lördag, februari 27, 2016

byta ångest mot ångest.

En sak som jag inte hade fattat innan jag fick barn var att ca 70% av allt man har inplanerat kommer att bli inställt pga sjukdom eller misstanke om sjukdom. Antingen hos oss eller hos de man planerar att träffa. FYFAN VAD TRÅKIGT DET ÄR. Vi är nu inne på tredje helgen i rad med någon sjukdom hemma hos oss. Det känns som att tiden bara rinner iväg och vi gör.... ingenting.

Den här helgen är det K som är sjuk. Då kan man ju tycka att jag och F borde kunna hitta på något själva, men eftersom F har någon slags trotsperiod* just nu som eskalerar i styrka helt nått så djävulskt emellanåt så funkar inte det heller. Idag skulle vi gå på en promenad i solen tänkte jag, och gå och leka i en lekpark eller något. Mysigt! Så blev det inte. Han grät och skrek när vi gick förbi ICA för att han ville ha en banan, så vid lekparken fick vi vända och gå tillbaka till ICA och handla och ge en banan. Då grät och skrek han för att han inte fick slita av sig vantarna. Sen grät han för att han ville gå hem till sin pappa och jag ville köpa en kaffe. När jag hade köpt en kaffe to go grät han för att han inte också hade fått fika. Sen grät han när jag försökte gå en omväg hem för att få lite sol.

Det är så svårt att hantera ibland tycker jag. Och ibland är det superlätt. Jag tycker oftast att jag är lugn, hanterar det som man "ska", lyssnar och väntar in honom. Men ibland så går det liksom inte. Och självklart är det i just dessa perioder som jag tänker mest på att jag gör precis allt det som anses fult eller fel att göra som förälder: massor med tv, padda, halvfabrikatsmat, inte tycka att det är roligt att leka, fräser, längtar efter att bara få sitta ner i lugn och ro ifred. Det ger mig ångest, för det är inte bara att "göra rätt", då hade jag ju redan gjort det.

Ikväll bytte jag ångesten mot sockerångest och köpångest. Gick och köpte godis och sen nätshoppade jag hem lite möbler för dyra pengar.



* Tycker inte om ordet trots men använder det här för att de flesta förstår ungefär vad man menar.

onsdag, februari 24, 2016

låt oss prata om det som ger mig ångest just nu.

Mitt hår. Ni vet ju att jag alltid klipper mig hos min frisör i staden jag kommer från. Men det är krångligare nu när F finns och jag har klippt mig ett par gånger i Stockholm. Inget fantastiskt resultat, men det har funkat. Nu samlade jag mod till mig och skulle klippa av mig rätt mycket hår. Tänkte jag.

Det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Jag bad om input från frisören (som jag aldrig klippt mig hos förut). Frisören föreslog något annat: att klippa fram mitt självfall så jag skulle bli lockig. "Du har såna drömlockar!". Jag har aldrig ens övervägt detta och blev rätt ställd. Men jag tänkte vafan, vi kör! Så jag får ju skylla mig själv. Men ändå. Alltså. Gaaaaah.

När jag lämnade frisören kändes det annorlunda men att det här nog blir bra.

När kom till jobbet kände jag mig som att jag kom från 80-talet. En kollega fnissade och sa "knullrufs". Ni fattar.

På kvällen duschade jag och torkade håret. Tänkte att detta skulle hjälpa, det gör ju alltid det vet ni. När man liksom fixat till det lite själv. Det blev inte så, det blev bara konstigt. Värre. Kände mig som en tant.

Morgonen efter vaknade jag med hopp om bättring efter att ha sovit på håret. HERREGUD nej. Det var sjutton resor värre. Som att mitt självfall gått bananas och jag hade liksom en frisyr i frisyren? Kan ej beskriva, men jag lovar att det inte såg bra ut. Det var vidrigt.

Så där stod jag kl 05.20 med panik och en taxi som väntade utanför och tog beslutet att inte ha håret utsläppt mer innan jag löst detta. Så nu är det uppsatt hår som gäller. Vilket jag vanligtvis bara har hemma för jag tycker inte jag passar i det.

Så ja. Jag ska ringa min frisör i hemstaden och fråga när hon kan klippa mig. För nu måste jag klippa av det. Vilket jag ju tänkt från början, så det är ju fint. Men jag vågar inte gå till någon annan än min vanliga frisör, för om detta går fel så kommer det fan inte gå att åtgärda.

