islatte en kall höstdag? nja.

Doktorn sa att jag skulle dricka mycket vätska, men att om vätskan är varm kan det förstärka obehagskänslan av att ha en tennisboll i halsen. Hon hade rätt. Att dricka en kopp latte eller kaffe eller te gör att tennisbollen känns dubbelt så stor. Katastrof! Jag är ju beroende av kaffe. Varmt kaffe. Imorgon ska jag till jobbet igen är det tänkt. Då behöver jag alltid ha två koppar kaffe för att komma igång. Och dricker jag inte kaffe dricker jag te. Varmt te. Varmt kaffe. Jag vet inte hur jag ska lösa det här.

nu ska jag vara nykter ett par år eller sju.

En sex timmar lång katamarantur i Medelhavet, inklusive bar, egen kock och bad från båten i en fantastiskt liten bukt. Ett hotell precis vid stranden, där vi tillbringade en dag med att spela beachvolley och göra sandslott. Försökte även klura ut hur principfasta det franska paret som vägrade flytta sig från sina solstolar som de placerat på beachvolleyplanen egentligen var. Tapas på det bästa tapasstället på ön, finfina viner, goda goda mojitos, öl, barrundor, dans, klänning utan att frysa hela nätterna. Upp i bergen till en annan restaurang med den bästa aiolin. Ännu fler barer och drinkar och öl och en bögklubb och taxi hem alldeles för sent. Minimalt med sömn. Förvånad över att jag verkar ha fått med mig allt hem. Och att vi inte tappade bort någon på vägen. Sällan haft en sån rolig helg. Tyvärr bifogades en stor bakisångest. Plus sjukdom.

mallis.

Ja jävlar vilken resa.

Återkommer i ämnet, men först måste jag kurera mig. Doktorn sa att jag har en virushals. Vad det nu är. I vilket fall som helst har jag fullt med blåsor i halsen och det känns ungefär som att något har fastnat där, något i storlek tennisboll. Otroligt obehagligt. Måste vila.

inte ens skitstark latte hjälper.

Varje gång jag ska resa, oavsett om det är med jobbet eller privat, så lyckas jag vara helt fantastiskt upptagen dagarna innan. Själva dagen innan avresa är jag därför alltid extremt trött, samtidigt som jag är stressad eftersom jag inte hunnit ens börja tänka på vad jag ska packa, samtidigt som jag alltid har en sjujävla resfeber.

Imorgon åker vi till Mallis. Jag är så trött att jag nästan mår illa, efter en helg med barnvaktande, ikea, föräldrar och omöblering. Sen Emmylou på Cirkus och igår vänner som kom på besök och sen sov kvar. Även fast jag realistiskt fattar bättre är det nu som ett dygn i sängen nästan känns mer värt än tre dagar på en ö i Medelhavet.

enlightenment två.

Jag kan inte läsa i mörkret. På höst och vinter är det mörkt. Det är höst och snart vinter. Innebär att jag måste köpa någon av dessa lampor från Cocktail att ha vid fåtöljen. Fast med tanke på de två ekonomiska kriserna som råder just nu (den stora och den som inträffar varje månad ungefär nu) får jag nog vänta en liten stund med inköpet.

Känns jobbigt.

enlightenment.

Alltså, den här ekonomiska krisen som anföll på ett par dagar tycker jag är lite obehaglig. Eller kanske inte själva krisen, utan allt snack om den stora stygga Krisen. För det känns så icke praktiskt. Icke greppbart. Obegripligt. Jag har ju läst mig till varför den är här nu, men jag förstår inte alla vanliga människors panik. Inte för att förringa den, men jag undrar om jag också ska ha panik? Eller hur jag ska agera? Ska jag börja gömma cash under huvudkudden istället för i fondspar? Eller bidrar jag till eländet om jag plockar ur mina slantar ur sparandet? Jag fattar inte. Vad ska jag göra? Kan jag hjälpa till på något sätt? Dra mitt strå till stacken. Eller kan jag kanske bara gå omkring och vara lite smårädd och vilse fram till 2012 nu? Någon som kan får gärna berätta för mig. Tack på förhand.

hjärta hemma.

Den stora nackdelen med att inte ha bil är Ikea och storhandling. Men mamma och pappa har bil. Volvo 240 kombi som kan packas proppfull med ikeamöbler. Bokhyllor, fåtölj och förlängning av skrivbordet. Jag har fått min efterlängtade läs- och skrivhörna (fattas bara en ny bärbar dator, min bärbara dator är inte speciellt bärbar eftersom den kräver både strömsladd och nätverkskabel), vi har böckerna i bokhylla istället för i ikeakasse och vi kan inom kort sitta vid skrivbordet samtidigt. Snart behöver vi aldrig lämna lägenheten. Jag älskar hemma.

som julafton.

