best of 2008.

6 januari.
Som exempel har jag nyss använt mig av purjolök i en maträtt för första gången. Vi gör färsk aborrfilé i ugn med purjolök och grädde (det är nog första gången jag använder grädde också) samt potatis till det. Potatis har jag kunnat koka i ett par månader nu.

21 januari.
Granen Gurra är död.

6 februari.
Vi stod som sex fågelholkar i hallen hemma hos den schweizertyska familjen. De bodde så nära den norska gränsen att C fick ”Välkommen till Norge”-sms från mobiloperatören. Vadå köra själva? Vi skulle ju alla trängas i ett enda hundspann, under en jättefilt, och bara njuta i några timmar? Nejnej, jättetråckigt! Nej. Köra helt själva. Varsitt hundspann.

7 februari.
I lite drygt två veckor har jag varit faster. Imorgon ska faster, och fabbo K, äntligen få träffa den lilla människan. Den lilla människan är en han och går än så länge under namnen Killen, Kaninen, Knyttet och Grabben. Vi har köpt en gigantisk gosedjurskanin som Killen/Kaninen/Knyttet/Grabben kommer att gilla bäst om några år. Det gäller att tänka långsiktigt. Jag älskar dem redan nu. Båda.

18 februari.
Berlin var solsken och isande kyla. Vi bodde fyrstjärnigt vilket var likamed sneglande pensionärer vid den magnifika frukosten.

20 februari.
När kommer guldklimpen? Blir det en kille eller tjej? Vad ska guldklimpen heta? Blir det ett släktnamn eller något galet så som "Månskära"? Kommer guldklimpen att ha defekter som vi inte kunnat förutse men blir tvungna att älska? Kommer guldklimpen att ha oanade talanger som gör oss stolta? Kommer guldklimpen att fylla hålet efter Gurra? Spänningen är olidlig.

10 mars.
Att måndagar är idiotiska dagar är sedan länge allmänt känt. Min fina kille har dock kommit på något som kanske inte är en komplett lösning, men ändå en ljusning: Alltid klä upp sig på måndagar.

26 mars.
Min hjärna är nästan som ett djur. Något som inte riktigt tillhör mig, men som bor i mitt huvud och som lever sitt eget liv. Ett djur som behöver uppfostras, matas, stimuleras, nattas och lugnas. Ett arbete alla dygnets timmar. Om arbetet inte utförs kan saker och ting gå rakt åt helvete.

1 april.
Igår trodde jag på allvar att en 19-årig fotbollsspelare var tre år yngre än mig. Tills jag såg faktarutan i tidningen att födelseåret för honom var -88. Då blev jag lite rädd. Inte för att jag är två gånger de år jag trodde att jag var äldre, utan att jag själv såg mig som 22-23. Jag vet ju mycket väl att jag snart är 26. Är det här början på åldersnoja? Har aldrig haft åldersnoja och vill aldrig ha det. Fan.

30 april.
Idag är det exakt 10 år sedan jag var full för första gången.

11 maj.
Wien är pampigt och vänligt på samma gång. Schniztlarna är skitstora, ölen lite billigare och gratisfestivalerna är verkligen gratis utan avspärrningar eller vakter.

18 maj.
Jag är jävligt lat. Det är inget att hymla om, utan bara att konstatera fakta.

9 juni.
45 minuter senare kastar jag mig in i lägenheten och hinner dra en halv suck av lättnad då nycklarna till den låsta resväskan ligger väl synliga precis innan för dörren. Tar dem och springer till taxin som hunnit vända, kastar mig in i bilen genom dörren som K öppnat i förberedande syfte. Chaffisen kör iväg samtidigt som jag stänger dörren och han utbrister Ni kan kanske hinna! Vid tunnelbanestationen strax utanför tullarna släpper han av oss och ropar Lycka till! när vi springer mot tunnelbanan.

15 juni.
När vi kom till vingården bland bergen hade regnet precis uppphört, och solens strålar gav ett närmast tropiskt klimat när vi traskade omkring under vinrankorna med vinglaset i högsta hugg. Vingårdsmästaren och hans medarbetare hade utarbetat ett smått fantastiskt sätt att få gästerna att köpa med sig många vinflaskor: obegränsat med vin. Inte några flarror som man själv får hälla upp ur, utan medarbetare som konstant fyllde glaset, oavsett hur mycket eller lite du druckit. Jag höll en vattenflaska i handen och fick onda ögat eftersom det tydligen inte var ok att kombinera dryckerna. Vi kom därifrån med sju flaskor vin. Plus mamma och pappas åtta. Somnade på bussen hem. Klockan 19.

10 juli.
En kväll var vi på Dans Le Noir? där allt är svartare än svartast och servitörerna blinda och du måste äta med händerna eftersom det du stoppar i munnen inte är en gaffel full med mat utan en kniv med ett riskorn. Jag höll krampaktigt i mitt vinglas och försökte att inte tänka på CSI-avsnittet där någon blir mördad just på en sådan restaurang.

15 juli.
När gästerna väl gått hem fick jag ropa in min kille, eftersom han stod på parkeringen i kalsonger och försökte locka till sig grannarnas katt.

22 juli.
Vi hittade 75 euro igår.
I brevstället.

26 juli.
Började snyfta när jag ledde cykeln uppför mördarbacken mot stranden eftersom jag inte visste om döden skulle inträffa på grund av illamående eller näringsbrist eller solsting. När vi kom fram till badplatsen förklarade jag kort och koncist för alla inblandade i sällskapet att jag inte tänkte prata så mycket idag. Placerade min kropp försiktigt på handduken jag lagt i skuggan och la ett klädesplagg över huvudet.

18 augusti.
345 olästa mail. Inte ett enda spam.

11 september.
Något man lär sig som förkyld är att omgivningen anser att nässpray är en dödssynd.

14 september.
En människa utklädd till igelkott står och dirigerar trafiken och folk parkerar på de mest innovativa sätt man kan tänka sig.

21 september.
Men jag undrar om jag också ska ha panik? Eller hur jag ska agera? Ska jag börja gömma cash under huvudkudden istället för i fondspar? Eller bidrar jag till eländet om jag plockar ur mina slantar ur sparandet? Jag fattar inte. Vad ska jag göra? Kan jag hjälpa till på något sätt? Dra mitt strå till stacken. Eller kan jag kanske bara gå omkring och vara lite smårädd och vilse fram till 2012 nu?

30 september.
En sex timmar lång katamarantur i Medelhavet, inklusive bar, egen kock och bad från båten i en fantastiskt liten bukt.

6 oktober.
Ni vet den där omänskliga deadlinen? Den blir ju inte mindre omänsklig av att taket rasar in över ens arbetsplats. Bokstavligt talat. Hade jag suttit på min plats när det hänt hade jag varit på sjukhus nu.

23 oktober.
- Men asså, Skåne är liksom ingen stad.
- Nähä, vad är Skåne då?
- Men typ, Malmö är en stad.

11 november.
Gamla Bettan visade plötsligt ett nytt val när jag skulle att stänga av henne: Hibernate istället för Stäng Av. Frågade K om han visste vad Hibernate betydde. Det visste han inte. Vi frågade tyda.se. Hibernate betyder övervintra. Min dator vill alltså att jag ska övervintra henne. Hon vill gå i ide. Fyfan. November slår mot alla.

29 november.
Det är en 42 tum stor tjock-tv. Med andra ord gigantisk. Liknar mest ett mindre berg eller en friggebod. Just nu står den i hallen, vilket betyder att det knappt går att ta sig in eller ut från vår lägenhet.

4 december.
75% risk för rotfyllning.
Kostnadsuppskattning: 5000 SEK

14 december.
Även om den kräver mycket av läsaren var den fantastisk och lägger sig liksom i hjärnan som en kompis som både gör en glad, ledsen, äcklad, fascinerad och fylld av kärlek till Indien (fast jag aldrig ens besökt landet).

18 december.
I måndags var jag okejsnygg. Jag var snyggsnygg i tisdags. Okej igår. Snyggsnygg idag. Lär vara okej imorgon och snyggsnygg på lördag. Fortsätter detta innebär det att jag är snyggsnygg på julafton men bara okej på nyårsafton. Dock snyggsnygg på nyårsdagen.

onödigt vetande om egon, del 4.

Om jag mot förmodan skulle befinna mig på en plats där det är så varmt att jag inte fryser (bubbelpool, bastu, varmvarm dusch eller med plus tjugoåtta grader eller så) så är kroppen så ovan vid värmen att jag istället svimmar. Opraktiskt.

ice age.