Och ja, jag vaknar mitt i natten och har ångest över detta. Och har håret uppsatt dygnets alla vakna timmar.

rätt fint ändå?

Så idag hände det plötsligt: jag fick tjugo minuter över i Oslo. Det har ALDRIG hänt under mina resor dit. Det är vanligtvis ett jävla springande mellan möten, äta något i farten och så vidare. Men idag kunde jag promenera i lugn och ro en stund, sitta i solen och vänta på en kompis som kom och tog en kaffe med mig just i den HELT underbara solen. Sen åkte jag till flygplatsen. Men vad fint det var! Oslo är fint. Gillart. Och det är ju bra eftersom jag hänger där en hel del nuförtiden.

söndag, februari 14, 2016

lista: jämställdhet

Hittade den här listan hos Linn för ett tag sen och har tänkt skriva den sen dess. Nu så! Och jag måste säga att det här är verkligen INTE så som det såg ut i början av ha-barn-tiden. Detta är endast sen båda vuxna börjat jobba och barnet går på förskola. Jag ammade ju till exempel, vilket är en rätt fet bromskloss på att kunna dela lika i början. Men hm, jag kanske ska skriva lite om hur vi gjorde i början också? Hatade nämligen såna här listor när alla hade det helt supergött med fördelningen och jag ammade och trodde att vi aldrig skulle kunna dela på något. Vi får la se hur det utvecklar sig. Let's go!

BEBISNÄTTER:
När jag ammade hade vi ingen direkt uppdelning mer än att jag ammade och K bytte alla blöjor. Om det behövde vankas runt i lägenheten så var det nog mest K som gjorde det tror jag. Ehum.

Nu har vi en strikt uppdelning att den som nattar har natten, dvs tar alla uppvak och så vidare. Vi har definierat att natten pågår till 06. Sen tar den andra över, och den är också den som tar F hela morgonen + går med honom till förskolan.

NATTNINGAR:
Så länge jag ammade nattade jag varje natt utom de gånger jag var på galej. Då kunde ibland K natta med flaska, ibland fick jag åka hem. Sen jag slutade amma så nattar vi varannan natt.

FÖRSKOLA:
Hämtar/lämnar varannan dag. Jag lämnar måndag + onsdag samt varannan fredag, hämtar tis + tors + varannan fredag. Den som lämnar har alltså F på morgonen och "tar" honom sen när man kommer hem från jobbet (runt 17.30) + nattar. Den som hämtat honom fixar middag samt röjer i kök och lägenhet när den andra nattar.

VAB:
Varannan dag så långt det går. Man har vab-jouren på den dagen man ska hämta.

STÄD:
Alltså, jag lackade ur någon gång och sa att vi ska fixa ansvarsområden. Så det är lite uppdelat, typ att K har badrum, tvätt och dammsugning medans jag har kök, blommor, plock och en massa annat. Jag vet inte om det funkar så bra, tycker mest att vi fortsätter med att städa/röja/fixa när båda kan. Fast jo, lite mer ansvar för ens område tar vi ju.

MAT & DISK:
Som sagt, den som hämtar på förskolan fixar maten och röjer. Som vi förhoppningsvis planerat på söndagen innan. Går sådär med det ibland, men men. Storhandling sköter jag, småhandlingen tar man på vägen från förskolan. När jag var föräldraledig hade jag nog aldrig maten klar tills K kom hem, tror knappt ens någon hade börjat med den innan den andra kom hem? Då var det också vanligast att den som var föräldraledig lagade mat, för man var trött efter en hel dag med barnet och behövde göra något annat. Alltså laga mat.

TVÄTT:
Innan vi fick barn och egen tvättmaskin tvättade K 9 gånger av 10. Sen började jag tvätta 9 gånger av 10. Nu är det Ks ansvar, och då får jag ofta tjata lite på att det är smart att tvätta innan tvätten rinner ut över golvet från den överfulla tvättkorgen. Så K tvättar 9 gånger av 10 igen, men jag får ofta påminna. Tycker jag.

RÄKNINGAR/RÄNTOR/EKONOMI:
K betalar räkningarna från vårt gemensamma konto. Jag sköter det mesta andra. Vi har inte delad ekonomi, men ett gemensamt konto samt ett sparkonto (som egentligen är ett buffertkonto) samt ett ICA och Coopkort med pengar på som vi handlar mat för. Vi måste verkligen börja spara till F också, har ångest för att vi inte gjort det ännu. Vi har väldigt olika lön, så vi betalar % del av räkningarna typ.