Mamma och pappa har varit på besök. Vi fick två lådor med äpplen, äppelmos, lingonsylt, färskpotatis, saft, plommon och plommonpaj. Allt i mängder och allt made in Föräldrahemmet. Pappa hade även med sig den obligatoriska bok-kassen, den här gången bland annat med vackra Selma Lagerlöf böcker tryckta 1897 och den snyggaste kokboken från 1928.

två av trehundra är mina.

09.04 var de 300 biljetterna till Anna Ternheims spelning på Orionteatern slut. Jag fick två. Haha! Tyvärr är ju förväntningarna skyhöga efter den helt fantastiska turnépremiären på Rival för två år sedan, men jag ska göra mitt bästa att gå dit med ett öppet sinne och nya öron. Försöka.

storhetsvansinne?

Först fick jag möjlighet att avgöra huruvida Zlatan skulle gå till DIF eller inte, men jag tvekade eftersom jag inte gillar hur han verkar som person, så det blev ingen övergång. Därefter blev jag skickad till Hongkongs modevecka för att rapportera till alla stora modetidningar. Sen ringde väckarklockan.

dagens uppdrag: läs!

Fast jag funderat kring hur jävla obehagligt och osmart det är av alla medier att basunera ut att obduktionsbilderna av de döda Arboga-barnen finns på Pirate Bay så har jag ändå tyckt att Pirate Bays agerande i frågan har varit minst sagt dumt, eller åtminstone klantigt. Men alla faller vi för mediebilden. Det här är ett otroligt välskrivet inlägg om hela grejen, från Pirate Bays sida. Läs!

(Och här ber till och med SVT Pirate Bay om ursäkt)

en finfin kombination.

Förra veckan blandades brott, brott i medier och brott i Stockholm tillsammans med böcker och Leffe GW i Eftersnack. Det var precis lika intressant som man kan tro att en sån blandning blir. Det tar typ en kvart att kolla på här.

jag blir matt bara av att höra spektaklet.

Vi bor grannar med ett par fotbollsplaner och ett stort gräsområde. Ett par gånger om året anordnas någon form av gigantisk fotbollsturnering här. Det målas fotbollsplans-linjer på varenda gräsplätt och fotbollsmål ställs ut överallt. Idag är en sån dag. Vaknar till diverse hejarklackssånger och kikar ut. Tre uppblåsbara hoppborgar utanför fönstret, plus sjuåtta korvstånd lite här och var. En miljard barn med tillhörande föräldrar. En människa utklädd till igelkott står och dirigerar trafiken och folk parker på de mest innovativa sätt man kan tänka sig. Arrangörerna har spärrat av vårt hus inklusive gräset utanför så besökarna ska fatta att de inte ska spela även på vår gräsmatta. Det är människor överallt. Precis överallt. Och alla pratar. Det är ett jävla liv. För att inte tala om när någon gör mål.

insnöad.

Jo, alltså, jag sa ju att jag skulle lyssna in mig på den musik ni tipsade om som var ny för mig. Det går sådär. Om jag gillar något så gillar jag det till förbannelse och lyssnar så öronen blöder. Så blev det med Storeys tips om The Republic Tigers. Det är så fantastiskt att man dansar omkring i köket eller var man nu än må vara. Senaste veckan har jag jobbat som en liten gnu och lyssnat på Building & Mountains på repeat, ibland varvat med allas älsklings Kleerups 3. AM (feat. Marit Bergman). Fantastiskt bra är det. Fantastiskt.

Building & Mountains


3. AM

grilla korv på solen.

Haha. Jag gillar meningen "grillar han korv på solen i balkongen" i förra inlägget så mycket att jag måste låta det stå kvar. Det låter ju helt fantastiskt.

förortens bästa.

När min kille är ensam hemma grillar han korv på solen i balkongen och tar kort på spektaklet med mobilen. När jag är ensam hemma äter jag sushi och fotograferar med en riktig kamera. Sammalika fast inte.

måste bara.