Jag fryser mycket. Nästan överallt och hela tiden. Sover med strumpor, älskar mina fleecetröjor (har flera för olika behov), är beroende av mina tofflor året runt och lycklig över att K alltid är varm som ett element. Självklart har jag även förfrysit både fingrar och framförallt tår rejält flera gånger med biverkningar som jag kommer att ha resten av livet. Min näsa fungerar än så länge fint och extraknäcker som termometer, för om jag fryser men nästippen inte är kall så fryser jag "bara". Däremot så vet jag att temperaturen i rummet är låg om nästippen är som en isbit. Emellanåt väldigt praktiskt. Någonstans där näsan ofta är kall är på jobbet. Nu när vi varit reducerad styrka i mellandagarna har det varit extraextra kallt. De som sitter vid fönstret har haft jackorna på sig. Själv har jag haft dubbla långärmade tröjor och halsduk och ändå blivit så stel i fingrarna att jag inte velat skriva för att det varit så besvärligt. Idag gick jag därför och köpte en liten vetevärmare (fast den här hade körsbärskärnor) som kommer att göra mitt liv bättre och bli en bra kompis. Bästa kompis är jag redan med den stora vetevärmaren som jag har här hemma och som just nu värmer min nästipp.

havet.

skogen.

högen med olästa blir bara större och större.

En och annan bok låg i paketen, som vanligt. Gomorra, En halv gul sol, Att tro på Mister Pip, Alentejo Blue, Den osynliga väggen, samt lite facklitteratur (om myter och måleriets historia) samt en bunt med dublettböcker från brorsans bokhylla (John Grisham mfl) samt väääldigt mycket pengar i presentkort på Akademibokhandeln. Plus att jag har ett annat presentkort på adlibris sen tidigare. Haha!

landet.

god jul!

Två resväskor, en ryggsäck, två axelremsväskor och två stora påsar med julklappar. Imorgon lämnar vi av ungefär en påse med julklappar här, får med oss en ny och åker till nästa hem. Där stannar vi en natt innan vi åker till det tredje hemmet. Sen åker vi tillbaka till det andra hemmet. Tanken om att hyra en bil borde rimligtvis ha slagit oss lite tidigare. Men elakheterna som våra stackars kroppar får utstå genom allt kånkande och sittande i timtals på obekväma bussar (på en av bussarna på vägen hit hamnade vi dessutom bakom en person som uppskattningsvis duschade senaste vid julen 1994, smått jobbigt att inte kunna andas ordentligt på en och en halv timme) tas väl igen genom att vi är miljövänliga. Men nästa år blir det fanimej en bil. Eller bara julklappar i kuvert.

hejdå världens finaste julklapp.

Hata apple. Hata. Hata hata hata. Jag har lagt ner en oändligt massa timmar på att göra en fotobok över vår resa till Italien. En julklapp till mamma och pappa. Det var 1591 foton från början, jag fick ner det till ca 100. Har redigerat, ändrat, pysslat, svurit och verkligen kämpat för att göra det fint. Det blev helt fantastiskt tjusigt. Vi beställde den SJU dagar före utsatt ”sista dag att beställa för att få leverans innan jul” för att vi visste att vi behövde den senast idag. Vi har fått bekräftelser och information via mail om att det bara skulle ta 1-4 arbetsdagar kvar innan den kommer. Idag har det gått 7. Idag fick vi ett svar från apple om att oh, sorry, men ni har fått fel information, det tar tio (10!!!) dagar innan ni får den. Jag vill gråta. Det var den finaste julklappen. Kanske någonsin.

Ps. Och nåde den jäveln som säger något om att det ju går lika bra att ge julklappen i efterhand.

onödigt vetande om egon, del 3.

I måndags var jag okejsnygg. Jag var snyggsnygg i tisdags. Okej igår. Snyggsnygg idag. Lär vara okej imorgon och snyggsnygg på lördag. Fortsätter detta innebär det att jag är snyggsnygg på julafton men bara okej på nyårsafton. Dock snyggsnygg på nyårsdagen.

onödigt vetande om egon, del 2.

Jag har kommit över kanske världens bästa smoothierecept.

Smooooooooooothie (för två personer)
1 Banan
1/2 Mango
2 msk linfrö
2,5 dl kallt vatten

nästan lika men inte samma.

Idag har aftonbladet några artiklar om Thomas Quicks brott han begick innan han började erkänna en hel drös med mord. Men tyvärr blir det som vanligt lite galen vinkling. Jag kan förstå att offret John inte tycker att det som händer nu är behagligt, eller att dokumentären var speciellt trevlig för honom att titta på och att han tolkar det som att många vill framställa att Quick är from som ett lamm. Men det är ju egentligen inte det som är det uppseendeväckande i det här. Det är inte specifikt huruvida han begått morden eller inte som bör vara i fokus, utan om det gick rätt till när han blev dömd med tanke på alla dessa underliga omständigheter som nu har fått väldigt mycket uppmärksamhet. Det är det som ska granskas i första hand. Självklart hör det ihop, men är ändå otroligt viktigt att hålla isär för att kunna få ut något vettigt ur den här sörjan, och för att kunna förbättra det som gått galet. Om nu något gått galet.

min nya hobby.

Kan knappt påpeka nog hur makalöst intressant hela Quick-grejen är. Dock inte för att det är självklart att Quick plötsligt talar sanning, för som flera påpekat behöver hans nya uttalanden granskas precis lika noggrant som hans tidigare erkännanden. Dessutom tror jag att det kan vara bra att ha i åtanke att Quick faktiskt har begått grova brott som han blivit dömd för, redan innan han började erkänna en nästan oändlig mängd mord. Sållar man lite bland sensationsjournalistiken går det dessutom att hitta riktigt intressanta kommentarer och vinklar. Så som denna, som dock inte verkar finnas på nätet utan enbart i den tryckta upplagan av SvD:
"Straffrättsexpert Håkan Westin är skeptisk till de metoder som används i dokumentären där Quick tar tillbaka sina erkännanden. 'Reportern menar att Quick blev styrd av folk inom utrednings- och vårdapparaten, men sedan använder han samma metoder som han kritiserar vården för', säger Westin"
(citat från SvD).

I väntan på nästa avsnitt av dokumentären så roar jag mig med Leffe GW-citat:

”…Han har ju fan fått dubbel dödlig dos av psykofarmaka i samband med förhör och rekonstruktioner. Det är ju fullkomligt jävla häpnadsväckande…”

"Och sedan har han utsatt offrens anhöriga för stor skada, nämligen när Thomas Quick berättar att han har ätit upp deras barn och så vidare. "

(båda citaten från Aftonbladet)

önska din favoritlåt och hjälp en människa på flykt på samma gång.

Ni lyssnar väl på Musikhjälpen och önskar låtar? Pengarna går till människor på flykt. Finfint initiativ tycker jag. Dessutom är det roligt att lyssna på (samt titta på, om man nu skulle vara så lyckligt lottad att man kan titta på tv på dagtid). Undrar vilken låt jag ska önska? Kan icke bestämma mig. Finns i vilket fall ingen anledning att inte önska åtminstone en låt. Femti spänn liksom, det har alla som har en dator råd med. Faktiskt.

Ps. Önska via nätet eller via sms.

onödigt vetande om egon, del 1.

I fredags åt jag en tunnbrödsrulle för första gången i mitt liv. Det var gott.

men när kommer uppföljaren?

Läste ut tegelstenen Shantaram i veckan. Det tog mig bara ett par veckor plus två månader samt fyra månaders uppehåll däremellan. Även om den kräver mycket av läsaren var den fantastisk och lägger sig liksom i hjärnan som en kompis som både gör en glad, ledsen, äcklad, fascinerad och fylld av kärlek till Indien (fast jag aldrig ens besökt landet).

Har hittat några youtube-klipp från när författaren håller något slags föredrag. Det är hans osannolika liv som är ramberättelsen för boken, och karln verkar vara en sjujävla historieberättare. Rekommenderar verkligen att åtminstone se de första två klippen här nedanför. Om du inte blir sugen att läsa boken efter dessa bör du nog inte göra det heller. I annat fall går det utmärkt att se alla fem klippen, de avslöjar inga hemligheter som förstör läsupplevelsen. För oss som redan läst är det en fin flashback.





Del 3, del 4 och del 5.

missa inte!

Ikväll kl 20 sänds del ett i dokumentären om Quick, den som bland annat gett upphov till skriverierna om att alla erkännanden bara var hittepå.

man kan ju inte annat än älska min kille.

02.00 Smiter från festen. Vansinnigt trött. K vansinnigt festsugen och stannar kvar.

03.00 Kommer hem. Ringer K och meddelar att jag lever och är hemma. Han berättar att han nog tar en tidig tunnelbana hem imorgon bitti.

04.00 K ringer och berättar att han nog tar en tidig tunnelbana hem imorgon bitti. Igen. Samt att han försöker gifta bort Torgnysdotters mamma.

06.00 Torgnysdotter ringer och meddelar att K somnat på deras soffa, bara så jag vet.

09.00 K smsar om att han är på väg hem.

09.03 K smsar att han älskar mig.

10.00 Han kommer hem och dundrar ner i sängen.

12.45 Frågar K om han vill ha frukost. Han väser Vatten! till svar.

14.00 Inget ljud från sovrummet.

14.35 K struttar från sängen till soffan och muttrar Måste äta grekiskt. Du cyklar och hämtar? Aj, träningsvärk i hjärnan. Läsk.