ÖVRIGT:
Vårt upplägg funkar skitbra. Vi tjafsar nästan aldrig om småsaker i vardagen kring F eftersom vi har sån sjukt strikt 50-50 uppdelning på allt. På helgen har man en sovmorgon var och så vidare. Däremot så leker K mycket mer med F och "har" honom mycket mer när båda är lediga, då jag far omkring och fixar med massa praktiska saker här hemma.

lördag, februari 13, 2016

men jag kämpar på.

I stort sett all vaken tid jobbar jag. Så har det varit de senaste två veckorna, om man tar bort tiden då familjen äter och hänger innan F ska sova. Samt att jag pausat på lördagar. Det är lite extremt och inte så nyttigt. Dessutom har jag varit förkyld och F har sovit ganska stökigt en period, haft mycket mardrömmar och sånt. Kombinationen av detta är inte helt strålande. Inte heller att jag drack vin förra fredagen hemma, var på middag med vin i lördags och åt tapas och drack vin i måndags.

Jag får skärpa mig, det vet jag. I torsdags morse grät jag till frukosten för att F vaknade med feber, det var min vabbdag och jag fick ställa in sju möten (!). Dagen efter skulle jag på begravning, men då skulle K till Köpenhamn så jag riskerade att inte ens kunna gå på begravningen. Som tur är kunde en vän komma och ha F några timmar medan jag tog taxi till begravningen och åkte hem direkt efteråt. Det var jävligt fint att få vara där, att få säga hejdå och tack för allt hon funnits i mitt liv.

Sen kollade jag inte jobbmailen på 24h, vilket var otroligt svårt just då men väldigt välbehövligt. Imorse skummade jag det 30-talet mail som dundrat in under gårdagen och insåg att ingen dött trots att jag var ledig. Bra.

Det tråkiga med att F är sjuk är ju att vi skulle ha åkt till mina föräldrar i helgen eftersom K är bortrest. Men min pappa ska inte bli sjuk, så det sket sig liksom. Vi är ensamma hemma alltså, jag och F. Det är mysigt men också väldigt påfrestande eftersom han är aningens sjuk och i en väldigt jobbig period sen typ... i förrgår? Så det hör säkert ihop med sjukan, men ändå. Minsta lilla motgång gör att han bryter ihop till ett litet vrak och bara gråter och mässar "ja e lessen mamma, ja e lessen". Jo, jag märker det. Men ibland måste jag få kissa, eller laga mat eller ta en kopp kaffe. Eller låsa dörren när vi ska gå ut, eller försöka övertala barnet att det ÄR bra med vantar när det är -5 utomhus. Han har mer eller mindre brutit ihop så fort jag gått ett par meter ifrån honom idag. Jag vinner inga pris för världens bästa förälder under dessa omständigheter. Men! Jag har lyckats klippa honom samt att vi var i Aspuddsparken i fem minuter. Under dessa minuter hann han bryta ihop av följande anledningar:
- Han hade vantar på sig
- Han ville inte se djuren utan leka
- Jag gick till fel lekplats
- Vid rätt lekplats blev han kall om händerna
- Jag försökte få på honom vantarna

Det är inte lätt att vara liten eller stor. Nu ska jag äta fruktsallad med jordgubbar som varken är ekologiska eller svenska.  

söndag, februari 07, 2016

thailaaaand.

Sitter ju aldrig vid datorn utan att jobba nuförtiden, vilket gör att saker jag tänkt blogga om för hundra år sen aldrig blir av. Ska jag berätta lite om vår resa kanske? Vi säger så och skiter i att det är 1,5 månad sen vi kom hem. Känns som tre månader sen, minst.



