en ganska vanlig måndag.

Snor av Erika som inspireras av DN:

06.00 Både väckarklockan och mobilen ringer. Stänger av den ena, snoozar med den andra.
06.30 Går upp. Duschar, väljer kläder, äter frukost, vattnar fem halvdöende krukväxter, bläddrar lite i SvD, sminkar mig, kollar mig i spegeln och inser att kläderna ser förjävla illa ut, byter kläder.
07.50 Sätter mig på tunnelbanan till jobbet. Lyssnar på musik och läser min bok.
08.15 Kliver av tunnelbanan. Köper kaffe.
08.45 Efter lite datorkrångel och meck kollar jag jobbmail, privata mail, jobbets twitter och kör omvärldsbevakning.
09.00 Ber webmastern om hjälp att lösa ett märkligt notepad-problem. Han löser det efter en kvart och mitt liv känns på riktigt lite bättre.
09.30 Producerar färdigt en ny undersida på en av sajterna.
11.05 Kollar statistik för nyhetsbrev. Plötsligt verkar den kommande helgen redan fullt inbokad: öl, barnvakt och Dramaten.
11.45 Diskuterar på engelska med europeisk kollega via msn samtidigt som jag uppdaterar twitter och facebook på norska och danska och svenska. Plus mailar.
12.30 Lunch. Matlådan innehåller aborrfile i ugn och ris. Gott!
13.10 Provar skor. Blir inte kär. Måste bli kär för att kunna köpa skor.
14.00 Ögnar igenom en 64 sidor lång powerpoint-presentation.
14.45 Färdigställer några banners. Ändrar och uppdaterar lite allt möjligt lite här och där.
16.00 Upptäcker att vi glömt att översätta en textsnutt. Jag och den andra webbredaktören googlar snabbt som fan upp och ihop tre helt okej klippaklistra-översättningar på svenska, norska och danska.
16.30 En gammal vän hör av sig på msn och frågar om førlovningar, pregnationer och allt annat som hør till? Jag svarar nekande.
17.00 Mår rätt kass. Trött. Ont i magen. Lite lätt illamående. Har nya jeans på mig, kan vara orsaken. Eller så är jag bara trött. Skriver morgondagens att-göra-lista.
18.00 Hemma. Lagar köttfärsås och spagetti fast med potatis. Lyssnar på P3, läser lite i nya numret av Misstänkt.
19.45 Cyklar som en dåre till yogan eftersom jag tror att jag är sen. Visar sig att jag är 15 min tidig.
21.30 Hasar ner i soffan efter yogan och sällskap halva vägen hem med Linda. Kollar en bra (som alltid) dokumentärserie på SVT.
22.50 Släcker lampan. Hunnit läsa lite till i Misstänkt plus att K kommit hem.

bara så ni vet, typ.

Jag köpte så mycket snygga grejer därborta i Äpplet. Kan ha fina, nya, tjusiga kläder på mig varje dag jättelänge framåt! Hur bra som helst. Idag har jag t ex en tisha med det här finfina trycket på mig. Men det bästa av allt är nästan att jag verkligen inte gjorde av med alla ihopsparade shoppingpengar, så jag kan fortsätta handla loss lite här hemma också. I fredags köpte jag den här fräsiga västen och så behöver jag verkligen köpa skor också. Haha!

gris vs fågel

Ja, vad hände med svininfluensan?
Känns som: Anna Anka – Svininfluensan 1-0

sakta med säkert.

Har påbörjat gallringen av bilder från resan. 833 har blivit 184, än så länge. Lär dröja en stund till innan jag är klar, så håll ut. Bjuckar på ett av min killes snygga kort under tiden. Samma resa men annan kamera och fotograf och mig framför kameran. Ovanligt på den här bloggen, så håll till godo.

borde se kalle och chokladfabriken igen.

Johnny Depp är en fantastisk skådespelare och Tim Burton gör filmer som är som bakverk för ögonen. DN-artikeln om den förstnämnda är finfin att läsa och trailern för Alice i Underlandet bådar gott.

drömmen om herrön.

Nästa helg ska vi se Killinggänget på Dramaten. Biljetterna införskaffades för många månader sen, då föreställningen inte ens hade något namn ännu. Och det känns ju trevligt när det verkar vara utsålt nått så in åt helvete. Igår var det premiär och recensionerna är minst sagt blandade vilket gör det ännu roligare att se föreställningen. Återkommer med mitt eget tyckande efteråt, såklart.

ägg och melon blev mina nya favoriter.

Det där med flygplansmaten gick sisådär. Fick tipset att välja muslimsk mat och gjorde då det i hopp om att få Mycket grytor och sällan pasta och sånt som själva tipsaren uttryckte det. Lägligt nog pajade magen ihop på ditresan och när magen pajar måste jag äta. Äta äta äta. Mycket, ofta och riktigt bra mat. När jag då fick in pasta serverat som min specialkost började jag gråta. Som tur är fick K, utan specialmat, en rätt jag kunde äta hälften av. På vägen hem fick jag kyckling med quinoa och bönor och kände mig rätt lycklig. För övrigt konstaterades att den standardiserade maten som serverades alltid hade kakor och godbitar medan alla med specialmat fick fruktsallad. Frukosten var ganska intressant också. Jag fick yoghurt, grov havrekaka och mängder med vattenmelon. Kunde inte äta annat än vattenmelonen, men den frukosten kändes ju väldigt mycket med som en god frukost än fralla, chokladkaka och juice som alla andra fick. Väl i New York var maten egentligen inga större problem. Förutom att det tog ett tag att vänja sig vid att sojamjölk inte finns som naturell utan enbart smaksatt med vanilj eller choklad. Choklad var lätt godast även om vanilj satt fint det med.

blir inte ens arg när jag biter sönder tungan så blodvite uppstår.

