låt oss prata om det som ger mig ångest just nu.
Mitt hår. Ni vet ju att jag alltid klipper mig hos min frisör i staden jag kommer från. Men det är krångligare nu när F finns och jag har klippt mig ett par gånger i Stockholm. Inget fantastiskt resultat, men det har funkat. Nu samlade jag mod till mig och skulle klippa av mig rätt mycket hår. Tänkte jag.
Det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Jag bad om input från frisören (som jag aldrig klippt mig hos förut). Frisören föreslog något annat: att klippa fram mitt självfall så jag skulle bli lockig. "Du har såna drömlockar!". Jag har aldrig ens övervägt detta och blev rätt ställd. Men jag tänkte vafan, vi kör! Så jag får ju skylla mig själv. Men ändå. Alltså. Gaaaaah.
När jag lämnade frisören kändes det annorlunda men att det här nog blir bra.
När kom till jobbet kände jag mig som att jag kom från 80-talet. En kollega fnissade och sa "knullrufs". Ni fattar.
På kvällen duschade jag och torkade håret. Tänkte att detta skulle hjälpa, det gör ju alltid det vet ni. När man liksom fixat till det lite själv. Det blev inte så, det blev bara konstigt. Värre. Kände mig som en tant.
Morgonen efter vaknade jag med hopp om bättring efter att ha sovit på håret. HERREGUD nej. Det var sjutton resor värre. Som att mitt självfall gått bananas och jag hade liksom en frisyr i frisyren? Kan ej beskriva, men jag lovar att det inte såg bra ut. Det var vidrigt.
Så där stod jag kl 05.20 med panik och en taxi som väntade utanför och tog beslutet att inte ha håret utsläppt mer innan jag löst detta. Så nu är det uppsatt hår som gäller. Vilket jag vanligtvis bara har hemma för jag tycker inte jag passar i det.
Så ja. Jag ska ringa min frisör i hemstaden och fråga när hon kan klippa mig. För nu måste jag klippa av det. Vilket jag ju tänkt från början, så det är ju fint. Men jag vågar inte gå till någon annan än min vanliga frisör, för om detta går fel så kommer det fan inte gå att åtgärda.
Och ja, jag vaknar mitt i natten och har ångest över detta. Och har håret uppsatt dygnets alla vakna timmar.
6 kommentarer:
Men stackare! Är säkert mkt finare än du själv känner men det är ju illa nog att behöva känna så. Sån ångest.
Min mamma klipper sig också bara i sin hemstad. I Finland.
Min frisör flyttade till en annan stadsdel och jag orkar inte åka dit så jag har gått till flera olika helt random frisörer det sista året och insett att man ska hålla fast i den man gillar. Har blivit typ nöjd en gång av fyra. Det är så himla jobbigt att inte gilla sin frisyr, den är ju liksom... i mitten hela tiden.
Själv sitter man ju här och vill se en bild...
Alltså, död åt alla frisörer. Ja, kanske inte bokstavligen, men ändå...
Jag går aldrig mer till en frisör efter att ha blivit så besviken ett antal gånger. Nu börjar jag se ut som ett skatbo i håret med det är i alla fall mitt eget fel och inte nån frisör som tagit en tusenlapp och lämnat mig gråtfärdig.
Kaospatrullen: Kommer ej hända.
Jag tänkte EXAKT som Kaospatrullen, hehe. Men ja, fan vilken jobbig situation. Hoppas du lyckas få till det snart!
Sedan tänkte jag också... Lockar? Har du lockigt?
Skicka en kommentar