Vi var alltså i Thailand, Khao Lak. Bodde på Fritidsresors bamsehotell Mai Khao Lak. När jag började kolla hotell så var ett kriterie att det INTE skulle vara bamsehotell. Kriterierna i övrigt var:
- Någonstans i Thailand där allt går som smort med flygresa, transfer och så vidare. Det vill säga charter.
- Men inte på Phuket-halvöns vanligaste stränder, vi har redan varit där.
- Hotellet skulle ha barnpool för de minsta
- Schyssta rum
- Ligga vid en lugn strand.
- Ha massa restauranger på stranden eller i närheten (de har ju rensat mycket stränder från sånt)
- Bra recensioner
- Vara lugnt
- Minst 4-stjärnorshotell
- Fin strand

Och då var det typ det enda hotellet jag hittade till vettigt pris. Det blev skitbra. Enda hotellet på stranden, vi åt alla måltider bland det tjugotal restauranger som fanns vid stranden, det var lugn och ro (så lugnt det kan bli på ett barnhotell) och F älskade att träffa Bamse varje dag. Flygresan dit och hem gick för övrigt sjukt smidig, vi var helt förvånade över att vi kom undan så lätt. Att flyga tolv timmar med en snart-tvååring i knät är liksom inte ett helt härligt utgångsläge. Hotellet låg cirka 15 min norr om Khao Lak så det var verkligen in the middle of nowhere. Hur bra som helst!



Jag ville att vi skulle ut och åka båt ut till typ Similan Islands som alla pratar om, men efter långa diskussioner och avrådan från guiderna att åka så långt med ett litet barn utan att ens vara säkra på att komma i land på vissa turer så struntade vi i det. Vi åkte på en sån barnutflykt istället till en strand typ femton minuter med speedboat bort. Det var lagom. Och så åkte vi in till Khao Lak en dag, och en dag åkte vi till den lokala marknaden.





Och en dag åkte vi till White Sands beach som skulle vara sjukt vacker. Det var den! Men resterande tid hade vi det rätt gött på hotellet. Badade i poolen, badade i havet och upprepade i all oändlighet. Vi hade sovpasset med F varannan dag. Varannan dag var alltså jag med F på rummet mitt på dagen då han sov och jag typ... läste bok och sånt. Varannan dag så låg jag själv på vuxendelen av stranden (ÄLSKART!) och läste eller lyssnade på podd och försökte bättra på den lilla solbrännan som fanns.


Vi höll oss ju annars mest i skuggan, vilket var rätt skönt, men det gjorde inte underverk för solbrännan direkt. F älskade att vara i Thailand. Han trodde han kunde simma själv och var sur på oss för att vi var i närheten av honom hela tiden. Han hade också som hobby att springa rakt ut i havet eller bara rent generellt springa runt som en tok. Det var emellanåt lite utmattande. På kvällarna hade vi alltid med oss iPaden så han fick se film när vi åt, för vi var inte riktigt bekväma med att ha honom springandes omkring i mörkret. Han åt inte så mycket förresten, barnet. Han drack oändliga mängder med bananashake (endast, fyfan vilka mördarblickar vi fick om vi valde en annan frukt) och ris. Ibland lite kycklingspett. Och frukt. Och välling då. Resten ratade han, men han överlevde gott ändå.



Just nu känns ju resan som sagt otroligt avlägsen, men det var väldigt fint att vi kom iväg. Barnet höll sig ju friskt också, bara en sån sak! Men det var också väldigt skönt att komma hem.

måndag, februari 01, 2016

sak jag blir helt skräckslagen av:

När personer som fick sitt första barn efter mig nu redan har fött sitt andra barn. Typ prinsessan Madeleine. Jag är lika delar panikslagen och fascinerad.

söndag, januari 31, 2016

ungefär lika upprörande som Making a murderer.

Såg alla tre avsnitten av Dokument Inifrån: Experimenten igår. Om stjärnkirurgen på Karolinska Institutet ni vet. Herregud så otäckt och frustrerande och irriterande. I klass med Making a murderer, minst. Och om man slår ihop dokumentären med det här reportaget i Vanity Fair så framstår ju människan som ganska extremt otäck?

måndag, januari 18, 2016

vecka tre.

Jaha, måndagen är nästan över men det är ju ändå RAFFLANDE spännande att veta vad jag ska göra denna veckan, eller hur? Visste väl det.

Måndag. Lämnade på förskolan och sen jobbade jag. Är fortfarande ny på jobbet men lär mig cirka tretusen grejer varje dag, vilket känns fint. Hatar att vara ny, samtidigt som det är en härlig kick när man sen känner att det går bra. Ska se ett avsnitt av The Americans strax tror jag.

Tisdag. Möten och måste förbereda en jävla massa saker. Ska hämta på förskolan, laga middag och hinna träna. Packa väskan. Duscha också. Viktigt att komma ihåg.