14.40 Han rostar bröd. Tror jag. Sex mackor kan man äta!

jippie! tjoho! haha!

Friggeboden aka jättebäbisen aka tv-apparaten HAS LEFT THE BUILDING!
Jag körde min utstakade taktik hela veckan. Det vill säga ignorering av vår nya familjemedlem förutom när apparaten kom på tal och då pratade jag om den som om det redan var bestämt att den inte passar i vårt hem, dock utan övertydlighet och tjat. Man kan säga att det funkade. När jag kom hem från dagens träning satt två bakfulla karlar i köket, varav den ena på fullaste allvar tyckte att den andra skulle ta friggeboden med sig i den förstas bil. Efter lite falukorv och makaroner gjorde de plötsligt slag i saken och baxade ner jätteklumpen till bilen. Det sista jag hörde innan de stängde bildörren var Jävla tv att vara tung! Jag tackade dem. Livet är bra fint emellanåt.

urban finns alltid vid min sida.

Alla är så snälla. Tack. Men. Nu när jag kanske kanske börjat lugna mig något lite gällande rotfyllan (haha) efter allas berättelser har ångesten och oron påbörjat sin flytt till något annat. Som vanligt. Såklart. Men bara tre tänder bort. Där bor nämligen en visdomstand som nyligen växt upp. Den har inte riktigt rättat in sig i ledet och pekar lite utåt. Efter gårdagens tandslipning (för att undvika bettskena) har det jag anat blivit än värre – jag biter mig själv i kinden hela tiden. Antar att en lösning på problemet är att rycka tanden. Inga problem. Om jag nu inte hört en halv miljard skräckhistorier om att dra ut visdomständer just i underkäken. Kul. Hjärndjuret Urban är fan inte att leka med, han ger sig ju aldrig. För ett halvt sekel sedan hade jag garanterat varit Hon som har problem med nerverna.

dessutom kostar spektaklet som en weekend till London.

Grät på vägen från tandläkaren till tunnelbanan samtidigt som jag snörvlade i mobilen med K. Snyftade på tunnelbanan till jobbet. Googlade på rotfyllning tills jag sögs in mot alla hemska världen-gick-under-och-jag-blev-ruinerad-historier då jag var tvungen att sluta. Skrev på msn till J om min rotfyllnings-skräck, fast hon sitter en halv meter bort från mig. Inledde med Prata inte om det här högt för då börjar jag gråta. Skrev med brorsan som gjorde en rotfyllning förra året, och för honom hade det gått bra. Han hade dock fått be dem att hålla käften om vad de praktiskt sysslade med när de rotfyllde eftersom han annars riskerade att svimma. Ringde mamma under julklappshoppingen efter jobbet. Stod i bokhandeln och fajtades med tårjävlarna när jag återigen berättade om den 75 procentiga risken och att det på riktigt kändes så obeskrivligt hemskt att jag inte ens förstår själv varför jag är så rädd för något som tydligen inte ens ska göra ont. Bara vara skitdyrt. La på och fortsatte leta efter en målarbok med bilar när en bekant röst bad tjejen i bokhandeln om en speciell almanacka. Det var tandläkaren. Jag vände på klacken och gick. Ringde pappa som rotfyllt fyra, kanske fem, gånger. Gjorde inte ont sa han. Men var lite Eh, ja, alltså, liksom, de måste ju köra med filar och grejer ner i roten när de dödat nerven för att slipa till kanalen. Och jag fattade exakt vad han menade samtidigt som jag rös i hela kroppen med lite extra betoning på den tanden som kanske ska rotfyllas. Den som jag aldrig någonsin haft problem med förrän efter klockan 08.15 imorse.

Ps. Det positiva med den här hösten är att jag lärt mig gråta 1. bland folk utan att det märks och 2. utan att mascaran rinner.

tandläkarbesök.

75% risk för rotfyllning.
Kostnadsuppskattning: 5000 SEK


Kvällen den 7e januari kommer jag troligtvis att ta lugnande för andra gången i mitt liv. Tredje gången kan bli morgonen efter, strax innan en av mina värsta mardrömmar inträffar.

deodoranten.

Linda och Torgnysdotter: Här är deodoranten.
Det är tydligen bara den specifika sorten (färg och exakt modell) som funkar. Men, det verkar ju åtminstone som att den går att köpa i England också.

låt mig presentera friggeboden:

Idag har vi flyttat friggeboden från hallen till köksön. Den är mindre i vägen där. Trots det jag skrev igår så har vi inte testat den på plats. Den är helt enkelt för tung för att orka lyfta mer än en centimeter över marken. Och jag känner liksom ingen kärlek. Snarare tvärtom. Tänker enbart på en jobbig jätte-bäbis så fort jag ser den. K vill fortfarande ha den. Det här kan bli ett problem.

lördagsgodis.

Julafton fortsätter. Idag plingade ett par grannar på dörren och undrade om vi ville ha deras tv eftersom de köpt en ny. K tyckte det lät som något som ej går att neka till, så han såg till att baxa tvn de tvåtrefyra metrarna från deras lägenhet till våran. Det är en 42 tum stor tjock-tv. Med andra ord gigantisk. Liknar mest ett mindre berg eller en friggebod. Just nu står den i hallen, vilket betyder att det knappt går att ta sig in eller ut från vår lägenhet. Jag är inte riktigt lika lycklig över den nya familjemedlemmen som K, men har gått med på att åtminstone testa hur den ser ut på rätt plats i morgon. Om vi får dit den, den väger väl närmare ett halvt ton eller så.

En nästan bättre julklapp är att jag för en dryg timme sen snubblade över the Knifes live-framträdanden. Jösses. Varför har jag inte sett detta förr? Eftersom jag innerst inne är en vänligt sinnad själ, så får även ni ta del av detta nu. Som en present, typ lördagsgodis. Helt makalöst bra oavsett:

Heartbeats LIVE + Marble House LIVE + Silent Shout LIVE.

let it rain.

är det julafton idag?

Hittills har jag fått:
- två biobiljetter
- en ny trådlös datormus
- en stickad kofta (mitt visakort betalade, vänligt!)
- ett presentkort som innebär 200:- gratis hyrfilm och 100:- gratis böcker på adlibris.
- en julkalender från McDonalds.
- beröm från chefen om att jag är skitduktig.

Mycket trevligt må jag säga. Nu väntar hämtmat, vin, tvättid och besök.

Klockan är 09.05, god morgon!

Bombay-grejen är otäck. Det blir dessutom lite absurt då en av attackerna tydligen skedde mot Leopold's, ett café som finns med ungefär på varannan sida Shantaram som jag ju läser just nu. Imorse satt de på stället och drack whiskey liksom. I min bok alltså. I verkligheten ser det nog lite annorlunda ut där just nu. Hemskt.

Andra roliga saker som hittills hänt idag:
- Jag var ett par ögonfransfladder bort från att börja gråta på tunnelbanan eftersom det är så hemskt i boken just nu.
- Jag glömde min matlåda hemma (i dessa ekonomiska kristider räcker det för att få pengaångest).
- Jag blev nerstänkt av en buss som körde i en vattenpöl. Jag har ljusa kläder på mig idag. You do the math.

Nu kan det bara bli bättre!

kanske måste åka till spanien snart.

När jag låg bakis som en liten kastrull på stranden tillsammans med ungefär hälften av alla som var där nere (det vill säga trettiofem delat med två) fick jag en present av J som hade varit nykter nog kvällen före för att orka shoppa lite. Presenten var en deodorant. Hon lämnade över den med orden Det här är världens bästa deodorant. Det låter illa, men det skulle visa sig vara en mycket fin present. Det är nämligen världens bästa deodorant. Aldrig varit med om maken! Den gör precis som en deodorant ska - tar bort svett och lukt. Har aldrig förstått mig på alla andra deodoranter som ersätter, eller i värsta fall blandar, svettlukten med någon käck liten mix av valfri udda frukt med valfri konstig ört eller krydda eller liknande. Men den här gör som den ska, som sagt. Och jag älskar den. Tyvärr börjar den ta slut. Tyvärr finns den endast att köpa i Spanien. Typ väldigt opraktiskt.

en snodd bokenkät*.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Beror väl på vad man menar med värsta. Under vissa pluggperioder har jag läst ut nobelpristagare på engelska på två dagar, och det har inte varit speciellt trevligt med tanke på tempot. Däremot så kommer jag säkert att minnas de böckerna för resten av livet eftersom de var så fantastiska och jag skulle säkert aldrig ha läst dem frivilligt.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Oj. Återkommer ständigt i tankarna till Jules Vernes Den hemlighetsfulla ön som jag läste om och om igen som liten. Annars så har ju de flesta böckerna jag tycker är bra påverkat mig på ett eller annat sätt, har dock svårt att säga vem som påverkat mest.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Loranga, Masarin och Dartanjang gjorde mig rädd för att det fanns tigrar i skogen under flera år. Jag bodde bokstavligt talat i skogen. Ni förstår traumat.

