nä, men jag väntar lite till.
Nu har både brorsan och T fått barn. De som skulle ha ungefär (eller exakt) samtidigt som oss alltså. Min mamma berättar att hon gick över tre veckor med min brorsa, och drygt tre veckor med mig. Än så länge är jag endast inne på +4 dagar, men det känns helt orimligt att vänta i två veckor till. Jag tror inte de låter en gå över tre veckor nuförtiden. Men även två veckor känns helt orimligt. Den enda fördelen är väl möjligtvis att jag börjar glömma bort vilket godis som vi packat ner i den berömda BB-väskan, så att ju längre tid som går desto mer överraskning kommer det att bli.
5 kommentarer:
Haha, bra argument ändå för att stå ut med väntandet ändå :) Jag håller tummarna för att kiddot kommer snart och att allt går bra!
PS. Är så impad/förundrad över att alla som är gravida i nionde månaden alltid är så otåliga. Är man inte också skärckslagen inför det som komma skall tänker jag? Inser nu att denna kommentar kanske inte var helt perfekt när du har en förlossning framför dig i dagarna, men men :)
Snart har ni en bebis! Så fantastiskt det är.
Tre veckor! Himmel! Hoppas det blir MAX två, då har du ju ändå bara några dagar (som såklart känns oändliga just nu) kvar.
Hade du bott i Colombia hade du nog redan fått barn nu. Här är det inget vänta på att naturen ska ha sin gång och kroppen sätta igång det hela själv, här är det mer över tiden = kejsarsnitt på momangen. Inte så kul det heller.
Tre veckor! Himmel! Hoppas det blir MAX två, då har du ju ändå bara några dagar (som såklart känns oändliga just nu) kvar.
Hade du bott i Colombia hade du nog redan fått barn nu. Här är det inget vänta på att naturen ska ha sin gång och kroppen sätta igång det hela själv, här är det mer över tiden = kejsarsnitt på momangen. Inte så kul det heller.
Oj då! Inte meningen att spamma.
Johanna: Godis är viktiga grejer! Och jäkligt bra fråga, jag täntke samma sak innan. Blir nog ett eget blogginlägg där jag utvecklar lite imorgon (om jag icke föder barn då, eeeh).
Colombialiv: Ja, det var lite andra tider då. Tydligen trodde de att mamma hade "räknat fel" med mig, så de vägrade sätta igång henne. Och ut kom jag sen med 4,5kg. Ha! Och ja, det finns ju både fördelar och nackdelar med att vänta... Kejsarsnitt är så märkligt också att ta ställning till (vilket vi varit tvugna att göra lite, när hen snurrade fel hela tiden).
Skicka en kommentar