måndag, oktober 02, 2006

farväl falkenberg.

Antingen går du innan filmen nått halvlek, eller så sitter du kvar tills eftertexterna har passerat. Det är en konst att kunna få en skakig handkamera med oskärpa till knivskarpa bilder som är hur vackra som helst. Första halva av filmen log jag, rakt igenom, precis som jag gör när de ler på tv. Eller när det är något som visas som man bara mår bra av. Det konstiga slog aldrig över i för konstigt, det lugna blev aldrig för lugnt och gränsen mellan fiktion och dokumentär blev spännande. Jag var dessutom beredd på det som skulle hända, och det var nog tur det. Annars blir smällen kanske högre.
Jag tyckte väldigt mycket om Farväl Falkenberg.

9 kommentarer:

Alex sa...

Jag går sällan på bio. Sällan skulle väldigt lättsamt kunna bytas ut mot aldrig om jag skulle vara brutalt ärlig. Har varken tid eller ro. Sån är jag och attans så dumt.

egoistiska egon sa...

Jag går också för sällan på bio, och det borde fan vara oftare. Bio är så coolt! Jag fattar inte de som ser en komedi på bio, men vissa filmer blir ju så-å mkt bättre på bio än hemma i soffan...

Anonym sa...

Den var ju så JÄVLA värdelös. Jag har aldrig nånsin sett nåt värre.

egoistiska egon sa...

je_respire: varför tyckte du den var så jävla värdelös? som sagt, jag tror man älskar eller hatar den... :)

Anonym sa...

1. Den hade ingen handling
2. Den var epileptiskt filmad
3. Pojkarna var utvecklingstörda
4. Musiken var värdelös

Jag tror att man antingen hatar den, eller låtsas att man inte hatar den, fast man gör det, för det är kulturellt att gilla filmer som ingen fattar och som filmar grässtrån från olika håll, ungefär som modern konst.

egoistiska egon sa...

je_respire: du får hata den om du vill, jag var nyfiken på dina argument varför bara, eftersom jag tyckte så mycket om den. men däremot har jag mycket svårt för att du verkar antyda att man inte kan tycka om den? vad vet du vad jag gillar? för mig hade den en handling, en väldigt viktig handling, jag älskade hur den var filmad för att den bröt mot det konventionella filmandet, utvecklingsstörda? que?, och musiken tilltalade mig väldigt. JAG tyckte om den, du får tycka vad du vill. Men det finns ingen sanning om vad folk tycker eller inte tycker om. Dessutom - jag kände det som att jag förstod filmen, det kanske var du som inte förstod den?

Anonym sa...

haha sa klockrent svar E! HEJA.

Anonym sa...

Du får också tycka som du vill, såklart. Ändå hävdar jag bestämt att det finns många,många (och nu säger jag INTE att du är en av dem) som påstår att de tycker om filmer som klassas som kulturella för att det är "fint" att vara kulturell. Och nej, jag förstod inte ett dugg av vad han ville ha sagt. Livet suger, så skjut dig?

egoistiska egon sa...

Det är en viss skillnad på att det som är finkultur klassas som bättre än ex populärkultur (även om gränserna börjar suddas ut även där) i vårt samhälle och säga att det som skulle klassas in i finkulturen (om nu ens en kommersiell biofilm klassas som finkultur?) inte är bra. jag förstår liksom vad du menar med att det är häftigt att tycka om ngt "svårt" - ja, men för den sakens skull behöver väl automatiskt inte det kulturella vara dåligt?