är ganska tacksam ändå.

Det jag verkligen älskar med att vara föräldraledig är att inte behöva bry sig om klockan. Att inte behöva ställa väckarklockan på kvällen innan jag somnar, att gå efter bebisens egna klocka dagtid istället för den jag är van vid. Det gör mig gott. Jag är avslappnad och lugn.

Igår satt jag på en bänk i skuggan och åt en glass. F sov i vagnen och jag ville inte gå hem. Bredvid mig satt en herre som började småprata. 45 minuter senare sa vi hejdå. Jag vet inte vad han hette, men han berättade att han var pensionär och tog hand om sina barnbarn eftersom de miste sin mamma när hon dog i cancer en vecka efter att hon födde tredje barnet. Vi pratade även 40-talister och feminism och sverigedemokrater. Och vad tacksam jag kände mig när jag gick hem sen. Att ha tid att sitta ner och prata med en helt okänd person så länge. Plus i kanten också för att den här föräldraledigheten gör mig mer social än någonsin. Innan F kom till världen hade jag fått en lätt ångestattack bara av tanken på att prata länge med okända personer.

Är det ett barn och en föräldraledighet som äntligen ska göra mig bekväm med att mingla? Återstår att se.