listan.

I väntan på att jag ska orka knåpa ihop årets Best of-inlägg har gjorde jag listan som dyker upp på alla möjliga bloggar i lite olika versioner. Borde för övrigt länka upp mina Best of-inlägg här i listan till höger. De är ju faktiskt himla roliga. Så länge hittar ni dem här: 2006, 2007 och 2008. Och här har vi listan:

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Besökte en kinesiolog, ändrade kosten, köpte skor med klack.
Höll du några av dina nyårslöften? Hade inga.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja. Sanna, Selma och Nils-Nimrod kom till världen. Ett par ungar till är planerade att dyka upp inom de närmsta tre månaderna.
Dog någon som stod dig nära? Min moster och katten.
Vilka länder besökte du? Danmark (Köpenhamn), USA (New York) och Storbritannien (London).
Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Ja.
Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? Inget speciellt datum faktiskt.
Vad var din största framgång 2009? Hälsan. Jag började ta hand om min kropp på ett sätt som gjort att hela livet ändrats. Det är märkligt magiskt.
Största misstaget? Att som vanligt engagera mig för mycket i de som inte är värda min kraft och energi.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Det där som kändes som knivhugg i magen i början av året generade en hel jävla massa läkarbesök. Ingen vet ännu vad det är. Utöver det kan jag bara minnas en förkylning.
Bästa köpet? Resan till New York.
Vad spenderade du mest pengar på? Resor, kinesiologi och kläder.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Livet. Det är bra fint. Människor som gjort mig riktigt glad detta år är speciellt K, Världens finaste unge, Linda och Beatrix Vnunk. Utan er vore mitt liv fattigt.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2009? Empire state of mind med Jay-Z. Plus Jonathan Johanssons och Empire state of the suns album.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare!
Vad önskar du att du gjort mer? Inget speciellt. 2009 var nog året då jag faktiskt levde som jag verkligen ville.
Vad önskar du att du gjort mindre? Möjligtvis slösat den där energin på de där människorna som inte förtjänar den.
Hur tillbringade du julen? På landet med mamma, pappa, världens finaste unge och hans föräldrar.
Blev du kär i år? Varit kär hela året.
Hur många one night stands? Inget.
Favoritprogram på TV? Hype, Skavlan, Kobra, So you think you can dance och Mannen som kan tala med hundar.
Bästa boken du läste i år? Oj. Läste många bra i år, men just nu finns Fågelbovägen 32 färskast i minnet som bästa.
Största musikaliska upptäckten? Vet icke? Gillade nog blandningen av alltihopa.
Något du önskade dig men inte fick? Nä?
Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Fick frukost på sängen med nybakta scones, jobbade, fick blommor och teckning av kollegor. Sen minns jag inte mer, men jag hade fest dagen efter. Det var kul vill jag lova.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Jag hade ju gärna fortsatt att äta mjölk, vete osv, men i längden är det inte värt det.
Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Svårt, men 2009 var året då jag vågade börja klä mig som jag ville. Så det var nog året då jag började ha stil överhuvudtaget.
Vad fick dig att må bra? Kinesiologi, yoga, kost utan mjölkveteapelsinjordnötter, New York samt människorna jag nämnde lite längre upp.
Vilken kändis var du mest sugen på? Johnny Depp.
De bästa nya människorna du träffade? Träffade inte så många nya människor i år, tog istället bättre tillvara på de som jag verkligen vill umgås med.

riskerar att knäcka näsan om jag läser i sängen och somnar.

Biblioteket insåg nog det orimliga i kötiden och köpte in ett gäng böcker för plötsligt så var jag nummer ett i kön. Hämtade boken idag och herregud vilken tegelsten! 600 sidor och tung som en, ja, tegelsten. Ska lämna tillbaka den om fjorton dagar, men är tveksam till att jag hinner läsa klart den tills dess. Fjorton minus fem dagar i London (tänker icke ta den med mig) är nio dagar. 600 delat på nio är 66,6. 70 sidor per dag? Kan gå. Om det hade varit en roman hade det säkert gått alldeles utmärkt, men med en sån här bok vet man aldrig. Men jag kanske bara ska sluta spotta ur mig värdelösa blogginlägg och läsa istället? Hrm.

snabb unge.

kallt.

Vädret har ju ändå varit på min sida de här dagarna då jag varit gräsänka. Nog för att jag är fastklistrad vid vetevärmaren och har miljarder med värmeljusa tända även vid plusminusnoll-slasket, men tänk om det varit femton minus? Då hade jag dött. På onsdag ska det tydligen blir femton minus, men då har jag tillgång till mitt personliga element igen så jag siktar på överlevnad.

ensam är inte stark.

Jag är tillbaka i Stockholm. Ensam. K kommer om några dagar. Lägenheten känns större och kallare än någonsin. Skitstor och skitkall med andra ord. Så fort jag kom hem blev jag blev tröttare än på en hel vecka plus lite illamående. Det är uppenbarligen inte bra att vara ensam. Den enda fördelen är att jag kan göra potatis och julkorv. K hatar korv och potatis i kombination. När råttorna är borta etcetera. Men jag fryser ändå. Och saknar honom.

GOD JUL!

hejvaregår!

Kom ihåg att sova lite också! sa min brors fru (svägerska har samma negativa klang som styvmor, typ) som hejdå-fras i telefonen igår. Jag vet inte riktigt vad som hände, men plötsligt är det julafton om två dagar och halva befolkningen i mitt liv är sjuka och jag har alldeles för mycket att göra på jobbet för att hinna riva av det på åtta timmar. Men det löser sig. Alltid. Längtar till landet. Där ska jag sova bredvid julgranen med sprakande brasa bredvid och vakna på morgonen ungefär klockan 07.00 av att världens finaste unge kommer in och kikar på mig. Häromnatten drömde jag att vi åkte pulka i snön, han och jag. Dagdrömmer gör jag om att skriva massor på dataapparaten som inte kommer ha internet (Fatta befriande! Skriva! Bara för att skriva!) och läsa tre böcker. Minst.

det var den söndagen det.