4. Vad använder du som bokmärke?
Jag kan stoltsera med att ha bokmärken som faktiskt föreställer mig själv. K gjorde bokmärken till en kund en gång, och de använder sig bland annat av ett illustrationsporträtt K gjort med mig som förlaga. Således är även jag på bokmärket. Men, jag måste erkänna att jag även använder Pocketshops bokmärken lika ofta som mina egna.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
Till och från jobbet på tunnelbanan. Ibland på kvällarna innan jag somnar. Vill läsa oftare, men vet inte när jag ska hinna.

6. Vad var den första bok du läste?
Minns inte. Men jag lärde mig läsa med hjälp av Bamse-tidningar som 5-åring.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Pocket är smidigare, men inbunet känns mer genuint. Köper bara pocket men får bara inbundet av pappa.

8. Vilken bok läser du nu?
Shantaram av Gregory David Roberts.

9. Och vilken sida är du på?
573 av 936.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?
Nej.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Om jag inte känner igen titel eller författare så påverkar omslaget väldigt mycket för att jag ska börja intressera mig för boken. Älskar snygga böcker! I andra fall påverkar omslaget, men olika mycket från fall till fall. Ibland får man ju ta ett fult omslag om man blivit rekommenderad en bok. Men det skär lite i hjärtat, det gör det.

12. Sidantalet, då?
Jodå. Max 500 brukar kännas rimligt. Fast samtidigt läser jag ju en 900-sidorsbok på engelska just nu, så jag är väl inte direkt konsekvent.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Vem fan gör det?

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Ja. Bland annat Den hemlighetsfulla ön. Annars läste jag mängder med deckarböcker som liten av typen Kitty och Fem-böckerna. De kunde jag läsa gång på gång på gång.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte vad jag vet?

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag kan slänga dem/ge till Stadsmissionen om jag inte gillar böckerna. Annars ställs de i hyllan. Vill jag ge ngn annan samma läsupplevelse lånar jag ut eller köper boken till dem.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Oftast inte.

18. Just det, läser du i badrummet?
Sällan.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Har ett sms i utkorgen på mobilen med titlar jag önskar mig till julklapp. Annars skriver jag upp vilka böcker jag läst i min kalender varje år, men inga kommentarer eller så.


*snodd från alexandra

snöstorm borde vara mer som förr i tiden.

Under mina 19 år boendes på landet var en storm närapå liv eller död. Framförallt snöstormar. Strömmen gick och telefonledningarna rasade som plockepinn. Vedeldning i braskaminen och vattenkokande ovanpå den. Värmeljus på borden och träden knakade utanför. Ständig oro för att de skulle knäckas över huset och ibland fick vi överge övervåningen ifall att. En gång vaknade vi dagen efter och hittade ett träd över bilen. Jag minns det som att bilen såg rolig ut och vi slapp skolan eftersom vi helt enkelt inte kom dit utan bilen. Det hände för övrigt ganska ofta i samband med snöstormar. Med ett par kilometer till asfalterad väg och en mil till skolan (två och en halv i gymnasiet) var chanserna goda att få stanna hemma. Det vanligaste var att vi helt enkelt inte kom ut från gården eftersom plogbilen (det vill säga den lokala bonden med traktor pimpad med extra vinterutrustning) inte hade tid att dyka upp eller hade träffat diket själv eller annan anledning. Mycket spännande oavsett. Om vi trots allt kom iväg till skolbussen kunde det ju alltid hända att den inte kom, eller att den körde i diket eller något sådant. Det innebar att vi kom för sent och missade ett par lektioner. Nästan lika bra. Här i storstan känns snöstorm fortfarande kul, men jag känner mig besviken över att jag oavsett vad kommer att komma till jobbet imorgon. För även om det kommer att vara SL-förseningar i vanlig ordning ballar ju inte hela tunnelbanan ur. Lite trist faktiskt.

peppar peppar ta i trä och så vidare.

Jag har varit datorlös i tre dagar. Under tiden har ni skrivit 96 blogginlägg. Jävlar i min lilla låda. Själv har jag hunnit med en dag på landet, en dag i Dalarna med 70-årskalas och en dag i Stockholm med 2-årskalas. Det känns fint, och den lediga dagen i fredags var smått overklig efter den här hösten som mest har bestått av jobb och jobb och jobb. Iofs har det inneburit att både oktober och november försvann i ett litet nafs, och det är ju för det mesta bara trevligt. Nu är det vinter och jag får använda mina finafina nya vinterskor hela tiden och förhoppningsvis återgår livet nu något mer till det normala. Efter att ha skrivit detta räknar jag med att morgondagen kommer att bli katastrofalt stressig. Livet funkar nämligen så.

snart består hela bloggen av enbart tips-inlägg.

Quick-grejen är spännande. Kanske bland det mest spännande som händer just nu. Som Leffe GW säger "Det känns som att julafton kommit redan". Rekommenderar, som vanligt, P3-dokumentär om Quick som sändes häromveckan för en liten bakgrund kring alltihopa.

bäst 2008.

Jenny frågade vad som var det bästa med 2008. När hon frågade hann jag inte tänka riktigt. Men nu vet jag.

Paris, Berlin, Wien, Gardasjön/Verona, London, Gotland, Mallorca.

Undrar om jag någonsin igen kommer att ha ett år då jag är utomlands sex* gånger?


* Man får välja om man vill inkludera Paris från dec 07 eller räkna Gotland som utomlands.

bra grej, bra musik, bra pris.

För 100 spänn kan man se Robyn(!), Weeping Willows, Anna Järvinen mfl på Rätt till vård-festivalen som uppmärksammar "...frågan om asylsökandes och papperslösas rätt till vård." Känns rätt givet med ett besök, och det vore konstigt om det inte blev helt utsålt. Hundra spänn! Köp!

om inte förra inlägget var uppmuntrande nog.

från egon till egon.

Det här skrivs av mig tisdagkväll klockan 21.33. Jag önskar innerligt att din onsdag blir bättre än din tisdag. Inte för att något hemskt hände på tisdagen, men det är november och du hade en rätt dålig dag bara. Även med novembermått mätt. Men den här låten kan kanske göra onsdag lite bättre. Om det inte hjälper att bara lyssna så vill jag att du visualiserar känslan av när du och Linda dansade till tonerna av samma låt ackompanjerat med fantstiska kroppsrörelser mitt i natten den där julikvällen då bland annat en och annan vinflaska från Italien blev tom.

Ha en trevlig onsdag, kära egon.

Med vänliga hälsningar,
egon

sleep during winter, as of certain animals, such as bears.

Gamla Bettan visade plötsligt ett nytt val när jag skulle att stänga av henne: Hibernate istället för Stäng Av. Frågade K om han visste vad Hibernate betydde. Det visste han inte. Vi frågade tyda.se. Hibernate betyder övervintra. Min dator vill alltså att jag ska övervintra henne. Hon vill gå i ide. Fyfan. November slår mot alla.

hej sockerchock.

November har även varit för mycket godis och för lite träning för att det ska kännas bra. Så när sockersuget grep tag i mig på riktigt i helgen (hade ändå lyckats få bort det under ett par månader) bestämde jag mig för att det får vara slut med godiset i veckorna igen med start måndag. Alltså igår. Hittills har det gått sådär. Igår åt jag tre juleskum som en kollega gav mig och en plopp jag köpte på vägen hem som tröst för att det var så kallt ute. Idag ställde min chef ner en påse på mitt skrivbord efter lunch med orden Ett motivations-kit. Den innehöll två cocacola-burkar, en påse juleskum, en dubbelplopp och en stor påse saltade nötter. Det här går åt helvete minsann.

och allt vin vi släpade hem drack vi såklart upp innan november slog till.

November är en onödig månad. November 08 har hittills mest bestått av mörker, regn, lera på skorna, död, finanskris och jobb. Muntert så det förslår. Jag vet inte om det blir bättre eller sämre av att kolla på Packat och klart då de åker tågcharter och dricker vin. Jag längtar tillbaka till Italien, trots den mindre behagliga ditresan. Jag längtar till vingården där vi drack vin så både jag och K somnade på bussen hem långt innan eftermiddag blivit kväll (det finns för övrigt bildbevis av detta som är mindre smickrande, samt mamma och pappas minnesbilder som genererar vissa fniss ibland när det hela kommer på tal). Det känns som en perfekt lösning på Problemet November: En vingård med fri tillgång till just vin i ett soligt och varmt och vackert Italien. Undrar om man kan ordna detta till nästa år?

ännu ett av mina utmärkta tips.

Var på World Press Photo 08 på Galleri Kontrast idag. Det var tydligen vernissage igår, och utställningen är i Sverige till sista november. Det kostar nada att gå in, och är som alltid fantastiskt bra. Allt från naturfoton till porträtten (Putins porträtt är bättre än fantastiskt) till de från krig och fattigdom och Afrika. Finns ingen anledning att inte gå dit och se utställningen.

men plus i kanten för det korta skärpedjupet.

