lite tråkigt är det allt.
Vår grundtanke angående föräldraledighet har alltid varit att vi ska dela lika. Det här kanske låter som en självklarhet i mångas öron, men jag har haft ett antal diskussioner med vänner och bekanta där utgångspunkten är att mamman liksom har förtur på att bestämma och så tar pappan resten/det som passar. Jag fattar inte varför man inte har dela lika som utgångspunkt. Hur det blir i praktiken är en annan sak, men utgångspunkt?
Med det sagt kan jag inte låta bli att känna en liten sorg och ilska att vi inte kommer dela lika. Jag kommer ta mer. Det är ett aktivt val vi gjort och vi vet om anledningarna (ej ekonomiska). Men ändå. Lite aj känns det. Att vi hamnade där ändå, i den där fällan då jag tar mest.
8 kommentarer:
Det verkar inte vara nån som delar lika. Inte nån. Inte ens de som vill. Jag har jättesvårt att fatta det där, att det alltid finns en anledning till att mamman tar mest. Nu är jag såklart nyfiken på hur ni har resonerat eftersom ni är kloka personer generellt :) Och det alltså inte beror på ekononmi (så sjukt irri grej att det ska behöva vara så!) Vi har planerat att ta 8 månader var. Om det blir så känns det som att vi blir världsunika. Jag går liksom runt och tänker att nåt inträffar väl så att vi inte heller lyckas med detta för det verkar ju rakt av omöjligt!
Vi delar inte lika- min sambo tar faktiskt mer! Nu handlar det bara om några ynka dagar- 12 st tror jag?- men det blir ett ganska viktigt statement i mångas ögon.
För precis som ni säger så känns det som om verkligen INGEN delar lika, det är på något sätt kutym att mamman bestämmer hur mycket hon vill ha av dagarna och pappan ska bara gilla läget.
om möjligheten ska finnas kvar är det viktigt att den används, varför ska den annars finnas. ibland är det svårt att välja men det är viktigt, vi får inte bli för bekväma. handlar ju inte heller om en extremt lång tid.
Har ett flertal i min vänkrets där pappan faktiskt tagit mycket mer föräldraledighet. Och ganska många som delat lika så helt omöjligt är det uppenbarligen inte. Men ja, standard och norm är ju fortfarande att mamman tar mest. Det jag kanske opponerat mig mest emot är just att man inte har likatanken som grund.
Anledningen att vi inte delar lika är att K driver eget företag och anser/har beräknat att han inte kan ta en speciellt lång tid ledigt för att ändå kunna ha sin verksamhet igång. Vi kommer däremot köra 50% båda två under en relativt lång tid. Det kommer bli bra, tror jag.
Jag hade den inställningen innan barn också. Självklart att dela lika! Nu har jag mer förståelse för de som inte gör det i praktiken. Det funkar inte alltid ekonomiskt. Eller så har mamman lidit den första tiden och varit sjuk (som jag). Eller något annat. Pappan kanske behöver ta mer än mamman? (med Victors kusiner har det varit så i två fall). Med detta sagt så blir det ändå så att vi tar 50/50 av dagarna, för att det funkar. För att vi bor billigt. Jag var dock hemma nästan 14 månader och Martin blir hemma 11 månader (han var hemma en månad när V föddes eftersom jag var så sjuk att jag inte kunde ta hand om V själv).
Likatanken som grund har dock alltid funnits där, och den är självklar även för mig.
Anna: Precis. Men jag tror det är viktigt att fortfarande tänka att man gör ett aktivt val. Det är väldigt få som är tvingade till att mamman tar så mycket mer. Jag kommer ta mer, men är som sagt sjukt medveten om att det är aktiva val vi gjort. Vi har prioriterat på så sätt att det inte blir 50-50. Gillar att ni delar! Måste kännas bra?
Jag går ju runt och är helt naiv. Pratade med en person som jobbar på ett café där vi är stammisar. Hon är också gravid nu och vi pratade om föräldraledighet och allt som kommer. Så frågade jag hur länge hon ska vara hemma och hon sa "minst ett år". Inget konstigt med det men sen förstod jag av det hon sa att det skulle vara på bekostnad av hans ledighet och jag blev alldeles... ställd. Uppenbarligen tyckte hon att hon hade förtur på föräldradagarna på något sätt. Jag visste inte vad jag skulle säga. Inte för att jag har med det att göra egentligen. Det vara bara att jag fått uppfattningen att hon definitivt var en person som skulle vilja dela ganska rakt av.
Men jag tror som du. Det viktiga är att man gör ett aktivt val. Troligen kommer Mikael vara hemma något längre än jag den här gången (jag ska eventuellt börja plugga... hej kul ekonomi!). När Mikael fick sin äldsta dotter hade han eget företag. Det var inte lätt att få till den föräldraledigheten har jag förstått (han var nog ledig några dagar i veckan då eller hur det var). Så jag fattar att det är krångligt att lösa den biten på exakt det sätt som man skulle vilja.
Det finns kvinnor som hindrar pappan att ta ut en jämställd föräldraledighet pga egoism.
http://www.viforaldrar.se/artiklar/mammorna_hindrar
http://ekuriren.se/jobbpengar/1.2369025-mamma-har-sista-ordet-om-pappas-foraldraledighet
Skicka en kommentar