Vi har nog ätit något märkligt jag och K. Vi mår alltså inte helt hundra. Just nu ligger jag och min panna och vilar i soffan och kollar Musikhjälpen. K försöker vika lite tvätt. Har en känsla av att han snart säckar ihop i soffan han också. Det är typ så dagen har varit hittills. Göra något, säcka ihop, göra något, säcka ihop. Och så vidare. Hoppas detta går över. Fort.

bloggtips.

James Andrew Cunningham har den bästa modebloggen just nu. Otroligt inspirerande och skitsnyggt och en riktigt modeblogg, inte någon dagens outfit-blogg. I julklapp önskar jag mig alla kläder i det här inlägget.

jag slår in julklappar.

Går sisådär. Det här paketet ser ut som en raket. Det var icke meningen. Dessutom har snöret gått sönder några gånger. Jag som trodde jag var bra på att slå in paket. Fan.

jättegod.

Bara så ni vet.

musik som hjälper.

Musikhjälpen är så jävla bra på många sätt. Idag är det extra bra för att José Gonzáles spelade hans version av Heartsbeats live i morse. Nu ska jag önska en låt. Det kan ni också göra, här.

julklapp före jul, i början av januari och i mars.

När detta publiceras så byter jag och K julklappar. Typ. För några veckor sen tog vi i hand på att icke ge varandra några julklappar i år (okejrå, han kommer få två små paket, men säg inget!) utan istället spara pengarna till London och resan till Berlin och och mysa på nyöppnat hotell här i Stockholm istället. Så just nu gör vi det sistnämnda. Antagligen är vi även mätta och tjocka efter att ha ätit på B.A.R. som även det är ganska nyöppnat. Mycket bättre än vanliga julklappar.

sju månader.

I morgon är det sju månader sen jag slutade äta mjölk, vete, apelsiner och jordnötter. Den där första dagen var hemsk precis som ganska många av de efterföljande dagarna. Men som ni skrev vänjer man sig fort. Jävlar vad duktig jag blivit på innehållsförteckningar till exempel! Saknar fortfarande ganska mycket, men det är oftast när jag befinner mig direkt bredvid någon som äter det jag inte får äta. Eller när jag får ätbara godsaker som jag inte kan äta. Då svider det lite. Men så väger jag det lite snabbt mot hur mitt liv blivit så fantastiskt mycket bättre och helt plötsligt är det inte svårt att säga nej. Fast sukta kommer jag alltid att göra. Mjölkchoklad. Åhhhh!

när det är lite jobbigare än vanligt att inte äta mjölkprodukter.

1. Värm en kopp mjölk.
2. Sätt i chokladklubban.
3. Låt smälta 2 min.
4. Rör om.
5. Njut!

achtung.

Idag är det falling down-varning på mig. Bara så ni vet. Keep the distance osv.
För övrigt är det bra att jag varnar för detta när hela dagen nästan gått.
Åh idioti!
Hejdå.

minsta möjliga storlek.

Nisse-Nim ska bara växa till sig lite, sen kommer han vara coolaste ungen med dessa på fötterna. Jag känner mig avundsjuk. På riktigt.

veckans roligaste.

Så många frågor uppstår när man ser den här bilden från Eniros gatuvy. Fantastiskt rolig, och ännu roligare blir det när Eniro själva har blurrat bort tanten och gubben. Med lite efterforskningar går det att hitta ytterligare roliga detaljer. Klicka till vänster i gatuvyn så syns en man i rullstol som är på väg från (brotts)platsen. Och den här bilden visar att en man verkar komma till undsättning för att rädda tanten och gubben. Vad som nu än har hänt. Om hela situationen mot förmodan skulle visa sig vara fejkad är det ändå otroligt roligt. Haha!

gertrud granquist.

Vi blev lite avskräckta när Gurra tog livet av sig, men när vi fick frågan om vi ville ha en gran i år kunde vi ändå inte tacka nej. Det är snart två år sen den där ödesdigra dagen och jag tror och önskar verkligen att det kommer att gå bra den här gången. Gertrud är lite mindre än Gurra och jag har surrat fast henne med steksnöre. Det känns bra. Gertrud känns som ett nytt kapitel. Håll tummarna.

jag fick ett sms av min kille.

En prostituerad frågade precis lite försiktigt om jag var intresserad av att göra affär men jag tackade vänligt nej. Det har aldrig hänt mig någon gång tidigare.

julklappstips: 10 kg gröt.

Har inte lyckats hitta något bra svar på min fråga, men det kanske är så enkelt att det tyvärr inte finns något liknande i Stockholm eller Sverige? Men det går ju att hjälpa på andra sätt också, och som vanligt är det varken dyrt eller svårt. Jag har köpt några julklappar som per styck består av 10 kg gröt och kostar en femtiolapp. Vill man hellre köpa poliovaccin kostar 28 doser 40 kronor, 134 påsar vätskeersättning 90 kronor eller en jeep för endast 224.388 riksdaler. Unicef är ju inte de enda som har såna här koncept, Alexandra tipsar om ActionAid och det finns säkert ännu fler. Och är det inte bättre att tjacka 10 kilo gröt till dem som verkligen behöver det än att köpa ännu en chokladask till någon som redan är mätt?

gentlemen och cigg.

Har äntligen läst ut den ena av de där två halvlästa böckerna. Det var Klas Östergrens Gentlemen som jag tänkte skulle bli en bra uppvärmning i väntan på att hamna på första plats på reservationskön för hans nya Den sista cigaretten. Men vilken jävla uppvärmning! Gud. Så. Trögläst. Men, eftersom jag som sagt inte är den som ger mig i första taget kämpade jag på. Och det var ju inte direkt så att den var dålig (där går även min gräns), bara trögläst. Drygt 400 sidor med jätteliten text. Men det gick och jag trodde hela tiden att det skulle visa sig vara värt det, vilket det var. Den sista sidan var Aha! och nu är jag glad att jag läste, men önskar jag hade någon att diskutera boken med. Läste ut boken igår och idag fick jag mail att jag var först i kön och kunde hämta Den sista cigaretten. Tajming! Hoppas bara att den går lite fortare att ta sig igenom, annars får jag lägga på ett kol. Sista dag att lämna boken är redan om drygt två veckor. Phu! Sen kanske jag ska ge mig på Gangsters som är uppföljaren till Gentlemen? Eller så inväntar jag bara att de två böckerna blir tv-serie.

julklappstips: ge bort böcker du själv gillar.

