den svarta är min, bara min.
Snoozeträsket är inget träsk jag vill vara i. Men jag är där. Mobilklockan står konstant på 06.30 och ändå kommer jag sällan upp före 07. Minns sällan ens att det ringt före dess. Ändå kan det ju knappast vara så att jag sover gott i en halvtimme extra. Var nionde minut reagerar ändå hjärna i samverkan med handen och stänger av mobiljäveln. Dessutom blir jag alltid stressad och får skynda mig till jobbet och halva dagen känns förstörd. Men jag tror att lösningen har anlänt i form av en present från Göteborgsbesökaren. En fantastiskt fin väckarklocka! Jag fick den svarta och den passar in i mitt liv perfekt. När den ringer 06.32 tror jag att hjärtat ska stanna för att den skräller så dant, men vaken blir jag. Upp kommer jag. Två dagar i rad. No more snooze!



