välkommen kalle-fredde!

Sen i söndags har vi ett nytt husdjur. Eller vi har kanske haft husdjuret längre, men det var i söndags han kom till vår kännedom så att säga. Då vinglade han till under köksbordet och har sedan dess förgyllt vårt vardagsliv. Mellan måndag och onsdag bodde han i badrummet och surrade lite trött när vi tände lamporna. Nu har han somnat i köket uppe vid taket. Han ser ut att ha det fint där. K önskar att han överlever till våren, själv har jag mest ägnat tankeverksamhet åt att fundera ut ett bra namn. Vi har diskuterat Bertil, Freddie-Flyfly, Peter, Egon (!) men har just nu enats om Karl-Fredrik. Frågan är bara vad han äter. Med tanke på hur mycket han gillar badrummet så chansar vi på duschvatten. Och bajs! tillägger K.

onödigt vetande om egon, del 6.

Jag är dålig på höger och vänster. Riktigt dålig. Att t ex säga Sväng höger här! när jag kör bil kan innebära livsfara. Tror det hela har att göra med att min vänsterhänthet krockar med normen om att handen man gör allt med är den som är höger. Höger borde alltså vara åt vänster. Eller så har jag dålig koll på riktningarna helt enkelt, utan vidare fördjupning.

knarkararmen, dag elva.

Live från jobbet med en knackig mobilkamera. Det gör faktiskt ondare nu än i början, mer som ett riktigt blåmärke så att säga. För övrigt har det magonda omvandlats till en förkylning. Men eftersom jag är tjej så är jag på jobbet ändå. Hade jag varit man skulle döden antagligen vara mycket nära.

ännu fler frågor.

Från Torgnysdotter.

10 Första
Första bästa kompis Tvillingarna E & E. Vi var ungefär sex år. Sa jag att jag var ett osocialt barn?
Första bil "Fick" pappas gamla gröna volvo 240 kombi utan servostyrning, samt även en gammal snorgrön automatbil som var ful som stryk precis när jag tagit körkort. Tackade vänligt men bestämt nej till båda.
Första kärlek Prins. Han var svartbrun, skittjock och shettlandsponny.
Första husdjur Lite guldfiskar och guppys. Minns faktiskt inte vad som blev av dem.
Första semester Tydligen till Norge när jag var ett år.
Första jobb Om man bortser från sommarjobbet hos pappa som bestod av att klyva ved så var det att sälja lotter på ett tivoli utanför Uppsala.
Första köpta skiva Minns ej. Den första skivan jag fick var Happy Nation (Ace of Base).
Första piercing Inga. Inte ens hål i öronen.
Första konsert Mora Träsk?

8 senaste
Senaste alkoholdrycken Igelkottsvinet.
Senaste bilfärd Taxi från akuten hem.
Senaste filmen du såg Benjamin Buttons otroliga liv.
Senast ringda telefonsamtal Till mamma.
Senaste bubbelbadet Minns icke.
Senast spelade CD-skiva Best of 2008-skivan från James.
Senaste gången du grät I torsdagskväll.
Senaste måltiden Värmde nyss lite klyftpotatisar med salt och så ett glas vatten till det.

6 har du någonsin
Dejtat en av dina bästa kompisar Nej?
Blivit arresterad Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet Jo.
Fastnat med blicken i någons urringning Säkert.
Sagt att du älskar någon utan att mena det Nej.
Busringt till någon Ja.

7 saker du har på dig
1. Ulltofflor
2. Svarta mysmjukbyxor
3. Blå tisha
4. Brun kofta
5. BH
6. Trosor
7. Randiga strumpor

6 saker du har gjort idag
1. Plockat ur diskmaskinen.
2. Plockat i diskmaskinen.
3. Plockat ur diskmaskinen.
4. Redigerat foton.
5. Promenerat.
6. Kollat på möbler på Stalands.

