enlightenment.
Alltså, den här ekonomiska krisen som anföll på ett par dagar tycker jag är lite obehaglig. Eller kanske inte själva krisen, utan allt snack om den stora stygga Krisen. För det känns så icke praktiskt. Icke greppbart. Obegripligt. Jag har ju läst mig till varför den är här nu, men jag förstår inte alla vanliga människors panik. Inte för att förringa den, men jag undrar om jag också ska ha panik? Eller hur jag ska agera? Ska jag börja gömma cash under huvudkudden istället för i fondspar? Eller bidrar jag till eländet om jag plockar ur mina slantar ur sparandet? Jag fattar inte. Vad ska jag göra? Kan jag hjälpa till på något sätt? Dra mitt strå till stacken. Eller kan jag kanske bara gå omkring och vara lite smårädd och vilse fram till 2012 nu? Någon som kan får gärna berätta för mig. Tack på förhand.
3 kommentarer:
Jag blev också störd på hela mediapresentationen av den här krisen. Dels för att rapporteringen är så jävla högt över vanliga människors huvuden, det är inte så många som förstår vad det handlar om, men också för att om media skriver mycket om en kris så blir folk rädda för krisen. Och det är då folk börjar fundera som du gör, blir restriktiva i konsumtionen och plockar ut pengar och lägger dem i madrassen. OCH DÅ KOMMER LÅGKONJUNKTUREN, no question about it. Det föder sig själv liksom.
Om du vill dra ett strå till stacken är min amatöranalys att bara leva som vanligt, inte ta lån som du inte kan betala tillbaka och vara beredd på ränteförändringar om du redan har lån. Typ.
Ja, du har rätt. Samtidigt så blev jag av med lite pengar när it-bubblan krashade, och vill gärna inte göra om det igen. Så då blir liksom avvägningen att rädda mina egna pengar just NU, eller strunta i det och hoppas på det bästa.
linda: det är nog en inte helt dum taktik det.
Skicka en kommentar