Onsdag. Flyger till Oslo och har möten på kontoret hela dagen. På kvällen är det middag med mina kollegor där, gillar sånt.

Torsdag. Ska hänga hos våra byråer hela dagen. Flyger sent flyg hem så jag är väl hemma igen runt 21 eller så. Man blir lite knäpp under jobbresor tycker jag, det blir så jävla extremt mycket jobb-jobb-jobb och sen kommer man hem och är trött som en klubbad säl och lite dum i huvudet.

Fredag. Ska båda hämta och lämna på förskolan och hinna med fem möten däremellan. JORÅSÅATTE. Det blir bra. Mysa med familjen och packa lite på kvällen.

Lördag. Hämta bil sju trettio, packa in familjen, köra till mamma & pappa på landet, ha kalas för mitt brorsbarn. Vi ska sova kvar allihopa, vilket blir väldigt intressant ur en logistisk aspekt. Mina föräldrar bor i ett hus på typ 100 kvadratmeter och sjukt dålig planlösning, plus en friggebod på 12 kvadratmeter. Sex vuxna och fyra barn ska snarka ikapp. Mamma tycker detta kommer bli "jättebra!"

Söndag. Packa ihop, köra hem. Kanske hinna storhandla, behöver träna. Slappa lite också, kan man ju hoppas.

Sjukt fullspäckad vecka, kommer behöva semester veckan efter. Men det går väl inte.

fredag, januari 15, 2016

"A-M dog idag."

Sms:et från mamma kom klockan 16.50. Jag stod i hissen i vårt hus och började gråta på en sekund. Ringde på ringklockan på dörren och både F och K såg lite förvirrade ut över att jag grät och samtidigt sa "Grattis på födelsedagen F!" och pussade halvt ihjäl mitt nu tvååriga barn. "Hon dog" sa jag till K.

Det var inte oväntat. Snart 96 år gammal och senaste halvåret har varit så himla förvirrat. Vi har sagt att det gått utför. På sjukhus sen några dagar tillbaka. Hon ringde mig av misstag för ett par veckor sen och jag tänkte att jag skulle ringa tillbaka och prata lite någon dag. Jag hann aldrig det.

Har skrivit om henne förut. Att hon är den person jag vill vara när jag blir gammal. Den som är nyfiken på allt. Som blir gråtfärdig av lycka över att få en laptop på sin 90-årsdag. Som varit den första av alla jag känner som skaffade bredband.

När jag fyllde trettio skickade hon mig ett tjock paket. Hon hade sparat alla brev jag skickat till henne när jag var åtta, nio, tio, elva år. Och så fick jag dem, som trettioårspresent. Antagligen en av de finaste presenterna jag kommer få i livet.

Hon var det närmaste jag hade en mormor efter att min riktiga mormor dog.

Vila i frid fina du, jag kommer fortsätta att berätta om dig för alla jag känner. Jag kommer berätta för F om dig och visa bilder på när hon håller om dig. Jag kommer berätta om din inställning till livet, dina skratt och din värme.

Som jag saknar dig, redan.

måndag, januari 11, 2016

spännande liv.

Som småbarnsförälder är en ju ofta ganska begränsad när det kommer till spänning i vardagen. Man får liksom hålla till godo med saker som att att gå och lägga sig med vetskapen att barnet KANSKE är på väg att få lite feber och eftersom det är min vabbdag imorgon så KANSKE jag måste vara hemma. Därför har jag redan gått igenom morgonens jobbdag och kalkylerat vilka möten som kan bokas om och när jag ska få tid att göra presentationen till onsdagens möte. Och sen i hjärnan bokat om stora delar av resten av veckan på grund av eventuellt bortfall av jobbdag imorgon.

Eller så vaknar barnet imorgon utan feber och allt bara rullar på. Fast med en viss lättnad, lite som att ha överlevt ett bungyjump-hopp.

Ja ni fattar. Spännande som fan.

söndag, januari 10, 2016

maskiner i hemmet, en rafflande historia.