5 favoritsaker utan rangordning
1. Tofflorna.
2. Lypsylen.
3. Vår lägenhet.
4. Ipoden (Kurt).
5. Diskmaskinen.

4 personer du kan berätta allt för
K.

3 val
Blått eller rött? Blå.
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Choklad.

2 saker att göra innan du dör
1. Ha en egen trädgård.
2. Se till att jag inte blir bitter. Verkar alldeles för lätt.

1 sak du ångrar
Ett par acne-jeans. Bara använt en gång.

4 personer du vill ska göra samma blogginlägg
Erika
Linda
Emmama
Annaluna

snart i soporna.

fyra år senare.

Mitt i varsitt glas vin kom vi på vilken dag det var.
Fyra år sen vi hade vår första dejt.

två biljetter till knappen, tack.

Mycket populärkultur nu. Men vi såg Benjamin Button igår. Som alltid är jag lite skeptisk till sådant som hyllas sådär fasligt okritiskt, det brukar aldrig vara bra i längden. Som terracottafärgade fondväggar ungefär. Men jag vet inte om det var min sinnesstämmning som gjorde mig mer mottaglig, men jävlar vad det var bomull för hjärtat. Jag grät inte. Skruvade inte på mig i stolen. Kollade inte klockan. Bara njöt.

det är kul att svara på frågor.

Bokenkät från Bokhora, bättre sen än aldrig.

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Ingen, tyvärr.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Har inte överdrivet många utan av någon. Men 10 st Selma Lagerlöf, 5 st av Leffe GW, Anne Holt, Unni Drougge.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Hm, den senaste boken som riktigt fastnade i min hjärna som måste-läsa-bok var En halv gul sol. Vet att torgnysdotter tipsade om den för en halv evighet sen, plus att jag sen nästan uteslutande hört gott om den. Nu är den läst.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Gav bort Tusen strålande solar i julklapp och personen som fick den sträckläste den, så man kan nog säga att det var ett bra mottagande.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Nej.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Den osynliga väggen av Harry Bernstein.

different but same same.

Har lovat att berätta vad jag tyckte om En halv gul sol. Har faktiskt ingen lust med det, egentligen. Orkar inte fundera över vad jag tycker eller vad jag ska skriva, men kanske blir det till och med bättre och ärligare. Oavsett så får ni nöja er med att jag tyckte det var en av de mest lättlästa böckerna på mycket länge trots de 700 sidorna. Det känns som att den som gillar A thousand splendid sun/Tusen strålande solar gillar En halv gul sol. Inte bara för att det handlar om människor som plötsligt lever i krig i länder där man tidigare hade väldigt dålig koll både på kriget och landet, utan även hur nyktert och osentimentalt det är berättat och flytet och allt som gör tillsammans att böckerna är så lättlästa. Sådärja. Duty fulfilled liksom.

nu valde jag ändå den snälla bilden.

Dagens version av knarkararmen är lite skräckinjagande. Den ser förjävlig ut helt enkelt. När jag var hos läkaren idag frågade jag lite by the way om det var något farligt att armen såg ut sådär efter ett enda stick. Han sa Nej med tillägget Du träffade en sadistisk syrra helt enkelt. För övrigt vet de inte vad det är för fel på mig, kanske vet de mer imorgon. Ont gör det fortfarande.

som ett studiebesök om man bortser från smärtan.

Mitt i natten tyckte sjukvårdsupplysningen att jag borde åka in till akuten, för det verkade som att det var blindtarmen trots allt. Receptionisten på akuten skrev att det antagligen var blindtarmen utan att jag ens nämnt det själv, sjuksköterskan upprepade flera gånger hur troligt det var att det var blindtarmen och doktorn trodde minsann också att det var blindtarmen. Tills provsvaren kom, klockan 03 på natten. Inte blindtarmsinflammation. Kanske en fis som satt sig på tvären, eller en cysta/blåsa på äggstocken som brustit, eller en taskig muskelinflammation, eller något med lymfkörtlarna. I alla fall inget de kunde göra något åt just där och då. Blev ombedd att åka hem, sova lite, kolla läget idag och komma tillbaka om det inte blev bättre. Idag är jag trött, ser ut som en knarkare i armvecket efter blodproverna (inklusive svullnad och blåmärke utöver det som är synligt på den fina mobilbilden nedan) och har fortfarande känningar av skiten. Men dock inte lika farligt längre. Men det är jobbigt att behöva avgöra om man ska åka in igen eller bara hoppas på att vila sig i form är det bästa.