Ut ur tunnelbanevagnen ramlar en man med en McDonaldsbricka full med cheeseburgare. Han tappar en och muttrar vidare. Antagligen är han bara fyllehungrig. Klockan 18.07. Jag tänker att jag skriver för att jag måste. Inte för att jag har något att säga. Ibland försöker jag leta efter något att säga, men det skiter sig alltid. I påsen ligger tre orangea gerbera och två hyrfilmer och mitt hjärta fyllt av kärlek. Det är fredag och fredagskänslan är fortfarande lika ny som söndagsångesten. Några timmar senare har vi delat på en flaska vin och jag sover som en liten gris i soffan, långt innan filmen är slut.

dödssynd.

Något man lär sig som förkyld är att omgivningen anser att nässpray är en dödssynd.
Oavsett om man dör av syrebrist så är det bättre än nässpray.

jag skänka er glädje va.

Kom plötsligt ihåg att det snart är ett år sedan jag var T. Urban för en kväll. Jag minns kvällen med glädje, inklusive den glädje som T. Urban gav de andra på festen samt även såhär i efterhand i form av ett foto. Det har helt enkelt blivit en klassiker, som gör höstmörkret mycket ljusare.

Så varsågoda, from me to you liksom.

semestern känns avlägsen.

som ett barn i afrika ungefär.

Förkylningen har spridit sig till även vänster näsborre. Snoret rinner som ett vattenfall. Helst skulle jag ju såklart ligga hemma på soffan och glo på tv och fylla papperskorgen med snorpapper, men det funkar liksom inte riktigt så. Dels mår jag för bra för att ligga i soffan, och dels skulle mitt samvete aldrig tillåta det hela. Samtidigt känner jag mig som en pestsmittad när samhället fattar att man är sjuk. Jag skäms när jag snörvlar på tunnelbanan, men att snyta mig är inget alternativ eftersom det skulle ses som än värre än snörvlandet, plus att jag har en fobi för att snyta mig bland folk. På jobbet kan jag ju smitta de få som inte redan är lika förkylda som jag, och även de som är förkylda tycker att jag ska snörvla lite mindre och våga snyta mig bland folk. Men det funkar inte. Nöter golvet mellan min plats och toaletten i takt med att näsan blir rödare. Nässprayen mot rinnsnuva funkar okej. Men jag får ändå anstränga mig. Andas genom munnen är även det en praktiskt omöjlighet, jag har aldrig lärt mig hur man gör. Så nu försöker jag mest ta så liten plats på jorden som möjligt. Skavsår har jag också. På båda fötterna.

jag hatar att välja.

Min kropp måste ha rutiner eftersom den kraschar annars. Bokstavligt talat. På så sätt är det perfekt att jobba mån-fre, 40 timmar per vecka. Perfekt. Men jag blir liksom aldrig riktigt kompis med det hela ändå. Det funkar inte. Jag hinner inte göra det jag vill göra på övrig tid. Inte ens hälften. Inte ens en tredjedel. Det är frustrerande och jobbigt, för vi pratar inte om att städa och diska, utan att fota, skriva, teckna, gå på utställningar, läsa, se teater, film och så vidare. Sånt som jag behöver för att må bra. Men det går liksom inte ihop sig. Praktiskt. Tiden räcker icke till för både rutiner och allt jag vill. Därför har jag fått bestämma mig för att försöka göra det bästa av situationen: att varje dag göra något litet som inspirerar mig, oavsett om det är att fota eller skriva en blogg eller läsa en artikel. Det kan ta fem minuter, bara jag gör något varje dag. Häromdagen fick t ex en riktigt bra artikel om Felix Herngrens privata fotande mig att ge mig fan på att fortsätta att fota och göra det till en rutin i livet, så som han gör, även om det här med tid och ork känns extremt frustrerande och jobbigt emellanåt.

ett stycke historia i modernt format.

Hittade just bloggen Orwell Diaries, där George Orwells riktiga dagbok från 1938 läggs ut i bloggform, dag för dag. Grym idé och dessutom extremt intressant.

halvsjuk är halvokej.

Gårdagens kräftskiva ute på vischan hjälpte förkylningen på traven och det bröt äntligen ut. Pre-förkylning är nästan alltid värre än själva huvudsjukdomen. Dessutom så klarar jag mig än så länge med en förkylning i höger näsborre och bihåla. Det är liksom överkomligt. Kräftskivan var rolig. Eftersom jag är kräftsnobb blev det åtta schvindyra färska kräftor, men väldigt värt det. De få gånger jag försökt äta turkiska eller kinesiska eller var de nu kommer ifrån så går det bara inte. Inte när jag är uppvuxen med ett enormt förråd av färska svenska precis runt knuten. Sen var det baljbad och bar överkropp och krokodilkeps för hela slanten, medan jag sippade på min grogg och corona och hade det fint som åskådare. Idag mår jag nästan prima ballerina. Förutom höger näsborre då.

vem drog ur sladden?