Det bästa med New York var att jag blev så jävla inspirerad. Känner mig kreativ, glad, lycklig, har tusen idéer och verkar plötsligt ha galet bra självförtroende. Jag skulle gissa att det här håller i sig i max en vecka, innan vi är inne i lunken igen. Men jag ska verkligen försöka hålla det vid liv. Till exempel genom att bombardera bloggen med inlägg och foton om New York i all evighet framåt. Eller åtminstone så länge de gottigaste bilderna av 833 stycken räcker.

vad har då hänt i sverige under de senaste åtta dagarna?

Anna Anka.

honey, I'm home!

Vi är hemma från New York! Ingen svininfluensa dök upp. Bara haft det hur fint som helst. Mer än fint, snarare bäst. Om man bortser från dit och hemresan, men det gör vi ju. Nu fattar jag varför alla älskar New York. Jag älskar New York!

tillståndet resfeber ska icke underskattas.

Jag är livrädd att jag eller K ska dra på oss svinflunsan eller bara lite random feber och bli stoppade från att flyga iväg eller att något annat galet ska hända. Det vore liksom typiskt. Men om jag skriver det här så kanske risken att det verkligen skulle hända på riktigt minskar. Typ peppar peppar fast tvärtom.

gamla bettans dagar är räknade.

Har funderat ganska mycket på vad jag vill göra. Inte med livet, det pallar hjärnan inte att ta reda på. Men nu, framöver, en greppbar tid framåt i kalendern. Jag har nämligen hamnat i det där läget då allt är rätt fint liksom. Allt bara flyter. Om någon frågar hur jag mår och hur livet är så säger jag Jo, det är bra tack och menar det. Jag menar det. Och det känns märkligt och väldigt o-jag. Tycker om att vara på väg. Inte fysiskt, men i huvudet. Vill uppnå mål, även om det handlar om att spara ihop så mycket stålar som möjligt till resan så jag kan shoppa röven av mig i New York. Men jag vet att luften liksom kommer gå ur mig när vi kommer hem. Vi har sett fram emot resan så mycket, jag har tänkt på det här varje dag sinnessjukt länge och just nu är det egentligen det enda som existerar. Så jag vet att jag måste ha något att se fram emot även sen. Ett nytt mål att uppnå. Det kommer bli att skaffa en ordentlig dator så jag kan redigera de tusentals foton jag knappt ens har tittat på och verkligen inte ens redigerat på grund av min stenåldersdator. Jag vill verkligen bli bättre på att fota och redigera, även om jag vet att jag aldrig kommer att bli så bra som jag vill. Eller så bra som de som är riktigt bra är. Men det är ett mål, något att se fram emot. Och hur larvigt det än låter så är det en krok att hänga upp livet på när det blir post-New York och vintermörker.

tips till expert: skaffa mindre kartonger.

Shoppade lite på nätet häromdagen. Minneskort till kameran. Två stycken. De leverades i den här lådan. Även om jag köpte två är det största max ett par centimter stort. Känns som att lite onödigt mycket kartong gick åt.

salad of confit fennel and beetroot fresh ricotta.

Kollar lite restauranger inför NYC. Tänkte hänga med Gordon Ramsey t ex. Vi gillar ju honom. Känns dock lite sisådär att jag knappt förstår vad menyerna innehåller, men jag litar på Gordon. Allt är säkert asgott.

datortomografi är ett svårt ord.

Idag fick jag en vätska injicerad i armen. Sjuksyrran varnade mig att den bland annat skulle ge en känsla av att kissa på sig. Jag trodde det var båg. Cirka 10 sekunder efter att vätskan injicerats i armen och jag hunnit säga Jag känner inget! trodde jag att jag hade kissat på mig. På riktigt. Men det hade jag inte. Mycket märklig känsla.

Min läkare ringde nyss, han som uttrycker sig sisådär. Jag fick veta att undersökningen inte visade något. Det är inget fel på dig. Du har en mage som tycker om att bråka med dig bara samt att trots att det inte är något fel på mig har jag antagligen IBS och Det enda du kan göra är att utesluta den mat som du känner att din kropp inte klarar av. Ja, för det var ju inte alls därför jag sökte hjälp från början. För att jag inte såg något mönster. För att jag testade sjuhundra miljarder olika saker och inget hjälpte. Mysteriet med smärtan i magen lär förbli olöst. Jag kommer att fortsätta att utesluta mjölk, vete, apelsin och jordnötter. För det är det enda konkreta som gjort någon skillnad. Och jag känner mig väldigt glad och tacksam över att Beatrix Vnunk fick iväg mig till en kinesiolog, som verkligen hjälpt mig.

Nu tänkte jag dricka lite vin. Det behöver både jag och magen. Jag känner det.