Den stora second hand-butiken som drivs av Läkarmissionen är rätt kass egentligen. Förutom när det gäller böcker. Har aldrig varit där utan att släpa böcker med mig därifrån. Pocketböcker kostar fem kronor och inbundna tio. Går icke att hitta bättre, framförallt inte eftersom vi snackar riktigt bra kvalitet på böckerna och väldigt bra utbud. Allt från klassiker till helt nya böcker, och så sjuttonhundra exemplar av Marian Keys såklart. Men idag slog jag alla rekord i shopping. Fick utan problem med mig sjutton böcker därifrån, och då la jag ändå tillbaka fyrafem stycken och tog bara de som kändes rätt i magen. Nästan bara julklappar till andra, det är så kul och uppskattat att ge bort böcker jag själv läst och rekommenderar. Fast fem av böckerna är till mig själv, men det tyckte jag att jag var värd. Och fem spänn boken? Hur bra som helst! Vad sägs om Flyga drake + Tusen strålande solar för totalt en tia? Hade verkligen tänkt köpa dem som julklapp ändå. Pappa kommer bli så glad, både för böckerna och för att jag mer och mer efterapar hans beteende när det gäller att skaffa av böcker. Totalt kostade kalaset 100 kronor, jag fick till och med rabatt! Det är ju snart jul sa den knackiga damen i kassan. Blev så paff både över priset och rabatten att jag inte tänkte på att jag borde ha betalat mer bara för att, jag gillar att betala för det som bidrar till något gott.

burn.

den här gången vaknade vi.

När en bil brinner så smäller det utav bara helvete. Jag trodde någon blev skjuten, men det var antagligen bara ett par däck som exploderade. Ringde 112 men blev avbruten mitt i ordet Bilbrand av svaret Brandkåren är på väg. Klockan var halv tre eller halv fyra och idioterna som misslyckades med bilbranden natten innan hade återvänt och slutfört sitt verk. Idioter! Idioter idioter idioter. Fotograferade branden samtidigt som det var läskigt att stå i fönstret eftersom miniexplosionerna spred brinnande bildelar till höger och vänster och rakt upp i träden. I vår fantasi kunde delarna fara rakt in genom fönstret. Grannarna var också vakna. De fotograferade, precis som vi. Fast med blixt. Ville öppna fönstret och vråla STÄNG AV BLIXTEN! men vågade inte. Plus att det kanske inte var så väldigt relevant i sammanhanget. Efter femtontjugo minuter kom polisen och brandkåren. Jävlar vilket tryck det är i en brandslang! Efter ytterligare femtontjugo minuter var branden släckt. Idag är jag trött och arg.

blå måndag.

och vi har inte hört någonting varken den första eller andra gången.

Tidigare i höstas var det något ljushuvud som fjuttade eld på ett par bilar utanför vårt hus. Två och en halv bil strök med och skogen bredvid blev lite tilltufsad. Nu är det någon som har försökt igen. En bil har natten mot idag fått två krossade rutor. En flaska tändvätska ligger i bilen och en flaska utanför, men bilen är inte utbrunnen. Något måste ha skrämt iväg dem, eftersom det känns märkligt att misslyckas med projektet annars. I vilket fall som helst är jag tacksam över att de inte fick igång någon brasa, men gladast är nog Ks brorsa som hade sin nya bil parkerad en bil bort.

kör rakt fram, sväng vänster vid statiol, kör rakt fram, sen höger, sen rakt fram, sen ser ni butiken.

Idag proppade vi en liten liten bil full med människor för att besöka Ikea men först bara svänga förbi NetOnNets lagershop. Det visade sig bli precis som i reklamfilmen. Helt jävla omöjligt att hitta dit! En (mycket liten) bil utan GPS får tyvärr ingen tillgång till guidehjälp av Lill-Babs. Irriterande! Vi fick ringa 118118 som skickade en karta via sms. Den kartan visade vägen till lagershopen i Borås. Opraktiskt om man är i Barkarby, Stockholm. Hittade till slut en ensam julgransförsäljare som berättade vägen på ett sätt som indikerade att han varit med om scenariot förr. Vi blev så glada att vi lovade att komma tillbaka och tjacka julgran av honom, vilket så klart var ren och skär lögn. Däremot hittade vi till lagershopen. Den var mycket väl undangömd. Inte ens en skylt. Vi ljuger ju inte i alla fall! tyckte killen i butiken.

om det inte var så jävla roligt att ge bort presenter skulle jag ha slutat för länge sedan.

Det är dags att handla julklappar. Det är lördag. Det är mindre än tre veckor kvar till julafton. Det känns livsfarligt.

låt mig presentera: blekansikten

K är inte bara duktig på att baka, han är snäll också. Han bakar nämligen alltid så att jag kan äta kakorna, alltså utan vete och mjölkprodukter. Inte alltid så lätt, men han försöker. Alltid. Nu har han försökt baka pepparkakor. De blev väldigt bleka. Vi kallar dem för blekansikten istället för pepparkakor. Men jag kan äta dem!*


* Inte jag! gastar K som vägrar befatta sig med dem eftersom de i hans ögon blev misslyckade. Han undrar dessutom om det finns brun karamellfärg.

i-landsproblem deluxe att ljudspåret är borttaget på alla icke-live-versioner av låten på youtube.

Tydligen så ska Karin Dreijer inte fortsätta med sitt projekt Fever Ray, det lutar istället åt en ny skiva med The Knife. Även om allt hon rör vid verkar bli guld är trots allt The Knife det som glänser mest (håhåhå vad tjusigt!) och även om det tar år att skapa ett nytt album har jag redan börjat längta. Fast det ska bli väldigt roligt att se henne live imorgon på Cirkus. Sittplatser har vi också, som sig bör. För övrigt heter världens bästa låt Heartbeats.

osmart är skitgott.

Att äta K-bakade kakor en söndag klockan 22.30 är kanske inte det bästa kostrådet, men det är ju så förbannat gott! Rekommenderar det starkt som livsnjuteri.

sånt jag inte riktigt förstår på facebook, del 2.