Strömavbrott för tredje gången på en månad. Efter en halvtimme kom någon på att det fanns vin i förrådet. Precis när jag satte glaset mot BiBen så kom elen tillbaka. Ett unisont Vad tråkiiiigt hördes. Men nätet funkade inte ändå, och vi kan icke jobba utan nät. Efter en timme till hade jag sippat mig igenom endast ett halvt glas vin, eftersom det var surt som attans, och tyckte samtidigt att det började bli löjligt att sitta på arslet och bara vänta. Så jag packade ihop och när ytterkläderna var på började nätet passande nog att leva igen. Men det hindrade inte mig det minsta från att ignorera alltihopa och gå hem ändå. Som straff känner jag mig nu oroväckande nära en förkylning. Den kom skitsnabbt, typ ett bakhåll. Jävla samhälle. Måndag kommer bli en lång dag.

same same.

Helt plötsligt så var det Acnes utförsäljning med kö in i lokalen och sketabilliga jeans. Jag hatar reor. Hatar utförsäljningar. Hatar mycket folk. Svettas och får ångest och vill bara därifrån och när jag kommer därifrån är jag nervös. Men trots det rotade jag fram jeans som jag provade bland femsex andra tjejer i det provisoriska provrummet bakom några kartonger. Spegeln visade bara överkroppen, men jag utnyttjade en av de femsex andra tjejerna som åsiktmaskin om hur cowboybyxorna egentligen satt. Hon verkade ärlig och jag gick därifrån två par jeans rikare och sjuhundra riksdaler fattigare. Då kom ångestsmällen. Behöver jag jeans? Sjuhundra spänn är ändå sjuhundra. Okej det ena paret, men det andra? Jag vet ju inte ens hur de ser ut på mig. Var tvungen att köpa McD-lunch, i ett försöka att flytta ångesten från inköp till mat. Det gick ganska bra faktiskt. En stund. Sen var jag tvungen att surfa jeans alldeles för länge och smita in på toaletten och prova i alla fall det ena paret. De sitter som ett smäck. Skulle nästan kunna vara jag på bilden. Förutom att jag aldrig bär klackar men tar igen det på lite mer utrymme kring midjan. Ändå är jag uppe i varv. Utförsäljning för mig verkar vara samma adrenalinkick som bungyjump för andra. Phu.

just a boy.

Tack för alla tips. Ska lyssna in mig, främst på det som är helt nytt för mig. Fast sen igår är jag helt fast i Angus & Julia som Anne tipsade om i ett blogginlägg. Hänger konstant på deras MySpace-sida eftersom jag inte hunnit tjonga in det på ipoden ännu. De spelar som förband till Martha Wainwright på Nalen i oktober och vips så är ännu en konsert inbokad. Fina fisken.

ja må hon/han/den/du leva.

En av de bästa presenterna att få och ge är en upplevelse. Det låter så förbannat stort och pretentiöst, men är så genialt. Du ger bort något som personen själv kommer att minnas mer än andra fysiska presenter, samtidigt som du själv erbjuder ditt sällskap under själva upplevelsen samtidigt som du själv får arslet ur och också får vara med om upplevelsen. A win-win situation så att säga. Teater är ett utmärkt exempel. Igår var vi på teater. Vi var jag, Linda och Jess. Jess fyllde nämligen år för ett tag sen, och teater var en finfin present eftersom vi så jävla sällan lyckas ses alla tre (ännu ett bra skäl, att umgås om man aldrig annars kan få till det). "Den allvarsamma leken" på Stadsteatern kan verkligen rekommenderas, både av oss som läst boken och av den som inte hade det. Två och en halv timmes njutning. Gustaf Skarsgård spelade lika bra som han verkar sympatisk och jordnära i förra veckans söndagsintervju i SvD. Sen drack jag rosévin för 95 spänn och det var ju säkert skitbra för magkatarren.

magkatarrsmåndag.

Men man ska ju tänka positivt.

+ a-fil med svartvinbär
+ kamomillté
+ brittiska elle för 49:-
+ nya numret av Misstänkt
+ alla älskar mina nya stövlar. (jag också)
+ Leffe GWs Grisfesten för 18:-
+ 4 timmar kvar av arbetsdagen
+ fina ni som tipsat om musik