För övrigt var det ganska intressant att besöka akuten en lördagsnatt i Stockholm. Mycket blandad kompott av människor. Själv kvalade jag nog in under kategorin uteliggare med narkotikaproblem:

jag och andy.

Ringde mamma som har känningar av gallan ibland, även om hon tydligen aldrig haft såhär ont om man inte räknar den där veckan då mamma och pappa var nyförlovade för trettiofem år sen. Hon var som vanligt saklig och sa åt mig att äta ofet mat och ta hand om mig. Pappa körde den mer klassiskt oroliga stilen, precis som vanligt det med. Fick överrösta honom med Jagvetjagvetjagvet! när han högläste ur medicinboken från 70-talet om hur man kunde dö av blindtarmsproblem. Sen åt jag fiskpinnar och potatismos och ett berg av grönsaker (det stod som kostråd vid gallstensproblem i den där boken från hippietiden) som K ordnat åt stackars lilla mig. Därefter fick jag massage i ringtån av densamme enligt Torgnysdotters recept samtidigt som vi såg filmen Basquiat (very much sevärd). Så mådde jag bättre. Faktiskt. Även om liggande ställning fortfarande är mest behagligt. Men så fick vi för oss att kolla upp vad egentligen Andy Warhol dog av. Han dog efter en gallblåseoperation. Sicket sammanträffande.

snart inne på ett dygn med smärta.

Sjukvårdsupplysningen sa att det nog inte är blindtarmen eftersom jag får ondare när jag kurar ihop mig än när jag sträcker på mig, och blindtarmssymptom är tydligen tvärtom. Det är nog inte heller sushin jag åt igår eftersom jag borde ha spytt då. Inte heller förstoppning. Kanske är det gallan, och då finns det inte så mycket att göra än att hålla ut tills det blir bättre. Om jag inte får feber och mer ont. Imorse funderade jag på allvar att gå på yoga ändå. K muttrade Är du tokig? och bad mig somna om.

någon snackade om minus tio grader.

Det är för kallt ute för att orka gå ut på lunchen, så jag snor en utmaning från Emmama istället.

01. Stänger du av mobilen när du sover?
Nej, men jag har den alltid på ljudlös.

02. Vem såg dig senast naken?
Gissa.

03. Hur såg du ut på högstadiet?
Jag var lång och sanslöst smal (hade 25-36 i jeansstorlek) och var inte så jävla tjusig faktiskt. Gick från att ha långt hår till kort och klädde mig som jag tyckte andra var snygga, inte vad jag själv passade i.

04. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Som jag gör nu plus tjugo år.

05. Hur var du på dagis?
Eftersom jag var ett osocialt barn som inte gillade att leka med andra gick jag hos dagmamma istället för dagis. Där var det färre barn och så gick alla hem före mig så jag kunde leka när jag var ensam kvar. Jag är fortfarande ganska osocial faktiskt.

06. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Både och. Jag är inte den som blir polare med alla första dagen, men om man lär känna mig eller jobbar nära mig så är jag nog en bra arbetskamrat. Jobbar man praktiskt tillsammans med mig är jag nogrann men snäll. Jag är allmänt den som håller koll och känner mig ibland som en morsa på avdelningen som enbart innehåller manliga arbetskamrater.

07. Har du celluliter?
Någon säkert, men aldrig kollat efter ordentligt.

08. Biter du på naglarna?
Biter, river, pillar.

09. Har du något handikapp?
Nä.

10. Är du rädd för att få hängbröst?
Nä, men jag undviker dem ju gärna om jag har ett val.