Dagliga statusuppdateringar som i detalj berättar hur upptagen/stressad statusuppdateraren är. Dessa personer sammanfaller ofta med de som genomför flest quiz om t ex vilken grönsak de egentligen är. Jag har mycket svårt att ta dessa personers upptagenhet på allvar.

sånt jag inte riktigt förstår på facebook, del 1.

Takida. Plötsligt skriver alla om Takida. Är inte de skitdåliga?

ett par ufon har landat.

Vi bor väldigt nära en idrottsarena som just nu genomgår någon form av upprustning. Det betyder att strålkastarna är igång i stort sett dygnet runt. Det är det första vi ser när vi vaknar och det sista vi ser innan vi somnar. Och det är ju inte några lågenergilampor vi snackar om. Tycker min urusla mobilkamera illustrerar det hela rätt bra. Blir ju bländad bara att att kolla på bilden.

det behöver varken vara svårt eller dyrt att ge.

Emma skriver om ett projekt i Aberdeen där man enkelt kan ge en julklapp till ett barn som "...vi tror inte får möjlighet till en sådan jul vi andra tar för givet". Jag skulle verkligen vilja kunna göra samma sak här i Stockholm. Vet någon om det finns något liknande? Det blir nog ett par inköpt i Unicefs gåvoshop (den billigaste gåvan kostar 40:- och är 28 doser poliovaccin) inför julen, men jag skulle gärna vilja ha möjligheten att ge till ett barn lokalt också.

en bukett i veckan borde vara obligatoriskt.

Färska blommor måste väl ändå vara ett det bästa och enklaste knepet för hemtrevnad. För det första är de ju nästan alltid väldigt fina, och för det andra gör ju färska blommor att man vill hålla rent och snyggt och då blir det städat nästan automatiskt. Vi har just nu rosa tulpaner hemma. Jag och rosa är ju inte riktigt polare, men en färsk blomma kommer undan med det mesta.

och hur var London?

London var tjugo personer från Finland, Holland, Tyskland, Schweiz, Frankrike, Irland, Storbritannien och Sverige (såklart) som i stort sett jobbar med samma sak som mig. London var märkligt hotell, möten möten möten möten, skratt, en och annan öl, brandlarm och så en livekonsert som lunchunderhållning. London var alltså mycket fint. Längtar dock än mer då jag och K åker dit och faktiskt hinner göra något än att bara jobba, äta, sova, skratta, åka tunnelbana. Ni får för övrigt gärna fortsätta att tipsa.

gissar på att högen består av cirka femtiofem stycken.

Har en stor hög med olästa böcker hemma, precis som de flesta andra. Och precis som för alla andra växer ju den där högen oftare än den minskar. Men det är ju egentligen inte så konstigt eftersom det vanligtvis går fortare att skaffa nya böcker än att läsa dem. Till exempel blev bidraget till högen en hel papperspåse större sist jag träffade pappa, och en halvtimme på Heathrow igår genererade fyra nya fantastiska bidrag till den engelska delen av högen. Den engelska delen är min favoritdel. Ser mest fram emot att läsa The Curious Incident of the Dog in the night-time. Bokomslaget är så fint och texten på baksidan gör mig glad:

The Curious Incident of the Dog in the Night-Time is a murder mystery novel like no other. The detective, and narrator, is Christopher Boone. Christopher is fifteen and has Asperger's, a form of autism. He knows a very great deal about maths and very little about human beings. He loves lists, patterns and the truth. He hates the colours yellow and brown and being touched. He has never gone further than the end of the road on his own, but when he finds a neighbour's dog murdered he sets out on a terrifying journey which will turn his whole world upside down.

Tjejen i kassan sa dessutom att det var en av de bästa böckerna hon har läst och jag får starka Extremt högt och otroligt nära-vibbar. Och nu läser jag om killen med Aspergers som gömt sig i New Yorks tunnelbana och vill bara börja läsa direkt. Känns väldigt i-landsproblem att jag är irriterad över att jag har två halvlästa böcker jag måste pressa mig igenom först. Jag är nämligen inte typen som lägger ifrån mig böcker i första taget. Känns inte rätt i magen att hålla på med sånt, även om det är mycket nära självplågeri emellanåt.

den enda trösten är väl att det hade varit lika jävligt om jag tagit taxi.

I söndags försökte jag vara en mycket duktig anställd. Jag tänkte spara pengar till företaget genom att ta flygbussen istället för Arlanda Express. Det höll på att kosta mig all vett och sans. Självklart inträffade en trafikolycka och alla fyra filerna stod i stort sett still. I 40 minuter. Lätt panik. Och det är som vanligt ovissheten som är det värsta. Hade jag bara vetat direkt att jag skulle missa flyget så hade jag ju kunnat börja styra upp åtgärdsplaner. Men att sitta där på en buss med en skrikande unge med tillhörande skrikande mamma på sätet bakom och inte ha den blekaste jävla aning om trafiken ska börja rulla om en halv minut eller om två timmar är hjärtklappsgråtfärdigsjobbigt gånger sjutton. Men chauffören var en smart kille och lyckades via några småvägar lirka oss till Arlanda. Och jag hann med flyget. Och gå på toaletten.

ingen snigel på ögat här icke.

Radiotjänst senaste påhitt är riktigt roligt. Jag gillar den på NK bäst, får lite lätt rysningar när fyra våningar tar i.

ljusterapi.

Solen skiner! Och det är lördag! Fatta höga odds på den. Häromdagen hade Stockholm haft 3,8 soltimmar hittills i november. Nu är vi säkert uppe i 5 eller till och med 6, vilket känns magiskt! Jag har lust att promenera i timmar och fotografera, men lär inte hinna. Ska storhandla så kylen är välfylld innan det rasar in ett gäng vänner och ett barn för middag och öl. Gärna hinna med att packa också, för i morgon åker jag till London i jobb några dagar. Icke så pjåkigt det heller.

färgade håret för fyra veckor sen, men det har ingen upptäckt ännu.

Idag har jag kjol på mig, vilket är mycket mycket ovanligt. Hade väntat mig att åtminstone några skulle reagera, men icke! Däremot kommenterade fyra kollegor att jag hade en snygg kofta på mig och Den är ny va? fast jag har haft den till jobbet kanske fem-sex gånger den här hösten. Och det är minst sagt en tröja som syns. Strax efter lunch uppmärksammade dock en kollega att något var annorlunda med mig idag. Han tyckte jag hade snygga shorts.