Sen jag flyttade hemifrån, vilket nu är femton år sen, har jag endast köpt* en enda mackapär för hemmet: en diskmaskin. Det är visserligen bland det bästa jag köpt, och den dagen den ger upp kommer vi omedelbart att köpa en ny. Men allting annat? Fått ärva. När jag flyttade hit så fanns min familjs avdankade produkter redan i den lägenhet jag flyttade till: micro, dammsugare, strykjärn och så vidare. Sen flyttade jag ihop med K och vi tog det bästa av våra ärvda prylar vilket visade sig till största del vara mina saker. Dessa grejer funkar fortfarande, vilket är helt sjukt när man tänker efter. Skulle gissa att vår dammsugare är tjugofem år gammal. Funkar perfekt! Vår elvisp var en gammal rackare från mormor, har visserligen funkat alldeles perfekt men hade till exempel inte såna degkrokar. Och när jag började baka mer bröd så tyckte jag att det vore fint att ha. Önskade mig därför en ny elvisp och fick en. Då råkade jag sätta visparna i fel hål och de gick inte att få ut. Jag fattade dock inte detta, utan reklamerade varan och fick en ny. Först efteråt insåg jag att jag ju fick skylla mig själv. Någon vecka senare så gjorde jag det igen, fast lite mer avancerat: jag stoppade mormors gamla vispar i den nya maskinen. Och där sitter de än, som berget. Vispen fungerar visserligen, men det är rätt bökigt att göra rent en elvisp där visparna är fast i maskinen. Kan ju inte heller använda degkrokarna, och kan inte heller använda mormors gamla fina sextiotalsvisp eftersom de visparna ju sitter i den nya maskinen. Såhär har vi haft det i snart ett år. Tills jag idag insåg att detta ju är vansinne, jag KAN ju faktiskt köpa en ny? Klickade därför precis hem en dyr och fin, som jag ska passa mig jävligt noga för vilka vispar jag sätter i vilket hål. Har nu en blandning av känslorna: FYFAN-VAD-SMART-JAG-ÄR (vilket verkligen kan ifrågasättas med tanke på historiken) och ONÖDIGT-KÖP-VI-HAR-JU-EN-FUNGERANDE-ELVISP. Nåja, detta blir nog bra. Måste bara akta mig för de där jävla hålen. 





* Vi har fått ett par saker som andra tycker att vi borde ha, t ex en matberedare, en handdammsugare samt att vi hade flytet att få (!) sprillans ny tvättmaskin och torktumlare nu när vi flyttade senaste gången. 

onsdag, januari 06, 2016

best of 2015.

(2015 blev mitt sämsta bloggår sen jag började, vilket också innebär sämsta best of-inlägget någonsin. Nåja.)

18 januari.
Blev förvånad när jag insåg detta, men inatt är det första gången sen F föddes som jag ska sova utan honom i samma hus/lägenhet. Så märkligt på så många sätt. Innan jag fick barn skulle jag antagligen ha sagt "ETT ÅR??!!!???"

6 februari.
Det här hör ju kanske också ihop med att jag är en rätt dålig lyssnare. Men ptja, bloggen heter ju inte egoegon utan anledning så att säga.

23 februari.
F åt en näve grus för första gången i sitt liv, en milstolpe.

7 mars.
Jag försöker att inte tänka för mycket på hur hemskt detta är, men det sipprar ju igenom. Vi hittade en enda helg under hela våren 2015 som vi alla kunde och mitt "jag vet, vi åker till Berlin!" blev att vi bokade en resa till Amsterdam och världens jävla finaste lägenhet på airbnb. Fem vänner i Amsterdam. Kan inte gå fel, kan man ju tycka. Tills strejken först ställde in vårt första flyg och sen även det flyg vi bokade om till. Inget Amsterdam.

21 mars.
- Men åh, hej E!
- Hej!
- Hur mår du? Är du förkyld eller är det för att du är i småbarnsåren som du ser lite ja, annorlunda ut mot tidigare?
- Jag är inte förkyld.
- Nej du ser. Småbarn gör sånt med en. Varsågod och sitt, hur ska vi klippa idag då?

23 maj.
Barnet är förkylt och i en klätterfas. Han ska upp på allt och klättrar tydligen med näsan för helvete vad mycket snorspår det är. Överallt. K beskrev det som att bo i en snigelfarm.

7 juni.
Fått nya träningsprogram som heter "postgraviditet" och det känns emellanåt så jävla förnedrande att 1,5 år efter förlossningen kämpa på med det andra gör 6 veckor efter förlossningen. Hej, min kropp är värdelös!