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Aldrig funderat över. Det känns inte relevant.

12. Svär du?
Som fan hela jävla tiden.

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Jag är trevlig mot de flesta.

14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?
Det är lustigt det där hur man alltid är hetero eller homo. Jag tror nog egentligen att alla människor är mer eller mindre bisexuella, men själv ligger jag väldigt mycket åt det heterosexuella hållet på den bisexuella skalan så att säga.

15. Tror du på utomjordningar?
Något finns nog där ute, men jag vet inte om jag tror på utomjordingar i den form som man vanligast förknippar dem med.

16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
WOK! Kycklingwok med ris. Tröttnar aldrig.

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Inälvsmat och saker med mycket sås. Jag är ingen såsmänniska.

18. Har du blivit arresterad?
Nej.

19. Ljuger du?
Är skitdålig på att ljuga. Håller käften istället då.

20. Har du kysst en polis?
Nej.

21. Är du rädd för Securitasvakter?
De är obehagliga.

22. Har du någonting att dölja?
Självklart. Det har alla.

23. Vad har du på din nyckelknippa?
Nycklar till lägenheten, nycklar till cykeln, nyckelbricka till jobbet, nyckebricka till vårt hus, nycklar till förrådet och en ölöppnare.

24. Är du / har du varit gift?
Nä.

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Beror ju på anledningen, men eftersom vi inte har bil och tunnelbanorna går nästan dygnet runt så är det nog en ganska ordentlig anledning om jag skulle behöva hämta honom, så då: Ja.

26. Kan du laga cyklar?
Nej.

27. Kan du fixa med bilar?
Nej. Pappa kan. Good enough.

28. Brukar du köra om?
Om jag behöver så. Inte för skojs skull.

29. Kan du baka bröd?
Nej.

30. Vet du hur man frostar av en frys?
Jo, jag har sett mamma göra det flera gånger...

31. Vilken tvserie skulle du helst leva i?
SCRUBS!

sant eller falskt?

Hänger inte med i den här Liza Marklund/Gömda/Mia/Vafan-alla-heter-historien som det skrivs spaltmeter om. Orkar inte. Tycker dessutom att diskussioner kring sanning och icke sanning tenderar att bli obehagliga. Jag läste en bok en gång som fått en sjujävla massa kritik för att den inte var sann. A million little pieces/Tusen små bitar. Jag tyckte den var skitbra. Dels gillade jag sättet den var skriven på. Dels mådde jag illa, skrattade och grät om vartannat och det händer mycket sällan när jag läser. Om allt var hundra sant eller inte spelar liksom mindre roll då det som sagt var en jävligt bra bok.

Ps. Blondinbella skrev häromdagen om att hon inte ville läsa filosofi för att "Varför ska jag behöva ägna timmar åt att fundera över livsfrågor som ändå inte finns något svar på, där det inte finns något rätt eller fel." Även det Mycket Obehagligt.

mina fina vänner.

I min vänskapskrets ingår en kroppsterapeut och en hudterapeut. Mycket praktiskt. Kroppsterapeuten tar hand om min stackars stressrygg med jämna mellanrum, och från och med idag har hudterapeuten gett sig på ansiktet med en ansiktsbehandling. Fantastiskt var det, och välbehövligt. Behandlingen var en present till mig själv för att jag genomförde rotfyllningen. Jag skulle ju såklart ha genomfört den även utan belöning då jag är envis som en jävla åsna, men ser det som att jag åtminstone kan ta hand om min kropp fysiskt när jag inte är så duktig på att göra det psykiskt. Om inte annat är det bra mycket enklare.

tips till er.

Min kille bestämde sig för ett tag sen för att skriva minst ett blogginlägg om dagen. Skitbra tycker jag. Han skriver nämligen bra och roligt och tipsar om finfina saker och är allmänt världens bästa människa. Finns ingen anledning att inte börja läsa honom regelbundet. Sådetså.

tips till mig.