"Träningen är militäriskt sträng. Ingen får lämna rummet, hur jobbigt det än blir."

Jag var verkligen helt slutkörd efter bikramyogan förra helgen. Låg som ett kolli i soffan och tryckte i mig kakor och frukt och vatten för att försöka återfå någon form av energi men utan framgång. Kände mig minst sagt oerhört klen. Därför var det med glädje jag läste artikeln i dagens SvD där en person som framställs som väldigt vältränad säger att Första gången var som att hamna i helvetet. Jag hade högläsning för K vid frukostbordet och kände mig inte alls lika klen längre. Men det där är nog inte rätt form av yoga för mig, även om det var väldigt roligt att testa (i efterhand, inte under passet) och jag säkert kan tänka mig att gå någon mer gång i framtiden. Men att byta ut poweryogan mot bikram? Njet.

vi är noga med att dela upp sysslorna i hemmet.

- Jag måste fixa den där diskpannan.
- Diskpannan?
- Stek.
- Jaha. jag gör det. Du kan hacka skit.
- Jag kan hacka skit.

skulle gissa att vi hinner med två eller tre.

I torsdags var vi på förhandsvisning av Shrink (helt ok film, bra om man gillar Kevin Spacey) och fick bland annat årskort till Stockholms Filmfestival på köpet. Dessutom hade jag tidigare på dagen, helt ovetandes om att man behöver just ett medlemskort för att kunna se filmerna på festivalen, vunnit två biobiljetter till festivalen. Sicket urbra sammanträffande! Men då är ju frågan vilka filmer man ska se? Det finns ju ett par tre filmer att välja på så att säga, närmare bestämt 180 stycken. Under perioden festivalen pågår ska jag dessutom hinna med tre dagar i London och lite annat som innebär icke-bio-möjlighet. Hjälp?

lite lördagssnusk.

Precis lyssnat på Porrkriget (P3 Dokumentär) och vill genast börja läsa Porr, horor och femnister av Petra Östergren som står oläst i bokhyllan. Någon som läst? Åsikt?

photo boot är himla praktiskt.

Varför bestämmer sig vädret för att vara som mest regngrått just på lördagar? Det är sånt jävla pissväder att vi måste ha alla kvällsmyslamporna tända mitt på blanka dagen. I och för sig är det lite mysigt också. Men ändå, en skvätt sol hade liksom inte varit helt fel. Men jag ska inte klaga mer nu. K väckte mig för drygt en timme sen med orden Jag har bakat nu, vill du ha en kaka till frukost? Och igår var det en sån där perfekt fredagskväll. Halv fem var jag magiskt trött och slut på jobbet, fick sms om AW, mötte upp lite folk på Allmänna Galleriet, drack tre öl, skrattade, åkte hem, stekte pannkakor, åt pannkakor med äppelmos, tittade på bästa Skavlan, såg Broarna i Madison County för första gången och grät en störtflod innan jag somnade som en liten gris.

på begäran: resultatfleecen på bild.

Gravidposen känns innovativ.

har blivit med äpple!

Eftersom K tjackat ny dator ärver jag hans gamla. Det är inget dåligt arv direkt, det är nämligen inget mindre än en macbook! Hur fint som helst. Mitt liv kommer bli bättre och blogginläggen fler. Vad som händer med mina gamla dator, gamla Bettan, är dock oklart. Min bror* frågade om jag skulle sälja datorn. Jag skrattade rakt ut.


* Jag ärvde gamla Bettan av brorsan en gång i tiden. Hans gamla jobblaptop som jag köpte av hans jobb för 800 kronor. Redan när jag köpte den för femsex år sedan var datorn alltså pensionär och ansedd som oduglig.

resultatfleece i mitt hjärta.

En gång i tiden jobbade jag på ett företag som gav bort produkter med företagsnamnet på i julklapp till de anställda. Ett år fick vi fleecetröjor. Jag var snabb som en iller och haffade en i den eftertraktade storleken small. I denna lilla storlek rymdes jag plus ett par stora bylsiga tröjor utan minsta problem. Perfekt för den som fryser mycket och ofta. Det här var julen 2002. Sedan dess har jag burit min fleecetröja hemma varje dag med undantag för ett par sommarmånader per år. Det är världens bästa plagg och jag är tveksam om jag skulle ha överlevt alla dessa år utan min fleecetröja. Älskar min resultatfleece!

Och här skulle egentligen blogginlägget vara slut. Skrev det på tunnelbanan hem idag då jag frös och längtade hem till fleecen. Men när jag kom hem hittade jag den inte. Fick en svag men otäck minnesbild att jag inte kunde hitta den igår heller. Letade överallt där jag brukar dumpa kläder. På toaletten, i hallen, i garderoben, i soffan, under sängen, bredvid sängen och i tvättkorgen.
Ingenstans.
Borta.
Det känns inte alls kul.


Uppdatering: JAG HAR HITTAT DEN!!!!!!! I lådan med träningskläder. Ologiskt.

nätverka.

Idag åt jag lunch med en person som ville träffa mig eftersom hon tycker att jag gör ett bra jobb. Vi känner inte varandra. Aldrig träffats tidigare. Men när resultatet av mitt jobb möttes med henne på the internet så började hon ta upp det jag gör (under namnet på det företag jag jobbar på) som bra exempel när hon håller föredrag och presentationer. Och så föreslog hon en lunch för hon gillar att hålla kontakten med duktiga tjejer. Det värmer så fint i hjärtat. Plus att det var väldigt trevligt.

tanken var god, men....

K försökte muntra upp mig när jag klagade över att träningsvärken bara ökar i styrka, men det gick sisådär:

90 minuter är lika långt som 40 grader är varmt.

Bikramyoga betyder yoga i 90 minuter i ungefär 40 graders värme. Efter instruktioner hade vi med oss tre handdukar var. En liten för att torka ansiktet från svett under passets gång, en stor som täcker yogamattan för att förhindra halka och så en till duschen efteråt. Innan passet började viskade vi Jag är nervös! och Vad har vi gett oss in på? till varandra. Mitt i passet tyckte jag att det här var det dummaste jag gett mig in på. Någonsin. Så fort passet var över ändrades den åsikten, men jag känner mig ändå totalt överkörd. Oavsett vad jag egentligen tyckte (jag har inte lyckats klura ut det ännu) har jag aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Det var galet. Som att någon hällde en hink med svett över huvudet på en varje minut.

tack på förhand.