Vi såg Låt den rätte komma in igår. Eftersom jag är väldigt mörkrädd, lättskrämd inklusive livlig fantasi och hatar skräckfilmer förhörde jag mig noga med flera som sett den om jag verkligen skulle våga se den. Alla sa Ja för den var ju inte alls läskig. Tjena. Vid två tillfällen blundade jag under minst en minut per gång, ungefär tio gånger kikade jag mellan fingrarna och två gånger viskade jag till K Det här är lite läskigt. Hur som var det en bra film. Väldigt bra om man jämför med den normala svenska filmstandarden. Men, så jävla überbra som vissa vill få den till håller jag inte med om. Det var för många moment i filmen som fick mig att helt plötsligt komma på att det här bara är påhitt, istället för att tro på historien full ut. För oavsett om en film eller en bok baseras på verkligheten eller fiktion så måste det ju vara trovärdigt. Om det inte funkar spelar det ju ingen roll hur bra berättat det är om inte jag tror att det verkligen var så det hände, även om det utspelar sig i yttre rymden. Snabba Cash är nog det bästa exemplet jag kan komma på. Språket är fantastiskt men jag tror inte på själva storyn, hur baserad på hans egna kunskaper den än må vara. Filmen igår är ju sju gånger bättre än Snabba Cash, men ni fattar säkert vad jag menar iaf. Jag trodde på vampyrerna, men inte på att det gick till riktigt som det gjorde. Visserligen kanske det var tur, eftersom mardrömmarna uteblev.

mitt försök till ett litet plåster.

På ett par dagar accelererade döden från noll till för många. Utan att jag själv är direkt berörd är plötsligt så många som jag bryr mig så mycket om så väldigt berörda på olika sätt. Så står man själv där och önskar så hårt att man kunde hjälpa alla att lindra lite lite lite av smärtan. Men det går ju egentligen inte. Sorgen måste få sköta sitt. Men jag vet i alla fall att gråta är bra. Gråta är medicin. Och kanske kan det här hjälpa en skvätt på traven:

god jul.

Idag drack jag julmust.
Tidigare i veckan åt jag pepparkakor.
Balkongbelysningarna hos våra grannar blir fler och fler för varje dag. Vi håller ju inte på med sånt, utan körde med äkta varan förra året. Granen Gurra. Undrar om vi lyckas skrapa fram någon uppföljare i år. Gurra trivdes ju sådär, om ni minns. Självmordsryktena blev dock aldrig bekräftade.

tjena basutbudet.

Ungefär ett dygn efter att jag skrev det här inlägget försvann gratiskanalerna. Det hela känns väldigt misstänkt må jag säga. Samtidigt är det även lite spännande att tro att jag kanske har en fiende som vill mig ont bland er läsare. Men strypt kanalutbud är nog ändå okej, bara lite ovant. Anledningen till att kanalerna blev gratis från första början var ju för att vi aktivt valde bort allt utom public service och dåliga fyran. Det ska bli spännande att se vad vi kommer att sakna. De flesta serierna går ju ändå utmärkt att se på annat sätt så att säga, och istället kanske vi kan få arslet ur soffan lite oftare. Men mest synd är det nog ändå om K. Först idag insåg han vidden av att kanalerna försvunnit - att även Discovery är borta. Han älskar Discovery. Han skrattar framför Discovery. Han sover framför Discovery. Han jobbar framför Discovery. Det här kan bli ett problem. Så om det nu är någon fiende bland oss som vill mig ont har ni lyckats såra fel person. Tänk på det.

fint skare va.

Finkulturen slog i taket igår. Men det är så det fungerar. Fint till de fina. För Linda fyllde ju nämligen år sen för ett tag sen, och eftersom jag är en konsekvent människa så fick hon ett teaterbesök med mig som sällskap. Det blev inget mindre än Hamlet på Dramaten, och igår var det dags. Hamlet har jag aldrig fattat. Inte ens försökt förstå. Inte vet jag om jag förstår det bättre nu heller, men det var ändå mer begripligt än vad jag kunnat tänka mig. Och för mig tidigare okända skådespelare var lika bra som de kända. Och musiken också - indiepop på Dramaten liksom.

koffeinist javisst.

Jag är vansinningt bortskämd nuförtiden. And I love it!
Min kille har nämligen de senaste månaderna fått som vana att göra en latte till mig i den fina espressomaskinen, latten tar jag sedan med mig på tunnelbanan i en fin termosmugg från starbucks. Detta innebär att jag kommer pigg som en ärta till jobbet. Nästan.

Det hela fungerar såhär:
Min kille meddelar innan vi somnar på kvällen om han vill göra en latte till mig dagen efter (jag har med flit undgått att lära mig maskinen). Morgonen efter väcker jag honom 10 minuter innan jag ska gå. Han traskar yrvaket upp ur sängen, maler lite bönor, fixar lite espresso, skummar lite mjölk, i med lite socker och rör om. Sen vinkar han av mig med en puss på munnen och ger mig muggen i handen. Jag dricker latten på tunnelbanan, blir pigg och kan börja jobba omdelebums när jag kommer till kontoret.
Extremt praktiskt måste jag säga. Och gott.

duktig flicka.

Att sitta still är sällan min grej. Förra helgen skrev jag duktigt om att det är smart att lyssna på p3-dokumentär i ipoden samtidigt som man städar. Den här söndagen blev det tvärtom. Programmets sändning var höjdpunkten, men eftersom det kryper i kroppen när jag bara gör en sak åt gången så slutade det hela med att jag under programmets två timmar hann med att äta kvällsmat, klippa naglarna, putsa skorna, rengöra spishällen och putsa kaklet i köket. Nu känner jag mig både duktig och dum. För hur duktigt och praktiskt och tidssparande det än är att bete sig så kan jag sätta en hundring på att K hade två trevligare timmar. Han låg nämligen under en filt i soffan och halvslumrade lite. Även om jag kanske aldrig kommer att kunna bete mig så vänligt mot min kropp så vore det ju roligare om jag omsatte det hela till att göra något roligt samtidigt. Något som jag vill göra. Istället för att hela tiden hitta saker som jag bara måste göra, som att rengöra kaklet, för om jag inte gör det nu kanske det aldrig händer och då vettefan vad för hemskheter som kan hända. Och sen när jag gjort sakerna är jag för trött för att göra det jag vill göra. Eller så har tiden tagit slut. I'ts a never-ending story. När vår ekonomi tillåter kommer jag att omedelbums skaffa städhjälp. Tills dess får jag glo längtansfullt på lappen på kylskåpet från den där firman som städar och erbjuder en gratis badrumstvätt om man blir kund. Kaklet i badrummet ser ju förjävla äckligt ut. Hm.

reklam för det reklamfria.

Idag klockan 18.03 börjar p3-dokumentär om Thomas Quick.
Klockan 22.00 i tvåan är det Dokument Utifrån om valet i USA.

Hur jag än vrider och vänder och försöker tänka tvärtom så kommer jag inte ifrån att svt och sr gör och sänder de bästa programmen både i tv och i radio. Därför har jag också väldigt svårt att förstå varför folk envisas med att inte betala tv-licens när samma människor utan problem betalar mycket mer pengar för skräpkanaler med reklam var tionde minut. Själv är jag en duktig medborgare som betalar tv-licens, men som dessutom har skräpkanalerna gratis. Känns som den perfekta lösningen på något sätt.

jag kan om jag vill. nästan.

Baka är kul. Ibland. Mest när det är enkelt att baka. Sockerkaka och kladdkaka och sånt. Häromveckan kom jag över ett väldigt enkelt recept på muffins. Så idag har jag skapat chokladmuffins och äppelmuffins. Kände mig väldigt duktig ända tills jag insåg att äppel-varianten var mer bleka än vad jag är i januari. Hade inte glömt någon ingrediens, men nått gick väl galet. Typ ett färgämne som mystiskt försvann eller en felbedömning av plåtens läge i ugnen. Goda var de i vilket fall som helst. Vi har redan provsmakat. Först la jag upp dem fint på fat för att fota och skryta, men K vankade rastlöst av och an bakom ryggen på mig och upprepade Kan du vara klar snart får man smaka snart kan man smaka snart eller hallå är du klar snart? så det blev inte lika fint som jag tänkt mig. Men vad gör det. Ni fattar poängen ändå.

what have I done (acoustic).

Det här bådar fantastiskt gott inför spelningen i december.

halloween?

fredag utan halvdag.

Igår bröt jag den snart månadslånga sviten av sovaätajobbasepåtv-livet med att åka trettio tunnelbanestationer hemifrån för att softa lite i en snygg fåtölj med bubbel, folköl och godis som kvällsmat i göteborgssällskap. Det blev som en vitaminkick, även om den konstanta huvudvärken inte direkt mildrades av en avslutande tysk öl på mosebacke. I helgen ska jag sova. Jättemycket. Och kanske röra på kroppen lite. Och äta brunch.
Jag är redan hungrig.

vad har jag gjort för ont? del två.

