över det andra målet, tom efteråt. Idag är jag fantastiskt pigg, och jag förstår inte varför. Min kropp är konstig. Men mustachen var fin, även när den spretade.

bröllopshelg.

i'm a believer.

Hela familjen hade olika specialuppdrag inför brorsans bröllop. Jag skulle bland annat göra musiken till discodansen på nattkröken. Bror hade speciella önskemål om låtar som var populära runt 90-95 sådär. Mr Vain och annat sånt skojigt. Efter många timmars sittdansande till den fantastiska musiken med Ks laptop (min är skräp) i knät hade jag fått fram en nästan 4h lång låtlista. Varje låt hade sin plats av ett speciellt skäl, och jag var mycket nöjd. Däremot var jag inte så nöjd med brors låtval, så jag slängde in en hel del 80-tal, 60-tal och ett par låtar från idag som det bara inte går att tycka illa om. Det blev perfekt för bröllopsdiscodansande. Perfekt! Men av olika skäl blev det aldrig så att någon dansade speciellt mycket till den här musiken, eller ens var vid dansgolvet. Men jag tycker om att dela med mig, och vill därför dela med mig ett av de guldkorn jag smög in i låtlistan som bara är så fantastiskt passande till en efterfest på ett bröllop runt 03 på natten eller så. Enjoy.

congratulations!

Eftersom jag har en princip (jag har många principer) att inte skriva så mycket om människor i min närhet på bloggen är det inte heller ofta jag gör det. Men ibland måste undantag finnas, och under den senaste veckan har det ju hänt så vansinnigt spännande saker att jag måste. F & J har ÄNTLIGEN blivit föräldrar och jag vill hälsa på så fort de orkar och jag får en ledig lucka. Så har världens bästa L fyllt år och det ska firas så det skriker om det på lördag. Tema Tusen och en natt. Vi var och kollade lite utklädning igår, men det är inte helt lätt att komma på något roligt och genomförbart utan att det kostar alla sista slantar innan lön. Jag har inte direkt en turban eller en kort väst i garderoben. Däremot en hel uppsättning av mustascher och en långhårig svart peruk. Förslag, någon?

hejdå guldet.

Det är lätt att tro att serieledning känns kul såhär inför slutspurten. Men icke. 1-1 mot Trelleborg, och det handlar om motståndare som aik, BP, Gefle och Örebro innan guldet är avgjort. Det kommer inte gå vägen, framförallt inte efter gårdagens match, och framförallt inte om domaren blåser av matchen en minut (en hel minut, det är galet lång tid!) innan de fyra aviserade tilläggsminutrarna var avklarade. Skit. Trelleborg. Herregud.

nu är brorsan gift.

Idag går det inte fort att jobba. Det kostar på både kropp och skallen när brorsan ska gifta sig. Men fantastiskt roligt var det, även om det är lika skönt att jag inte längre behöver bry mig om alla förberedelser. Fyra dagar i Sälenfjällen och ett bröllop som antagligen alla som var där aldrig kommer att glömma. Min bror och jag har i stort sett aldrig samma smak, men nog fan var det ett bra drag att gifta sig mitt uppe på fjället utomhus vid en myr. Underbart vackert, och alla var nog tacksamma över att snön började falla igår och inte i lördags.

Mer foton kommer, när jag orkar ta tag i saken.

bra grejer.

I Love Pop Art på Waldemardsudde.
Hard-Fi på Nalen 1:a nov.
Offside nominerad till Årets kulturtidskrift.

Fantastiskt!

enda beviset.

Vi tog drygt 600 foton på Madeira. Det här är det enda fotot vi båda är med på.

istället för konst?

Ibland kan jag sakna landsortstidningskänslan. Små små detaljer, som i Stockholm hamnar på insändarsidorna, får mittuppslag och protestlistor i landsortspress. Det är inget fel med det, snarare tvärtom. Där är dessa småsaker viktiga, men samtidigt oerhört roliga att läsa om. Som substitut lusläser jag mer än gärna Mitt i-tidningen som kommer en gång i veckan. Notiserna är nästan alltid roligast. Sist fanns en notis om två pojkar, 16 och 17 år gamla, som frikänts från anklagelserna att de skulle ha smugglat in 13 knogjärn och en teleskopbatong från Thailand till Sverige. ”Eftersom de båda sedan barnsben är mycket intresserade av vapen köpte de olika modeller av knogjärn samt en teleskopbatong. Vapnen skulle de hänga upp på väggen som dekoration, förklarade de.” Ja, vem vill inte ha 13 knogjärn på sovrumsväggen?

mobiltelefonifotografering?