I början av januari drar vi en långweekend mitt i veckan till London. Eftersom jag bara varit där som fjortonåring eller i jobb (vilket antagligen inträffar en gång till innan vi åker själva) får ni gärna peppra kommentatorsfältet med bra tips. Typ bra restauranger, roliga butiker och sköna pubar. Okej?

jag anar ugglor i soffan!

Ugglor i soffan är inte så pjåkigt. De fick dessutom sällskap av några svampar.

storhetsvansinne eller personlighetsklyvning?

Ni har ju faktiskt haft förmånen av att se mig i en uppsjö av varianter genom bloggåren. Det är liksom bara att välja hur ni gillar mig bäst. Som hårdrockare, t. urban, cowboyen gary, avatar eller som lilla my?

hej jag heter lilla my och jag är ARG.

Temat var filmkaraktärer, alla var utklädda och Lilla My lämnade ingen oberörd. Tappade räkningen på hur många som kom fram och påpekade att Du ser lite arg ut. Lilla My svarade Jag är arg! varje gång (på finlandssvenska). Såklart. Men sicken hejdundrande fest det var. Perfekt festlokal någonstans jättelångt bort, festdeltagarna var allt från tonåringar till pensionärer, vi kände nästan ingen när vi kom dit men desto fler när vi åkte sju pers i en liten taxi hem, tre liveband spelade och ölen kostade 15 kronor i baren.

pausmusik i väntan på att jag ska ha tid att blogga.

röksvamp.

Ikväll blir det Röyksopp på Berns. Om Robyn ocheller Karin Dreijer gästar blir jag lycklig. Eller nä, för att vara ärlig förväntar jag mig nog att åtminstone en av dem är med. Men om båda är med, då jävlar smälter jag nog en smula. Först ska jag dock sova en halvtimme sisådär för att orka stå upp hela kvällen sen. Börjar uppenbarligen bli gammal, även om jag plötsligt får visa leg varje gång jag är på systemet igen.

bonde söker fru enligt Kentson.

Vi har inte sett en enda minut av Bonde söker fru den här säsongen. Fram tills K tidigare ikväll råkade zappa förbi programmet precis när bonden Roger kom in i bild. Han där får ha sololja! utbrast K förtjust och fortsatte med Jag gillar Roger! Han (Roger) valde en av damerna och en skylt visade att hon var 49 år gammal. 49 år! Gammeltacka! skrattade K. Så kom Roger tillbaka in bild igen. Jävlar vad orange han är. Men vilken musche! skrockade min kille nöjt när han låg på rygg i soffan med fjärrkontrollen på magen. Programmet gick över att visa en ung bonde och K konstaterade fnysande att De borde bara ha gamlingar, det är ju de som behöver hjälp samtidigt som han stängde av tv-apparaten.

youtube hits by judit & judit.

Ibland är reklam himla himla roligt.

fast det spelar ingen roll hur ofta jag går, har ändå alltid träningsvärk jämt jämt jämt.

Vi gillar vår yogainstruktör mycket. Jättemycket. Hon verkar gilla oss också. Jättemycket. Nu har hon börjar fråga Linda Var är syrran då? när jag inte varit på passet. Har ju missat en hel del pass på senaste eftersom jag varit lite sjuk och sådär. Bland annat. Men jag känner mig inte alls som en säck onyttig slöfockspotatis när det kommer sms med innehållet att vår bästa instruktör tyckte det var roligt att du var bakis. Haha.
På lördag ska jag gå. Även om jag är bakis då med. Måste gå. Pepp!

utbränd.

en ungefär fyra veckor försenad recension.

Har ju glömt att berätta vad jag tyckte om Drömmen om Herrön. Förlåt. Jag tyckte den var helt okej. Tror dock att den långa fina intervjun med dem i sommarnumret av Filter gjorde ett bra grundarbete för att gilla pjäsen. Men självklart märktes det tydligt att två hade noll scenvana. Det märktes att de inte riktigt hunnit klart, inte hunnit finlira på de små men ack så viktiga detaljerna. Och det märktes på publiken att många inte riktigt visste vilken den förväntande reaktionen var på att roliga Killinggänet emellanåt var allvarliga. Men slutsumman av kardemumman var alltså efter omständigheterna helt okej.

sheep?

Enligt Tele2 kostar det 47 kronor att prata i telefon i 2 minuter och 36 sekunder i USA.

glamour girl.

Pepplåt! Gillar! Jättemycket!

är du kort idag?

Att vara lång och smal är en magisk kombination som gör det fritt fram att ge kommentarer* om och kring ens utseende. Nu är jag inte speciellt spinkig längre, men har tidigare fått höra att det är äckligt när mina revben syns och har jag verkligen inte (haft) någon ätstörning? Om jag idag säger högt att jag ibland känner mig tjock får jag ofta som svar att jag inte ska säga något eller klaga eftersom jag ju är smal. Det verkar mycket svårt för folk att skilja på känslor och faktiska tillstånd. Men kommentarerna kring min längd är det jag alltid har tagit åt mig mest av. Allt från klassiker som Flaggstång! till underförstådda kommentarer om att jag inte får beklaga mig över att jag faktiskt inte tyckt det varit så roligt att vara längst av alla jämt eftersom just den där magiska kombinationen betyder att Du kan ju bli modell!!! Det låter säkert gnälligt eftersom det är så hett eftertraktat att vara just lång och smal. Men ständiga kommentarer om ens utseende är smärtsamma och gör ont oavsett om man är kort, lång, smal eller tjock. De senaste åren har jag blivit mycket mer bekväm med mitt utseende och t ex vågar jag äntligen klä mig på ett sätt som framhäver det snygga i att vara lång och smal istället för tvärtom. Jag har även lärt mig att tackla och slå ifrån mig kommentarerna. De gör inte längre lika ont, men jag blir fortfarande stum av hur omedvetna människor är kring hur de uttrycker sig om andras utseenden.
- Är du lång idag? hördes istället för den vanliga godmorgon-hälsningen när jag kom till jobbet för första gången i sju centimeter klack. Jag undrar om en kort person som vanligtvis bär klackar hade fått samma typ av hälsning om hon skulle välja att ha på sig sneakers en dag. Är du kort idag?