Det var sanslöst nära att jag lyckades igår. Gick från jobbet 17.45. Därefter 30 min på stairmastern (bättre än inget). Därefter gjorde jag och K en gemensam aktion i att laga mat (aborrfilé i ugn med ris) och köra ett par maskiner tvätt i tvättstugan. Och sen tog jag över soffan och såg på filmen. Tills det var typ fem minuter kvar. Då gick dvd-spelaren sönder.

Tack.
Tack så jävla mycket.

måndag.

Jag hyrde Sex and the City på lunchen. Mitt mål för dagen är att gå från jobbet innan 18.30 och kanske hinna träna en liten liten stund och absolut hinna se filmen. Jag skulle gissa på att alla tre sakerna inte kommer att uppfyllas, men två av tre vore smått fantastiskt. Än så länge har jag gott hopp.

dagens tips.

Att lyssna på p3-dokumentär i ipoden samtidigt som man städar praktiskt. Städandet går väldigt smidigt samtidigt som man blir lite allmänbildad. Extra plus i kanten ger en klocka som inte går efter vintertid. Väldigt lugnande att hela tiden inse att klockan är en timme mindre än vad man tror. Nu ska jag slänga solrosen.

godis botar det mesta.

När taket hade rasat in häromveckan fick jag en burk med salta pingviner i present av vår it-chef som plåster på såren för att jag var en av två värst drabbade. Inte för att det var hans fel att taket rasade in, men det var en fin gest tycker jag. Burken är nästan slut nu.

Igår skickade jag ett sms till en kollega om att Tar sovmorgon imorgon. Jag dör annars. Idag när jag kom hit låg det en gigantisk förpackning med Smarties på mitt skrivbord med en postit-lapp på med texten "För att klara fredagen! :)".

Utifrån detta kan man konstatera att:
1. Jag visar tydligt att jag är trött och/eller det syns tydligt att jag är trött.
2. Alla vet att jag älskar godis.
3. Jag har fantastiska fina kollegor.

miniräknaren - ett fantastiskt gömställe.

Först förstördes ju hela dagen. Sen blev jag matt. Sen blev jag arg. Sen blev jag matt igen. Sen blev jag okej med att man får slarva och tappa bort dyra papperslappar. Innan jag gick hem så beklagade jag mig lite för de kollegor som ännu inte hört min klagan. De tyckte synd om mig. Så köpte jag en sms-biljett, satte på mig ytterkläderna och lyckades samtidigt rubba den enda pryl jag inte letat under: miniräknaren. Jag har en miniräknare som är lika stor som ett sl-kort. Där under låg det. Kändes fint. Nästan underbart faktiskt.


För övrigt tror jag att jag kan ha hittat en möjlig gärningsman till horugar dö. Igår när jag passerade en bänk med tre tonårsungar så hann jag uppfatta den här diskussionen:

- Men asså, Skåne är liksom ingen stad.
- Nähä, vad är Skåne då?
- Men typ, Malmö är en stad.


Jösses.

vad har jag gjort för ont?

Det verkar som att jag har tappat mitt SL-kort. Igen.
Jag köpte det i fredags.
Ett nytt kort kostar 690 kronor.
Jag har 92 kronor och 15 öre på kontot.
Hej sms-biljetter!

Idag får jag nog äta godis. Typ hur mycket som helst.
Om någon bjuder.

än så länge: onsdag bättre än tisdag.

Idag är en bättre dag. Därför bjuder jag på en av mina just-nu-bästa-låtar. Om ni har tur kanske det blir fler innan veckan är slut. Men det beror ju på humöret. Det svänger nämligen, om nu någon inte skulle ha förstått det.

Ni får lyssna så länge och vicka röven lite försiktigt till den fina musiken och hoppas på det bästa. För det gör jag.

The Tallest Man On Earth - The Gardener

jag gör mitt bästa.

Så gott jag kan försöker jag att tänka på söndagen. Vi var på Yasuragi och fick ansiktsbehandling och halvslumrade lite här och där och njöt i de varma källorna utomhus och simmade i den snyggaste simbassängen och badade på japanskt vis och åt mango apelsin äpple plommon banan päron ananas och så vidare från fruktbuffén och godgod trerätters middag innan vi åkte hem mer avslappnade än någonsin. Men det känns jävligt avlägset när saker och ting bara inte går som man tänkt sig och stressen kryper på och alla frågar mig om precis allting. Trots att det är tisdag och söndag inte alls är länge sen.

vet inte hur jag ska beskriva det hela.

Vi har helkroppsspeglar på våra toaletter här på kontoret. Ibland tar jag en titt i dem och tycker att jag är rätt snygg. Ibland tar jag en titt i dem och undrar hur jag tänkte när jag klädde på mig den morgonen. Idag är en sådan dag. Antagligen tänkte jag inte alls. Men för att se det hela ur en positiv synvinkel: varje plagg för sig är ju tjusigt.

världens längsta minsta solros?

Någon gång förut fick min kille hem en påse med solrosfrön tillsammans med någon tidning eller reklam eller nått. I vilket fall som helst sådde jag dem i våras. Först var det skitmånga solrosor, men så glömde jag att gallra dem så det sket sig. Rangel och inga blommor, trots att jag tillslut gallrade bort alla utom en per kruka. Sen började de dö. Så då beslutade jag mig för att slänga dem. Då vaknade min kille. Det här var hans solrosor, och han ville ha dem kvar. En behöll han. Han har vårdat den ömt. Vattnat och gett den en blompinne. Nu blommar den. Det är både komiskt och imponerande på samma gång.

horugar dö!

känd från tv.

Något annat som kan hända när man zappar omkring lite är att helt plötsligt är ens eget hus i bild. På nyheterna.
Hm?

tips till mig.

Har länge funderat på att börja läsa något av Joyce Carol Oates, men det är så sablarns svårt att veta var jag ska börja. Hon har ju skrivit en hel del så att säga. Vill helst inte börja med Blonde eftersom tjockleken skrämmer mig lite. Därför får ni gärna berätta vilken jag ska börja med istället?

tips till dig.

Torgnysdotter har skrivit ett klokt inlägg om namnpublicering och om när man egentligen har sonat sitt brott.

årets bästa.

Göran-reklamfilmen blev igår utsedd till årets bästa reklamfilm. Skönt att veta att man har bra smak.
Skrattar fortfarande högt varje gång jag ser den.

finns i sjön?

Vi bara reklam-zappade och fastnade på kanal 9 och skrattade så vi nästan grät på mindre än ett par minuter. Var tvungna att internetta upp programmet, tydligen heter det Sjön Suger. och verkar vara helt jävla fantastiskt roligt. Mitt i alltihopa, där på internett, dyker båten upp. Den där båten som vi såg tuffa förbi en after work-kväll i somras mellan Gamla Stan och Slussen. Vi hade visserligen druckit långt fler än en öl, men mer än halva sällskapet trodde att det var Loa Falkman som stod i båten. En tid senare hade en i sällskapet inte kunnat släppa händelsen, utan försökte ta reda på om Loa Falkman har en båt. Så han googlade. På Loa Falkman plus båt. Och kom till min blogg. Och nu hittade vi båten, kanske, som mycket möjligt kan ha innehållit Loa den där kvällen, eftersom kändisar hänger med kändisar. It’s a small world liksom.

don't worry, be happy?

Häromdagen var det någon, vem oklart, som klantade sig. Ett antal dagars jobb jag gjorde förra veckan försvann. Därefter har jag fått vänta i två dagar på att få veta hur jag ska få tillbaka det jag gjort. Nu har jag fått "hjälp". Jag skulle gissa att jag måste lägga ner en dags jobb för att få tillbaka det så som det var för en vecka sedan. Men jag vet inte säkert eftersom det har tagit mig en halv dag att reda ut hur jag ska göra sen jag fick "hjälpen" eftersom materialet som skulle hjälpa mig både var förväxlat och felmärkt.

Jag är inte ens arg.
Jag är matt.
Avtrubbad.
Skrattar nästan.

överlevnad.

Nästa tvättid inträffar på lördag. Köpte precis tre strumpor för hundra riksdaler på Åhlens. Det borde räcka. Tre dagar kvar. Tre strumpor. Makes sense liksom.

Ps. Jag är så glad över alla svar, men jag vet ju samtidigt att ni är minst dubbelt så många. Vad hände? varför slutade ni svara?

även jag var rätt söt som liten.

Jag stör mig på hur det är så allmänt accepterat att fråga vitt och brett rakt ut kring planer på barn och giftermål. Som att det vore allmän information. Nu är jag inte den som är så jävla känslig kring att prata om sånt, men jag blir ändå irriterad. För varje gång jag eller K ska svara på frågan tvingas vi ju omedvetet att ta ställning, vad vi än svarar. Jag har därför bestämt mig för att aldrig mer medvetet fråga någon annan om planer på barn och giftermål om planerna inte redan är officiella.