Jag har ätit havregrynsgröt till frukost mer eller mindre regelbundet i tre år snart. Innan dess hatade jag havregrynsgröt. Men så lärde jag mig att äta med linfrön, solrosfrön och lite hallonsylt eller äppelmos. Det var helt okej och magen mådde prima, så jag fortsatte. Men nu har jag börjat tröttna lite och skulle behöva variation. Vad kan man äta till havregrynsgröt som är enkelt och nyttigt?

hjärtlös?

Har skrivit om The Knifes storhet flera gånger. Kvällen då jag upptäckte låtarna från livespelningen var till exempel en mycket fin upplevelse. Jag satt själv här hemma med musiken på högstahögsta och dansade mig igenom hela lägenheten tillsammans med gåshuden. Nu har syster Dreijer eget soloprojekt under namnet Fever Ray och ska släppa skiva. Den kommer tydligen i mars. Här är singeln "If I Had A Heart" med magisk video. Jävlar. Fint som snus är det.

långbensspindel.

Idag invigdes den rosa mattan. Den funkade fint, trots färgen. Kanske för att den enligt nikes egna uppgifter är RÖD. Tjena! Det enda problemet var väl egentligen att den var på gränsen till lite för kort. Fick korrigera min plats på mattan hela tiden, vilket stör, men som säkert blir bättre när jag lär mig hur jag ska placera mig själv från början. Apropå längd kan jag även meddela att äntligen äntligen äntligen har jag någon annans åsikt om att det inte underlättar att ha sju meter långa ben när fysiska aktiviter ska utföras. Instruktören kommer nämligen fram till mig titt som tätt och säger du har ju långa ben så du har svårt att göra det här, du får göra det här istället. Idag skulle vi testa en position som bland annat kallas clownen. Aldrig testat förut. Såg livsfarlig ut. Skulle tydligen vara enkel. Om det nu inte var så att man har långa ben och kort överkropp, som jag. Instruktören meddelade att den här är nog ganska svår för dig eftersom du ju har så långa ben. Jo. Jag fick till och med avbryta övningen eftersom jag dessutom har mycket onda muskler i skuldrorna och då fick jag inte försöka mer. Tittade istället på när Linda klarade det hela galant. Hon är nästan lika lång som jag men är något mer proportionerlig så att säga. Hon beskrev efteråt mitt försök som att jag mest ut som en spindel liksom. Ungefär som jag kände mig med andra ord.

jag är rotfylld!

Halvt i alla fall. Rotfyllningsfyllingen kommer tydligen inte på plats förrän om fyra veckor, till en uppskattat kostnad av 2500 riksdaler. Idag rök 2900. Billigt nöje jag skaffat mig.

Kände mig som en byggarbetsplats när de satte igång med plast uppspänd över hela jävla ansiktet inklusive skyddsglasögon (!). Tvångstankarna var inte nådiga efter tandläkarens uppmaning om att jag inte fick bita ihop just nu eftersom du har en nål i tanden. Men det gick bra. Jag bet inte ihop och var förvånad över att det inte gjorde ont. Det gjorde inte ont! Inte för att smärtan varit det som gjort mig mest rädd, snarare min egna överdrivna skräckversion av hur det går till, men ändå. Att laga hål utan bedövning var ju bra mycket värre än det här, och det har jag ju gjort en sjuttiofem gånger eller så. Jag och bedövningssprutan är nämligen inte kompisar i vanliga fall. Idag var vi kompisar. Känner fortfarande inte min haka, läspar duktigt och är även bedövad i örsnibben.

Men jag är glad. Och stolt. I MADE IT!

hjälp barnen!