* Ska inte blandas ihop med att ge komplimanger.

spindelmannen.

Såg den här killen när vi var i New York. Grymt rolig att bara kolla på, ångrar att vi inte åkte med när hans rickshaw var ledig.

kort bokenkät.

Snor idén från Alexandra.

1. Vad heter boken du läser just nu?
Kan du säga Schibbolet?

2) Hur långt har du kommit?
201 sidor.

3) Beskriv boken med tre ord.
Aktuell, rolig, oförutsägbar

4) På en skala 1-4, hur bra är den hittills?
4.

vitt bröd! vitt bröd! vitt bröd!

Det här är min kille som bakar bullar. Smygfotograferat med datorns photo boot. Vill nämligen inte störa honom eftersom bullbak är mycket viktigt. Speciellt det här bullbaket. Det är nämligen bullar som jag kan äta. Utan vetemjöl. Haha! Upprepar: Jag. Kan. Äta. Bullar! Hoppas verkligen det blir gott. Alltid en chansning med de här färdiga ersättningsmixerna. När han är klar och jag ätit mig mätt på nybakade bullar ska jag ge mig på bröd. Rosenbröd. Åh. ÅH!

någon som vet när pocketversionen kommer?

Ställde mig i kö på Gellert Tamas nya bok för snart tio dagar sen. Då hade jag köplats 51. Idag 49. Om det fortsätter i den här takten bör det alltså vara min tur om 245 dagar. Ungefär kring midsommar kanske. Om jag inte önskar mig och får den i julklapp.

vi såg (äntligen) inglorious basterds igår.

Mein Gott! Den där Tarantino kan göra film han. Det visste vi ju sen tidigare, men tål att upprepas. Christoph Waltz måste få något fint pris för sin insats. Och jag som inte ens gillar Bowie lyssnar på den här låten på repeat från och med nu:

hårfärgen ingenting.

När förkylningen from hell tillåter att jag hänger med huvudet upp och ner mer än några sekunder i taget så tänker jag färga håret. Jag gör ju det emellanåt, lite lagom mycket. Men på somrarna fungerar det icke eftersom jag blir solblekt lite här och där på skallen, och det sabbar vilken hårfärg som helst. Det sabbar ju såklart även mitt naturliga råttfärgsgråa hår. Min ärliga frisör (som jag gått till sen jag var fjorton år) uttryckte det så bra när jag bad henne plocka fram den färg hon tyckte jag skulle ha eftersom jag själv tycker att Färgen spelar egentligen inte så stor roll, det mesta känns bättre än en hårfärg som är...
...Ingenting! fyllde hon i. Precis så.

har jag sagt att jag älskar p3 dokumentär?

Jag älskar P3 Dokumentär!

mysbyxorsubstitut.

Min jakt på mysbyxor gick sådär. Letade runt överallt utan resultat. Jag har verkligen mycket längre ben än vad folk inklusive mig själv tror. I NYC fick jag mest ångest inne på Abercrombie-butiken, den hade jag ändå mycket höga förväntningar på. Helt sjukt mycket folk, irriterande hög musik och varje byxa jag lyfte på var för korta alternativt fanns inte i rätt längd. Istället lyfte jag på ett par brallor inne på Adidas SLVR-butiken och insåg att det var sinnessjukt långa. Jättelånga! Så jag provade och de satt som ett smäck. Anledningen var givetvis att de ska vara jättelånga på normallånga ben men de korvade sig till och med lite på mig. Jag blev lycklig. Känslan av att hitta byxor som är för långa går knappt att beskriva. Så jag köpte så klart ett par, även om de var dyra. Butiken finns inte i Sverige eller knappt ens i Europa och jag kan ju åtminstone ha dem att träna i även om det inte är ett par mysbyxor i den rätta bemärkelsen. Vandrade runt ett par kvarter innan jag insåg att jag inte bara kan köpa ett par, måste ha par till! Så jag gick tillbaka och köpte ett till par i en annan färg. Ångrar mig icke en sekund. Älskar dem. Ursköna. Och snygga att träna i. Oväntat nog hittade jag även två par jeans i perfekt längd hos Ben Sherman. Visste inte ens att de hade tjejkläder, men det har de tydligen i de flesta länder utom just Sverige. Snygga som attans i alla fall och vi var nog i butiken i säkert två timmar. De lyckades charma mig totalt genom att påpeka hur lik jag var en av deras reklammodeller och hämtade kläder på löpande band som jag bara måste prova för att de ville se hur jag såg ut i dem. Hade lätt kunnat gå ut därifrån med fem par byxor och tvåtre klänningar och en och annan tröja. Så jag var ändå en stark människa, trots deras smörande. Kvällen slutade med att personalen rekommendera oss en fantastisk liten bar utan en enda turist i sikte. Förutom oss då.

vi blev kära i rätt mycket därborta, men det här är ett urval.

På MoMA blev jag kär i de här två. Letade febrilt efter posters och vykort eller vad som helst att köpa med dem på, men allt jag hittade var i en form som inte går att frakta hem okej på ett flygplan. Eller i formen av en väggkalender, såna som man aldrig använder men alltid köper som julklapp till andra. I alla fall tänkte jag att jag ju kunde leta upp dem på nätet hemifrån sen och shoppa loss. Än så länge ingen vidare lycka. Får kanske nöja mig med att se dem på nätet istället för på våra väggar. Men jävlar vad fina de är. Gjorda 1942. Ångrar även att vi inte köpte Richard Avedons Photographs 1946-2004 som vi fingrade på efter att båda förälskade sig i hans foton. Men den går åtminstone att köpa på nätet, ska bara få tummen ur etc.

Bilder lånade från moma.org

onsdagar klockan 20.

Har inte tyckt att Uppdrag Granskning har varit så kul de senaste säsongerna. Men den här säsongen! För tre veckor sedan bara råkade jag zappa förbi när det handlade om behandling av whiplashskador och blev helt fast. Förra veckan handlade det om hur en fd grovt kriminell blir behandlad av polisen i sitt yrke pga hans bakgrund. Och igår om medierapporteringen kring de tre svenskarna som satt fängslade i Pakistan. Fortsätter det såhär kanske jag börjar gilla Janne Josefsson igen.

idag går det bättre.