Mamma frågade mig sist jag var hemma hur det går med mitt skrivande. Om jag skriver något nu. Jag sa nej. Men att jag vill, men vet inte vad jag ska skriva, hur jag ska skriva. Och att tiden inte finns. Egentligen vet jag inte ens om det är skriva som jag ska göra, eller om det är något annat. Men jag behöver vara lite mer kreativ, och jag behöver ta tillvara på känslan av att jag behöver vara lite mer kreativ. Nog för att jag får ut mycket genom mitt jobb, men det är ett jobb och det är begränsat. Någonstans i slutändan handlar det dessutom om att nå något som jag kanske egentligen inte är så intresserad av – försäljning av en produkt jag själv inte valt. Därför måste jag ta tag i det hela och se mig om efter kvällskurser eller deltidskurser eller något som ger mig en spark i arslet och som tvingar mig att lägga tid på kreativitet. Inspirerad av Anne, som verkar vara helt fantastisk på att lyssna på vad hon själv vill och sen göra det, har jag börjat surfa runt så smått och åtminstone läsa om olika kurser. Det går fort att hitta de som verkar intressanta på ytan, men svårt att se de som verkligen skulle ge mig något. De som verkar ge mig något är då antingen på heltid, apdyra eller inte möjliga att läsa förrän i vår. På samma gång snubblar man över kurser som jag undrar om någon överhuvudtaget vill läsa. Eller så är det just det folk vill. Vad sägs om en kurs i mobiltelefonifotografering?

förra inlägget i ord.

05.00 säger fröken vid incheckningsdisken Kommer du från uppväxtorten? Ja. Jag med. God morgon. 06.30 boardar vi planet, efter att jag bränt tungan nått så in åt helvete på en glödhet latte. Där står min kollega och hälsar oss välkomna ombord. Han extraknäcker tydligen som manlig flygvärdinna. Hamnar bredvid en gammal flygkapten från Götelaborg som berättar mycket intressanta flygplansfakta som jag redan glömt. Flygplatsen på Madeira ser ut som ett skämt från luften. Tjugo meter lång och stupar rakt ner i Atlanten. Men vi lyckades landa, och även lyfta en vecka senare. Tiden däremellan gick lite för fort och det var lite för mycket moln för att jag skulle lyckas bli lika brun som förra året. Men vi badade i havet och brände oss på lår och mage och näsa.

Ett överflöd av tubsockor i sandaler, gråa hår och bittra miner hindrade oss inte heller. Men det gjorde en kackerlacka i en storlek jag knappt vill prata om. Jag på liten liten toalett. Jättekackerlacka på väggen. Tunnelseende. Förvånad över att jag inte skrek. Glad över att den inte flög på mig, då hade jag svimmat och landat rakt på den andra kackerlackan som låg död på golvet. Vi återvände inte till den restaurangen. På en annan restaurang tog jag mod till mig och vågade jag äta läskig fisk. Två gånger var vi lata och åt på McD. Båda gångerna tog vi taxi därifrån till hotellet.

Samma kväll som kackerlackan upptäckte jag en mus på balkongen. Den återvände alla tre återstående kvällarna, och blev på så sätt vår vän. När glasdörren var stängd. Balkongen var annars fin. Där drack vi öl och vin i mängder, spanade på spökhuset som var vår utsikt och spelade yatzy med glädje, tills vi upptäckt att allt yatzyspelande på våra semesterresor bara varit bluff och båg. En tärning hade två treor och ingen tvåa! Som tröst tävlade vi i vem som kunde fotografera månskenet i vattnet bäst, och jag tycker nog att jag vann. Sen lagade K tärningen och vi spelade yatzy igen.

Vi åkte på busstur med de gråa håren och en otroligt monoton guideröst. Jag fick aldrig svindel när jag tog fotot, men blir lätt yr varje gång jag ser det såhär i efterhand. Botaniska trädgården var ett paradis för mig som älskar grönt och ödlorna som jag matade med snickers. Jag ville flytta in i hus som de här och fixa och göra fint och leva som tummelisa.

För en vecka sen hade vi precis släpat in våra väskor i lägenheten igen. Det känns som en evighet sen.

madeira.

...eller inte?

Även om jag vill bli tant och skaffa kolonilott så vill nog inte kolonilotten ha mig. Vattnade just en växt med sockerdricka.

jag vill ha en kolonilott.