24 juli.
Har saknat dem så pass att det ändå var helt okej att barnet vaknade kl 04.30 imorse och sen vaknade varje kvart fram till 06. Då blev han förbannad för att jag inte ville läsa saga för honom och dängde en bok i huvudet på mig.

11 augusti.
Har jag berättat att jag var full i fredags? Inte? Då får jag väl göra det då.

21 augusti. 
Nu ska jag prata korv på internet inför cirka 100 eller 200 personer.

19 september.
Hade räknat med att lugnt strosa omkring på Coop och njuta av storhandlingen utan resten av familjen. Det gick ju också sådär eftersom jag var så speedad efter parkeringshuset att jag nästan har minnesluckor från storhandlingen.

1 oktober.
Barnet avbryter spontant sin lek, går fram och ger mig en kram och utbrister "äska* mamma!" och fortsätter sen leka. Jösses.

19 november.
K sms:ade att barnet behövde ny antibiotika, den tredje för den här hösten, och att vi blivit ombedda att hålla honom från förskolan i två veckor till. Han har redan varit hemma två veckor. Ville gråta. Grät inte.

7 december.
Ja, nu är jag ju på den där varma stranden jag skrev om.

måndag, januari 04, 2016

när en bloggar dåligt så får en beskriva vad hen gjort för att få fart på skrivandet, helt enkelt. [känt ordspråk]

Vi ville hänga med inte skyldig och så ville vi gå på bio, så vi slog två flugor i en smäll och anlitade henne som barnvakt i lördags. Det var andra gången jag var på bio sen F föddes. Vi såg nya Star Wars-filmen och jag älskar Star Wars och allt var liksom bara göttigött. Tills det var en kvart kvar av filmen. Då gick brandlarmet, alla fick utrymma och så var det bara att gå hem.

Alltså. Va fan! Känns jävligt bakfram att ordna barnvakt igen för att sätta sig i en biosalong och se två timmar film vi nyss sett för att få se slutet. Känns helt fel att googla sig fram till slutet bara för att veta hur det gick. Sjukt svårt att veta hur vi ska lösa detta gigantiska problem.

I söndags åkte jag till Ikea och tog med mig lördagens barnvakt som blivit kvar hos oss eftersom hon är så bra sällskap. Lyckades på något märkligt sätt få med mig allt jag skulle ha och bara spontanköpa riktigt bra saker. Har antagligen aldrig hänt förr. Eftersom vi hade en bilpoolsbil dagen till ära passade vi på att äntligen åka ut till Erika på Färingsö där F sprang ett maraton runt i deras fina hus. F har kommit in i någon helt speedad fas sen vi kom hem från Thailand. Det finns typ hur mycket energi som helst i hans lilla kropp, han springer hela tiden och är sprudlande glad och snackar sönder ens öron tills allt blir kris och katastrof på en halv sekund. Och då är det verkligen en rejäl jävla kris. Vi reder ju oftast ut dem, även om det involverar att jag diskret gråter litegrann samtidigt som barnet ligger och vrålar mitt på golvet i Liljeholmens galleria.

fredag, januari 01, 2016

en ny nyårsdag.

Förra året var vi så himla slitna eftersom barnet hade varit vaken cirka halva natten. Den här gången sov han som en stock från klockan 20 till klockan 08. Det har inte hänt på hundra år eller så. Jag som skulle ta morgonen var YTTERST tacksam över detta. Tyckte jag var ganska pigg och fräsch och så vidare, tills vi väckte pappan i familjen runt 10. Då skulle jag bara blunda lite och vaknade igen 1,5h senare. Sen lekte vi, dag-nattade barnet som vägrade mat som vanligt nuförtiden, såg två avsnitt av Happy Valley och åt gårdagens nyårsmiddagsrester till lunch. Väckte barnet, hade tredje världskriget för att få på vintervantarna, gick till matbutiken och handlade mat som barnet tycker om (pasta, köttbullar, bananer, blodpudding och lingonsylt). Lekte i en lekpark. Gick hem och sa vad vi skulle göra bättre/mer/börja med 2016 som vi inte gjorde 2015. Nu har vi nyss ätit slut på resterna från gårdagens middag, F spelar spel på sin iPad och vi säckar ihop lite i soffan. Denna nyårsdag får hundra gånger högre betyg än förra årets. Älskar att slappa-hänga-göraingenting med min familj. Samt när barnet sover längre än till 07.