Idag är det lite roligare att vara sjuk! Igår sov jag till 13 och hade sen huvudvärk som gjorde att jag knappt kunde kolla på tv. Dessutom fick jag för mig att kolla jobbmailen och det var icke bra. Hej überstress. Men idag är det som sagt roligare. Jag hänger i sängen med datorn i knät och myser med lite kaffe och tidningar (SvD, Elle och Filter) samtidigt som jag så sakta börja må som man ska igen. Dessutom är det fotografering inför en reklamkampanj här utanför och min kille håller i grejen så det springer lite fotografer och random folk på toaletten och hämtar kaffe och sånt. Jag ser dem ju inte eftersom jag hänger i sängen, men det är kul när det rör sig! Till råga på allt fick jag nyss ett av mina berömda vattenfall av näsblod, då det bokstavligt talat bara forsar och inget hjälper utom att hänga över handfatet tills det slutar rinna och istället börjar droppa. Kul när det rör sig som sagt, nu ska jag kolla Lyxfällan.

krya på mig.

Jag är sjuk. Jag är jättedålig på att vara sjuk. Så jävla irriterande att vara sjuk, jag orkar ju ingenting! Har hittills varit tvungen att ställa in ett yogapass, ett seminarie och en filmkväll inklusive massage. Fortsätter detta kommer jag även behöva ställa in en resa hem till landet och en hett eftertraktad klipptid. Irriterande var ordet.

fina grejer i stora äpplet, del 13.

Inspelningen av Sex and the City 2.
Den och framförallt de dök upp mitt framför oss sista kvällen. Det blev en fin avslutning (även om bilderna slog rekord i suddighet) och med detta avslutar vi fina grejer i stora äpplet-serien.

fina grejer i stora äpplet, del 12.

MoMA. Vi var här i kanske femsexsju timmar.

aj!

Jag tyckte vi tog det relativt lugnt och städat under fredagens middag och lördagens fest, men min kropp tycker tydligen annorlunda. Mörbultad i hela kroppen. Allt från sketaont i stortårna till snart-får-jag-nackspärr-ont i nacken. Vad hände? Jag vet faktiskt inte.

fina grejer i stora äpplet, del 11.

Brooklyn Bridge. 25 grader varmt, solsken och Obama flög förbi i helikopter. Frihetsgudinnan i horisonten.

fredagsfint.

Blir lite lycklig över att prick 08.00 kliva först in på en utförsäljning av Resteröds finafina kläder, hitta snyggaste bästa skinnjackan och tre tjusiga mysiga stickade tröjor för ett totalt pris av 1600 riksdaler. Sånt värmer i mitt lilla shoppinghjärta vill jag lova.

Fredspriset till Obama lämnar jag osagt. Däremot blev jag imponerad över tre tioelvaåriga killar på tunnelbanan imorse. Den ena läste högt ur Metro, en artikel om bomben som exploderade i Kabul. Därefter följde ungefär en sån här konversation mellan två av småkillarna:
- Kabul, är det typ i Iran? Nej vänta, Afghanistans huvudstad!
- Mmm. Det står här att Obama kan få fredspriset.
- Obama? Vad har han gjort liksom? Det räcker väl att han är president.
- Precis.

(Och sen hörde jag inte mer eftersom det klev på en kanske fyrtiofemårig kvinna som slog upp Metros tv-tablå och högljutt berättade för alla vilken kamp det skulle bli hemma i tv-soffan i morgon eftersom fotbollen börjar klockan 20 och oj oj oj. )

fina grejer i stora äpplet, del 10.

Guggemheim museum. Vrålsnyggt på utsidan.

egon goes avatar.

Min kille tog den där komplimangen ett steg längre. Han filmade mig när jag betedde mig Precis som en seriefigur! och gjorde en avatar av det. Skrattade så jag grät när jag såg det första gången. Han har ju verkligen rätt, jag är ju skitrolig som avatar!

fina grejer i stora äpplet, del 9.

Utsikten från det andra hotellets terass.

fina grejer i stora äpplet, del 8.

Butiker så fina att jag vill bo i dem.

fina grejer i stora äpplet, del 7.

Police Line Do Not Cross. Precis som på film.

fina grejer i stora äpplet, del 6.

Bakgårdar i Williamsburg fyllda av leksakshundar och en gorilla.

ladies night är ett otäckt evenemang.

Jag har lust att avsluta vänskapen på Facebook med dem som skriver att de ska besöka eller har besökt Ladies Night. Är det taskigt, trångsynt eller bara sunt förnuft?

fina grejer i stora äpplet, del 5.

Utsikten från snurrande restaurang.

fina grejer i stora äpplet, del 4.

Frukost = pannkakor med sirap och fruktsallad och cappuccino och ägg och mer fruktsallad.

fina grejer i stora äpplet, del 3.

Utsikten från hotellrummet på nittonde våningen.

fina grejer i stora äpplet, del 2.

Speglar som talar om vädret utanför. Den här dagen: clouds + warm.

antar att "måttlig mängd" av allt alltid är det bästa, men det är ju inte alls kul att fantisera om.

Vi bestämde oss för att ha en helt datorfri dag idag. Det fungerade till klockan 16. Men fram tills dess hade vi hunnit med att baka kakor, läsa alla delar i SvD, rensa garderoben, möblera om i gardroben, sortera ihop 3 verktygslådor till 2, bli irriterad och sen glada igen, slänga massor av saker, sätta upp en lampa, äta lunch med kakor till efterätt, läsa lite, sätta upp en tavla och dammsuga. Starkt jobbat och läskigt effektivt på en och samma gång. Hur mycket skulle man inte få gjort utan datorn? Men hur jävla trist och oinsprirerande skulle livet vara? Plus att jag skulle vara arbetslös. Trist var ordet.

fina grejer i stora äpplet, del 1.

Parkeringsplatserna.

varning!

Det kommer att bli sketamycket bilder från New York den kommande veckan. Ni som tycker det är dötrist får hålla ut, jag lovar att det finns ett slut (haha rim!).

central park.