är jag osynlig?
Tror alltid att folk aldrig minns mig. Har vant mig vid den tanken så pass att jag till och med anpassar hur jag pratar med bekanta för att de ska förstå vem jag är. Om jag är osäker på om de verkligen minns mig alltså. Och antalet gånger människor säger "Men tjeeena K, läget?" till K och "Hej, trevligt att träffas" till mig trots att vi träffat personen tidigare tillsammans? Har tappat räkningen. Idag hände det igen. Hen stoppar K på gatan och vill bara säga hej. Hen vänder sig om mot mig och sträcker fram en hand och presenterar sig. Hur många gånger K träffat personen? En gång. Hur många gånger jag träffat hen? Två.
Alltså. Wtf?
3 kommentarer:
Åh, samma för mig. En kompis till min brorsa kunde inte för sitt liv minnas mig och sträckte fram sin hand för att presentera sig varje gång vi träffades. Varenda jävla gång. Till slut väste jag: jag heter Kattis och är Kristoffers syster, precis som alla andra gånger jag presenterat mig för dig.
He he. Lite tryckt stämning i någon minut, men han har aldrig glömt vem jag är efter det.
Så känner jag också. Och speciellt på folk som en känt eller varit bekant med tidigare som slutar att hälsa och när de väl gör det är det som att det är första gången vi ses eller att de glömmer ens namn och en bara tänker vad är det för fel på dig?! Eller vad är det för fel på mig.
katta: BRA sagt hörru. Jag har det på så många olika människor att jag ibland bara orkar säga "Jag tror vi setts förr, har vi inte?" och låtsas sakta minnas samtidigt som den andra står som ett fån. Ibland så hälsar jag bara som om vi aldrig setts.
therese: åh sluta hälsa, den är jobbig. Uff.
Skicka en kommentar