Mitt i alltihopa känns det ändå väldigt fint att veta att våra barn, om vi får några, kommer vara helt överjordiskt söta. Om någon tvivlar ber jag er raskt att kika på dessa två foton:

Liten K + Lite större K.

egon goes egoistisk och skitnyfiken.

Men under tiden jag är än mindre aktiv här än vanligt (förutom de få gånger jag får igång Gamla Bettan (datorn alltså, nu testar jag smörtekniken, och det funkar! ctrl-tangenten har släppt) och hasplar ur mig en uppsjö av ord i tre inlägg på raken) kan ju ni få göra något skojjigt. Något jag inte gjort förut och något ni därför inte heller har gjort. Iaf inte här. Det här med att fråga sina läsare.

Alla ska svara på frågorna nedan.
Oavsett om vi ses varje dag, eller om du aldrig sagt ett pip om att du läser.
(Alla utan undantag med andra ord (om nu "alla" kan innebära undantag? men kan man ha "REA på allt i butiken!!!!!!!!!!" utan att det är rea på allt i butiken så kan ju "alla" ha undantag (alltså, jag är lite speedad tror jag)))


Hej.
1. Vad pysslar du med om dagarna?
2. Hur länge har du läst min blogg?
3. Känner vi varandra / Har vi träffats? (Hur?)
4. Vilken är den bästa boken du läst i år?
5. Din favoritlåt just nu?
6. Vilken är din favoritblogg?
7. Önska något. Vad som helst!
Hejdå.

FYI.

Någon har kört gaspedalen i botten, och jävlar vad det går undan. Tiden går alldeles för fort och jag jobbar som en iller och hinner ändå inte. Ingen hinner. Alla är illrar. Det kommer vara så ett tag nu. Kanske någon vecka eller månad. Försöker koncentrera mig på att klara av att sova, äta och träna. Inte helt lätt, men jag gör mitt bästa. Fast jag hoppas att inget mer tak kommer att rasa ner över mitt skrivbord. Enligt byggarbetarna som var där och röjde upp hade vi utan tvekan varit döda om vi varit på plats. Kul att veta. Men då vet ni var jag gör den närmsta tiden. Hej så länge.

bärbar? tjena.

Min stackars obärbara laptop klarar inte av att jag utnyttjar dess sista krafter. Det gjorde jag ju i måndags. I typ tio timmar. Nu protesterar datorjäveln med att ctrl-tangenten har fastnat (enligt tidigare blogginlägg är det inte första gången, men nu släpper det liksom inte). Testa att skriva in valfri url i adressfältet med samtidigt som du har ctrl-tangenten intryckt och du får en inblick i mina senaste 20 minuter. Nu använder jag ett annat tangentbord. Alltså:
Min laptop behöver strömsladd, nätverkskabel, extern mus och externt tangentbord för att fungera. Kom även ihåg att jag behöver en extern hårddisk om jag får för mig att spara något, och att jag då även behöver en usb-hub eftersom den enda usb-huben annars är upptagen av den externa musen och tangentbordet.

Kan inte bara någon med mycket pengar ge mig en ny dator?
Det här börjar bli absurt.

måndag med stort m.

Ni vet den där omänskliga deadlinen? Den blir ju inte mindre omänsklig av att taket rasar in över ens arbetsplats. Bokstavligt talat. Hade jag suttit på min plats när det hänt hade jag varit på sjukhus nu. Istället är jag hemma och har vevat igång min gamla laptop för att jobba. Lätt knäskakis. Och stressad. Med en skvätt huvudvärk. Perfekt tajming. Ett jävla takras.

fredag. helg. dags att andas.

Strax innan lunch briserar bomben att deadline för gigantiskt projekt är omänskligt snart. Vi vägrar tro att det är sant. Lunch. Försöker få tag på skorna i fem butiker, men de finns ingenstans. Telefonmöte med högre höns i Europa. Jag svarar på frågor och påstående och knorranden som Why do you work like this? och I'm worried about your progress. Min engelska har aldrig varit mer svengelsk. Den omänskliga deadlinen är riktig. Alla får en jävla fart och alla gör allt och alla måste bara dubbelkolla allt med mig eftersom det ligger under mitt ansvarsområde. Försöker andas och jobba men skrattar hysteriskt åt minsta skämt. Vi bestämmer gemensamt att från och med nu existerar varker socker eller fett eller kalorier i något ätbart. Lokaliserar skorna på Kungsgatan och paxar dem via telefon. En kollega frågar om jag tror att jag skulle gå in i väggen om jobbet var såhär i ett år i sträck. Svarar Ja utan att tveka med tillägget om att jag var på väg en gång förut för länge sen men ändå. Han flackar lite med blicken. Packar ihop och åker till butiken och ångestköper skorna nästan rakt av. Sms:ar annan kollega och frågar om jag kan fakturera företaget för såna här typer av inköp. Svaret är jakande. Åker hem med sanslöst hög musik i lurarna och ställer in mig på helg. Fotar skorna som är så snygga att jag glömmer bort prislappen och K flinar om att jag leker modeblogg ibland. Dricker ett glas vin. På måndag kör vi. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar att jobba. Väldigt Väldigt Mycket. Men nu är det helg.

vänskap.

konversation på msn mellan mig och lindaerna (hon som har koll).

egon says:
hej. jag köpte en svart stickad klänning igår, lite lagom vardaglig-fin liksom. vinterklänning.
egon says:
så testade jag med mina stövlar till.
egon says:
de var ju gigantiska i bredd när jag inte hade jeans på mig
egon says:
kanske blir det bättre med strumpbyxor i, men annars ser det ju helt galet ut? eller kan man ha så? tror du?

(en timmes lunch inklusive shopping)

egon says:
jag köpte ett par mörkgröna tights på indiska, det blir nog fint. kanske kan köpa ngt overkneestrumpor till om jag vill ha stövlarna.
egon says:
skönt att jag kan konversera med dig och liksom lösa problemet utan att du behöver svara.
egon says:
det är sann vänskap det.

någon måste snart ha mig under uppsikt.

Igår var jag ensam hemma. Jag lagade mat, pastasås med pasta, och åt den samtidigt som jag läste den lokala Mitt i-tidningen. Sen la jag mig i soffan och tittade på finalen av TopModel (underligt att den som vinner alltid är den med bäst CoverGirl-foto, de är säkert inte aaalls med och bestämmer) och åt en lakritsrem och RockyRoad-glass. Sen tyckte jag att det var konstigt att spisen fortfarande sa att en platta var varm. Den var varm. Hade stått på i närmare två timmar. Inget brann. Men ändå. Det går utför.

islatte en kall höstdag? nja.

Doktorn sa att jag skulle dricka mycket vätska, men att om vätskan är varm kan det förstärka obehagskänslan av att ha en tennisboll i halsen. Hon hade rätt. Att dricka en kopp latte eller kaffe eller te gör att tennisbollen känns dubbelt så stor. Katastrof! Jag är ju beroende av kaffe. Varmt kaffe. Imorgon ska jag till jobbet igen är det tänkt. Då behöver jag alltid ha två koppar kaffe för att komma igång. Och dricker jag inte kaffe dricker jag te. Varmt te. Varmt kaffe. Jag vet inte hur jag ska lösa det här.

nu ska jag vara nykter ett par år eller sju.

En sex timmar lång katamarantur i Medelhavet, inklusive bar, egen kock och bad från båten i en fantastiskt liten bukt. Ett hotell precis vid stranden, där vi tillbringade en dag med att spela beachvolley och göra sandslott. Försökte även klura ut hur principfasta det franska paret som vägrade flytta sig från sina solstolar som de placerat på beachvolleyplanen egentligen var. Tapas på det bästa tapasstället på ön, finfina viner, goda goda mojitos, öl, barrundor, dans, klänning utan att frysa hela nätterna. Upp i bergen till en annan restaurang med den bästa aiolin. Ännu fler barer och drinkar och öl och en bögklubb och taxi hem alldeles för sent. Minimalt med sömn. Förvånad över att jag verkar ha fått med mig allt hem. Och att vi inte tappade bort någon på vägen. Sällan haft en sån rolig helg. Tyvärr bifogades en stor bakisångest. Plus sjukdom.

mallis.

Ja jävlar vilken resa.

Återkommer i ämnet, men först måste jag kurera mig. Doktorn sa att jag har en virushals. Vad det nu är. I vilket fall som helst har jag fullt med blåsor i halsen och det känns ungefär som att något har fastnat där, något i storlek tennisboll. Otroligt obehagligt. Måste vila.

inte ens skitstark latte hjälper.

Varje gång jag ska resa, oavsett om det är med jobbet eller privat, så lyckas jag vara helt fantastiskt upptagen dagarna innan. Själva dagen innan avresa är jag därför alltid extremt trött, samtidigt som jag är stressad eftersom jag inte hunnit ens börja tänka på vad jag ska packa, samtidigt som jag alltid har en sjujävla resfeber.