Nyheterna om vad som händer i Gaza bara fortsätter att strömma in. Att se de norska läkarna på plats rapportera känns i hjärtat. Enligt DN skickade en av dem ett sms förut med orden "Vi vadar i blod...Många barn. Gravida kvinnor. Jag har aldrig upplevt något så fruktansvärt". Även Carl Bildt verkar tagen av situationen enligt inlägg på hans blogg (som för övrigt är mycket intressant att läsa, oavsett vilken partipolitisk tillhörighet man har). Jag har verkligen dålig koll på varför situationen ser ut som den gör, men att de civila behöver hjälp är mycket lättare att förstå. Unicef känns som en mycket bra organisation (FNs barnfond!), och jag är glad över att jag är världsförälder. Jag kan inte hjälpa till att lösa konflikten, men jag kan åtminstone ge till med lite pengar som hjälper de som behöver det mest. Man behöver inte heller bli världsförälder, det går utmärkt att skänka ett engångsbidrag i valfri summa här.

Utifrån kommentarerna på det här inlägget så verkade ni inte så givmilda, så nu har ni er chans att bättra på ert rykte! När de avslutade Musikhjälpen berättade en av de ansvariga att hennes största ögonblick under veckan var när en hemlös kom och skänkte en hundralapp. Det ni. Kan en hemlös ge pengar kan du också göra det.

Uppdatering: Efter lite snabbt surfande bland bloggar om ämnet hittade jag det här inlägget som starkt ifrågasätter just den/de norska läkarna. Inlägget är intressant och jag gillar att medias agerande synas från flera sidor. Men, oavsett läkarens åsikter och baktankar och medias vinklade rapportering så kvarstår ju att civilbefolkningen faktiskt behöver hjälp.

dagens första sms, klockan 07:37

Hej Egon, påminner om en tid hos oss 2009-01-08 kl. 07:30. Mvh, TANDLÄKAREN.

Mindre än två dygn kvar.
Jag kan rotfylla, jag är inte rädd.

tre på mindre än en vecka.

Dagarna strax efter jul och nyår verkar alltid den bästa tiden på året för att läsa böcker. Sedan 2008 blev 2009 har jag hunnit läsa tre böcker, och hinner nog börja på en fjärde innan ledigheten tar slut imorgon. Först ut var nobelpristagaren Le Clézios Skattsökaren. Som balsam för läsögat och för hjärtat, framförallt om man som jag har en förkärlek för att läsa om spartanskt liv på tropiska öar. Fast denna typ av litteratur kräver nästan efterdiskussion för att nå sin höjdpunkt, och jag önskar att det fanns någon att diskutera boken med. Sen var det Leffe GWs Grisfesten. Jag har aldrig varit med om en författare som skriver så trovärdigt om polisväsendet. Nu återstår bara uppföljarna, sen har jag läst det mesta skönlitterära karln skrivit. Mycket ovanligt för att vara jag. Och så imorse då, när jag gick upp 07.45 i ett försök att vrida tillbaka dygnet lite, då läste jag ut Att tro på Mister Pip. Det verkar som att den hyllas här och där och lyfts fram som rekommendation i de flesta butiker jag sett den i. Jag tyckte om den. Det var en fin bok som la sig bra i magen. Dessutom handlar ju även den delvis om ett spartanskt liv på en tropisk ö. Men, jag måste hålla med om det recensenten i Svd skrivit: "Så synd att Lloyd Jones inte satte punkt trettio sidor tidigare." Nu tror jag att jag ska fortsätta med En halv gul sol.

onödigt vetande om egon, del 5.

Häromdagen köpte jag en yogamatta. Jag och L har nämligen börjat på yoga. Vi älskar yogan och instruktören men hatar snuskmattorna som alla använder. Så vi köpte varsin yogamatta på rea. Förra årets färg kostade halva priset mot årets färg. I övrigt identiska mattor. Tyvärr är dock förra årets färg ljusrosa och mörkrosa. Årets färg är rosa och grå. Bättre, men inte värt det dubbla priset för att klämma in lite grått. Det går säkert lika bra att yoga på rosarosa. Fast jag gillar verkligen inte rosa. Det känns inte riktigt bekvämt att ha den hemma. Men, vi ska nog bli kompisar på ett eller annat sätt.

kungen och jag.