Imorgon åker vi till Mallis. Jag är så trött att jag nästan mår illa, efter en helg med barnvaktande, ikea, föräldrar och omöblering. Sen Emmylou på Cirkus och igår vänner som kom på besök och sen sov kvar. Även fast jag realistiskt fattar bättre är det nu som ett dygn i sängen nästan känns mer värt än tre dagar på en ö i Medelhavet.

enlightenment två.

Jag kan inte läsa i mörkret. På höst och vinter är det mörkt. Det är höst och snart vinter. Innebär att jag måste köpa någon av dessa lampor från Cocktail att ha vid fåtöljen. Fast med tanke på de två ekonomiska kriserna som råder just nu (den stora och den som inträffar varje månad ungefär nu) får jag nog vänta en liten stund med inköpet.

Känns jobbigt.

enlightenment.

Alltså, den här ekonomiska krisen som anföll på ett par dagar tycker jag är lite obehaglig. Eller kanske inte själva krisen, utan allt snack om den stora stygga Krisen. För det känns så icke praktiskt. Icke greppbart. Obegripligt. Jag har ju läst mig till varför den är här nu, men jag förstår inte alla vanliga människors panik. Inte för att förringa den, men jag undrar om jag också ska ha panik? Eller hur jag ska agera? Ska jag börja gömma cash under huvudkudden istället för i fondspar? Eller bidrar jag till eländet om jag plockar ur mina slantar ur sparandet? Jag fattar inte. Vad ska jag göra? Kan jag hjälpa till på något sätt? Dra mitt strå till stacken. Eller kan jag kanske bara gå omkring och vara lite smårädd och vilse fram till 2012 nu? Någon som kan får gärna berätta för mig. Tack på förhand.

hjärta hemma.

Den stora nackdelen med att inte ha bil är Ikea och storhandling. Men mamma och pappa har bil. Volvo 240 kombi som kan packas proppfull med ikeamöbler. Bokhyllor, fåtölj och förlängning av skrivbordet. Jag har fått min efterlängtade läs- och skrivhörna (fattas bara en ny bärbar dator, min bärbara dator är inte speciellt bärbar eftersom den kräver både strömsladd och nätverkskabel), vi har böckerna i bokhylla istället för i ikeakasse och vi kan inom kort sitta vid skrivbordet samtidigt. Snart behöver vi aldrig lämna lägenheten. Jag älskar hemma.

som julafton.

Mamma och pappa har varit på besök. Vi fick två lådor med äpplen, äppelmos, lingonsylt, färskpotatis, saft, plommon och plommonpaj. Allt i mängder och allt made in Föräldrahemmet. Pappa hade även med sig den obligatoriska bok-kassen, den här gången bland annat med vackra Selma Lagerlöf böcker tryckta 1897 och den snyggaste kokboken från 1928.

två av trehundra är mina.

09.04 var de 300 biljetterna till Anna Ternheims spelning på Orionteatern slut. Jag fick två. Haha! Tyvärr är ju förväntningarna skyhöga efter den helt fantastiska turnépremiären på Rival för två år sedan, men jag ska göra mitt bästa att gå dit med ett öppet sinne och nya öron. Försöka.

storhetsvansinne?

Först fick jag möjlighet att avgöra huruvida Zlatan skulle gå till DIF eller inte, men jag tvekade eftersom jag inte gillar hur han verkar som person, så det blev ingen övergång. Därefter blev jag skickad till Hongkongs modevecka för att rapportera till alla stora modetidningar. Sen ringde väckarklockan.

dagens uppdrag: läs!

Fast jag funderat kring hur jävla obehagligt och osmart det är av alla medier att basunera ut att obduktionsbilderna av de döda Arboga-barnen finns på Pirate Bay så har jag ändå tyckt att Pirate Bays agerande i frågan har varit minst sagt dumt, eller åtminstone klantigt. Men alla faller vi för mediebilden. Det här är ett otroligt välskrivet inlägg om hela grejen, från Pirate Bays sida. Läs!

(Och här ber till och med SVT Pirate Bay om ursäkt)

en finfin kombination.

Förra veckan blandades brott, brott i medier och brott i Stockholm tillsammans med böcker och Leffe GW i Eftersnack. Det var precis lika intressant som man kan tro att en sån blandning blir. Det tar typ en kvart att kolla på här.

jag blir matt bara av att höra spektaklet.

Vi bor grannar med ett par fotbollsplaner och ett stort gräsområde. Ett par gånger om året anordnas någon form av gigantisk fotbollsturnering här. Det målas fotbollsplans-linjer på varenda gräsplätt och fotbollsmål ställs ut överallt. Idag är en sån dag. Vaknar till diverse hejarklackssånger och kikar ut. Tre uppblåsbara hoppborgar utanför fönstret, plus sjuåtta korvstånd lite här och var. En miljard barn med tillhörande föräldrar. En människa utklädd till igelkott står och dirigerar trafiken och folk parker på de mest innovativa sätt man kan tänka sig. Arrangörerna har spärrat av vårt hus inklusive gräset utanför så besökarna ska fatta att de inte ska spela även på vår gräsmatta. Det är människor överallt. Precis överallt. Och alla pratar. Det är ett jävla liv. För att inte tala om när någon gör mål.

insnöad.

Jo, alltså, jag sa ju att jag skulle lyssna in mig på den musik ni tipsade om som var ny för mig. Det går sådär. Om jag gillar något så gillar jag det till förbannelse och lyssnar så öronen blöder. Så blev det med Storeys tips om The Republic Tigers. Det är så fantastiskt att man dansar omkring i köket eller var man nu än må vara. Senaste veckan har jag jobbat som en liten gnu och lyssnat på Building & Mountains på repeat, ibland varvat med allas älsklings Kleerups 3. AM (feat. Marit Bergman). Fantastiskt bra är det. Fantastiskt.

Building & Mountains


3. AM

grilla korv på solen.

Haha. Jag gillar meningen "grillar han korv på solen i balkongen" i förra inlägget så mycket att jag måste låta det stå kvar. Det låter ju helt fantastiskt.

förortens bästa.

När min kille är ensam hemma grillar han korv på solen i balkongen och tar kort på spektaklet med mobilen. När jag är ensam hemma äter jag sushi och fotograferar med en riktig kamera. Sammalika fast inte.

måste bara.

Ut ur tunnelbanevagnen ramlar en man med en McDonaldsbricka full med cheeseburgare. Han tappar en och muttrar vidare. Antagligen är han bara fyllehungrig. Klockan 18.07. Jag tänker att jag skriver för att jag måste. Inte för att jag har något att säga. Ibland försöker jag leta efter något att säga, men det skiter sig alltid. I påsen ligger tre orangea gerbera och två hyrfilmer och mitt hjärta fyllt av kärlek. Det är fredag och fredagskänslan är fortfarande lika ny som söndagsångesten. Några timmar senare har vi delat på en flaska vin och jag sover som en liten gris i soffan, långt innan filmen är slut.

dödssynd.

Något man lär sig som förkyld är att omgivningen anser att nässpray är en dödssynd.
Oavsett om man dör av syrebrist så är det bättre än nässpray.

jag skänka er glädje va.

Kom plötsligt ihåg att det snart är ett år sedan jag var T. Urban för en kväll. Jag minns kvällen med glädje, inklusive den glädje som T. Urban gav de andra på festen samt även såhär i efterhand i form av ett foto. Det har helt enkelt blivit en klassiker, som gör höstmörkret mycket ljusare.

Så varsågoda, from me to you liksom.

semestern känns avlägsen.

som ett barn i afrika ungefär.

Förkylningen har spridit sig till även vänster näsborre. Snoret rinner som ett vattenfall. Helst skulle jag ju såklart ligga hemma på soffan och glo på tv och fylla papperskorgen med snorpapper, men det funkar liksom inte riktigt så. Dels mår jag för bra för att ligga i soffan, och dels skulle mitt samvete aldrig tillåta det hela. Samtidigt känner jag mig som en pestsmittad när samhället fattar att man är sjuk. Jag skäms när jag snörvlar på tunnelbanan, men att snyta mig är inget alternativ eftersom det skulle ses som än värre än snörvlandet, plus att jag har en fobi för att snyta mig bland folk. På jobbet kan jag ju smitta de få som inte redan är lika förkylda som jag, och även de som är förkylda tycker att jag ska snörvla lite mindre och våga snyta mig bland folk. Men det funkar inte. Nöter golvet mellan min plats och toaletten i takt med att näsan blir rödare. Nässprayen mot rinnsnuva funkar okej. Men jag får ändå anstränga mig. Andas genom munnen är även det en praktiskt omöjlighet, jag har aldrig lärt mig hur man gör. Så nu försöker jag mest ta så liten plats på jorden som möjligt. Skavsår har jag också. På båda fötterna.