Första gången jag såg Drottningholms slott annat än på foto var en varm söndag för tre somrar sen. Jag satt bakfull som en apa i baksätet på en bil påväg mot badstranden, samtidigt som jag funderade över om jag skulle kräkas i mcdonaldspåsen eller icke. Fick syn på ett slott och frågade, precis lika klokt som jag var illamående, Vad är det där för ett slott? Medpassagerarna skrattade åt mig, och jag lärde mig ganska snabbt var kungen bodde. Idag såg jag Drottningholm för andra gången. Uppskattningsvis 40 graders temperaturskillnad mot sist. Jag tappade känseln i tårna efter en halvtimme och slutade inte frysa förrän jag halvslumrat i sängen i två timmar tillsammans med vetevärmaren. Vi får fortsätta fota slottsträdgården i vår istället. Då skulle jag även kunna betala för att få fota i biblioteket inne på slottet. Det lär aldrig hända, men drömma går ju. Som vi gjorde på vägen därifrån om hur det skulle vara att se Kungen strutta omkring i bara kalsongerna eller att han skulle bjuda in oss på en öl så vi kunde få snacka lite skit med karln. När vi var hemma igen fick jag rapport om att vi missade Victoria med tjugo minuter eller så. Trist, hon är nog lika rolig att prata off the record med som kungen. Nästan i alla fall.

vad som hände med julklappen.

Det gick ju inte att spåra julklappen eller ändra adress på den eftersom paketet gick med post och fanns någonstans i postrymden, och det var minsann 10 dagars leverans, inte 4. Jag skrev ett fint litet reply på mailet från den vänlige Jeff om att vi reser bort nu, julklappen is no more, ni har redan tagit betalt för den och ni kan inte spåra den och ni har gett oss samma information på tre ställen som plötsligt inte gäller längre, and how do we make a complaint? Fick som svar att vi skulle få julklappen den 24 december och att pengarna inom fem arbetsdagar kommer att finnas på vårt konto igen. Bra kundservice trots allt, så vi struntade i att poängtera problemet med den 24 december i Sverige. Klockan 21.15 måndag 22 december, mitt i en svettig omgång av Rock Band i ett litet hus nära havet, ringde Ks telefon. Det var en budkille som stod utanför vårt hus i Stockholm och vill bli insläppt för att kunna leverera julklappen. Eftersom det är omöjligt att komma in i vårt hus utan nyckel eller porttelefon fick vi surt som fan be budet att vända. På julafton gav vi istället bort ett kuvert med årets bästa rim på (rimmet började med "Helvete! Paketet innehåller ingenting!") och i fanns en liten liten förhandstitt. Mamma och pappa blev glada. Nästan en vecka senare var det måndag och vi var hemma igen. K ringde budet för att be dem att köra ut paketet. De kunde inte komma på måndagen, men skulle komma på tisdagen. En timma senare ringer de igen och vill att K kommer ner och hämtar paketet som finns utanför vårt hus. Noll rätt, men nu har vi åtminstone julklappen. Tyvärr blev fotona lite mörkare än väntat, vilket inte känns speciellt kul när man suttit i timtals med redigering och fix och tricks. Men, de kommer att bli glada ändå. När de nu får den, för även om vi har köpt ett stort vadderat kuvert för att skicka det till dem känns det nästan dumt att skicka det med post med tanke på hur det gått hittills. Fast vem vet, om vi stoppar det på lådan kanske de också får det leverat personligen med bud?

skorna.

Trots att jag fryser nästan dygnets alla timmar gillar jag att det är kallt ute. Bland annat för att jag kan ha skorna jämt hela tiden. Älskar.

finast hösten 2008.

(inte för att den kom hösten 2008 utan för att den bodde i min ipod då och spelades gång på gång på gång.)